Därför bör Norling välja en utländsk tränare
Himmelrikets Fredrik Lindholm ser tillbaka på vad Pep Clotet Ruiz betydde för MFF 2010, och hoppas att MFF till nästa säsong tar in en assisterande till Rikard Norling med liknande idéer som katalanen hade.
Det har surrats ett tag om att Anders Palmér vill återgå till ungdomsverksamheten och lämna jobbet som assisterande tränare bredvid Rikard Norling, vilket nu är bekräftat att han gör. Genast tror jag det är speciellt en person man tänker på när man hör detta, för visst hade det varit magiskt med en ny ”Pep” i Malmö som tillsammans med Rikard Norling kan skapa den magi vi hade under säsongen 2010/2011. Pep Clotet Ruiz kan vi avskriva, och samtidigt passa på att gratulera till det nya jobbet i Viking Stavanger.
Jag tror att en av orsakerna till att vårt spel stundtals havererat i sista tredjedelen beror på att Pep inte är kvar. Pep var den som gav spelarna nyckeln till låset i anfallsspelet - hans fartfyllda "one touch fotboll" öppnade upp de flesta försvar i Allsvenskan och det var inte ofta ett lag orkade hålla emot i 90 minuter. Det krävs väldigt mycket löpningar och intränat kombinationsspel för att lyckas med denna variant av "skånsk tici taca".
Jag skrev denna text innan matchen hemma mot Metalist men den matchen övertygade mig ännu mer, vi behöver få in kunskapen om hur man löper utan boll när man går till anfall. Tyvärr får man säga, verkar ingen svensk tränare i dagsläget ha dessa kunskaper, vad jag har sett.
Jag har aldrig, under de år då jag följt Allsvenskan, sett en sådan propagandafotboll som MFF bjöd både publik och motståndare på under 2010. Ibland trodde jag att jag tittade på spansk fotboll och fick nypa mig i armen men det var faktiskt på riktigt. Nu däremot känner jag att vi är tillbaka i den Allsvenska lunken igen, även om vi blixtrar till emellanåt för potentialen finns absolut där.
Norling är duktig men…
Rikard Norling verkar vara en duktig tränare rent taktiskt, pedagogiskt och har ett beundransvärt engagemang av sällan skådat slag. Norling är också en tränare som får spelarna att må bra, Norling verkar alltid ha en pågående dialog med spelarna vilket gör att de känner sig uppskattade, och de som inte spelar så ofta känner sig därmed inte heller bortglömda. Rent defensivt har Rikard redan fått till en fungerande enhet för vi släpper in ganska få mål och förlorar sällan i Allsvenskan, men vi har haft stora problem i Europa League och det är detta vi måste dra lärdom utav.
Jag saknar vissa element rent offensivt och ibland har även laget uppträtt håglöst - nästan lite mätta. När Pep satte hårtorken (verbalt) på tian i halvtid kom spelarna ut som elva hungriga lejon som bara skulle vinna matchen, men under årets säsong har det känts som att man är lite smånöjda mest hela tiden. Pep var hård men ödmjuk och jag vill gärna återinföra lite av den attityd och energi som Pep stod för, då denna ofta smittade av sig på spelarna och lyfte lagets prestation. Att kunna motivera och peppa sina spelare är en extremt viktig egenskap.
Efter att ha läst flertalet intervjuer där spelarna tyckte det var inspirerande och utvecklande under träningarna med Pep, då förstod jag att Pep hade något som saknats i svensk fotboll. Enligt spelarna hade han en stor övningsbas att variera med och när spelarna lärt sig en övning utvecklade han övningen genom att lägga in nya moment. Ofta gick övningarna att applicera i matchsituationer vilket medförde att när de blev match så kunde spelarna dra nytta av övningarna, speciellt i den sista tredjedelen. Vi hade en löpvillighet och rörlighet i vårt anfallsspel som vi inte varit i närheten utav i år. Varför har man aldrig tidigare hört att spelarna har tyckt att träningarna varit utvecklande under någon svensk tränare?
Utländska influenser behövs
Jag ser allra helst en utländsk assisterande tränare bredvid Norling för det har alla förutsättningar att bli en fantastisk kombination. Det jag allra helst vill se är en spansk, portugisisk eller alternativt holländsk-influerad tränare med fokus på det offensiva spelet. Någon som kan utveckla passningsspelet och på det sett vi ska ta löpningar och röra oss när vi går till anfall. Fotbollen i dessa tre ovan nämnda länder har sina styrkor i det offensiva spelet där man spelar med mycket rörlighet och ett snabbt passningsspel med få tillslag. Detta är en bristvara i svensk fotboll men så sakta börjar vi ta oss till detta, men vi är inte riktigt där än. Man kan däremot se att viljan finns hos många klubbar.
En del kanske tycker att jag odugligförklarar svenska tränare nu men jag tycker att Rikard Norling är ett av Sveriges mest spännande tränarnamn, men jag tror att få människor, eller för den delen tränare, är kompletta. Det som känns mest intressant enligt mig är om man kan kombinera det vi redan är så bra på i Sverige, defensiven, med de här ländernas offensiva spelidé som bygger på rörlighet, viljan att löpa, att göra sig spelbar, att våga utmana och spela i ett högt passningstempo med få tillslag.
En vinst både på och utanför plan
Vi vet redan att det är möjligt för det såg vi med Rolle och Pep men självklart måste även andra faktorer stämma in som personkemi, fotbollsideologi och att man har en tydlig gräns i ansvarsfördelningen. Får man in kunskapen om hur det offensiva spelet ska tränas upp, då blir det ett lyft rent prestationsmässig på plan, men man får även in kunskapen vilket våra svenska tränare, i det här fallet Rikard kan dra nytta utav. Det blir helt enkelt en ”win win situation”.
När man söker efter en assisterande tränare på den här nivån räcker det inte med en tränare som vill se och lära, utan man måste ta någon som kan tillföra kunskap, utveckla och förbättra vissa delar i lagets spel. Jag anser att MFF måste sikta mot stjärnorna för att kunna nå dit.
