Friday I´m in love: Därför har jag Thomas Sjöbergs matchtröja i garderoben
På det glada 70-talet var jag så fjärran från fotboll man någonsin kan vara. Tänk palestinasjal. Tänk afghanpäls. Tänk… ja ni fattar. Mannen vars huskors jag sedermera skulle bli hade däremot varit inbiten MFF-supporter sedan barnsben. Han skulle förstås aldrig nedlåta sig till tarvligheter som att samla autografer. En äkta trofé är däremot en helt annan sak och det var det även på 70-talet. Därför kan jag – snart fyrtio år senare! – stoltsera med Thomas Sjöbergs matchtröja i garderoben.
Tröjan är en ”high fashion” skapelse med kroppsnära design tillverkad av yppersta banlonkvalité, i det närmaste outslitlig. Visst, det finns nackdelar med detta material, i synnerhet när det är varmt eftersom det är ungefär lika luftigt som en latexoverall, men så länge man svettas utomhus är det OK. Värre var det på 70-talet då landets alla högstadieskolor var till brädden fyllda med svettiga banlonpoloklädda tonåringar. Inte undra på att det är mögelskador i husen från den tiden!
Men åter till Sjöbergs tröja. Trots all svett och sannolikt även blod och tårar som tröjan utstått, på planen då det begav sig och på läktaren i modern tid, har det inte satt några djupare spår. Aningen blekt och missfärgad är den förstås, sömmarna har fått sys om några gånger (banlonfibrerna äter sig liksom igenom bomullstråden i sömmarna) och visst har den dragit ihop sig till ungefär storlek XS, men bortsett från det håller den stilen. Till vänster på bröstet är MFF-borgen intakt och opåverkad av tidens tand och till höger sitter Pumamärket lika välbehållet. På ryggen står det ”10” och ”Kockums”. Siffrorna är utskurna i ett mörkblått material som närmast för tanken till vaxduk – väldigt slitstarkt, om än aningen stelt efter alla år och hundratals tvättar. De kunde det där med kvalité på 70-talet.
Thomas Sjöbergs tröja fick jag med hemgiften när min tjänstgöring som huskors inleddes. Om detta var jag dock lyckligt ovetande. Den dök upp första gången i samband med en flytt och lika ovetande som jag varit om dess existens, lika oförstående var jag till varför den skulle följa med till herresätet på landet. Jag rynkade föraktfullt på näsan åt klenoden och utbrast med avsmak; usch en sån gammal sunkig banlontröja! I min värld, som ännu var mer än offside, var soptunnan enda tänkbara slutdestinationen för detta vidriga syntetplagg. Den relativt nyblivne maken framhärdade dock och på nåder fick den följa med i flytten.
Under många år förde tröjan en undanskymd tillvaro, riktigt var vet jag inte och tur var väl det för annars hade jag sannolikt smugit ner den i tunnan för restavfall i ett obevakat ögonblick, hemska tanke! Åren gick och så en dag i mitten av tvåtusentalet dök den plötsligt upp igen.
Äldsta dottern hade inlett målvaktskarriären och maken gjorde sin plikt som god far för att fostra henne till den sanna läran, ”du skall inga andra klubbar hava jämte MFF”. Likt en invigningsrit hos urbefolkningen i något avlägset land tog han dottern med på en resa, en riktig supporterresa. En sån där resa där Kindgren är med, ja ni vet.
Året var 2005 och resan gick till Schweiz där MFF mötte FC Thun. Själv hade jag på den tiden inte minsta intresse av att följa med (till skillnad från i dag då jag står färdigklädd med halsduk och allt innan resten av familjen ens fått på sig skorna) men jag åtog mig mer än gärna att ombesörja styling och outfit inför resan. Av dottern alltså. Maken behövde varken styling eller annan outfit.
Det började med att dotterns långa blonda hår flätades i två hårda flätor à la Pippi Långstrump (förstärkning med piprensare krävdes) varefter de färgades himmelsblå. Detta gjordes redan kvällen före avresan vilket innebar att flickebarnet tvingades tillbringa natten i halvsittande ställning med en ICA-kasse runt kreationen. Beträffande outfiten hade jag inte riktigt koll på klädkoden i dessa sammanhang så jag sprätte runt i gömmorna och där, i en kvarglömd flyttkartong långt in i klädkammarens djupaste mörker, dök Thomas Sjöbergs tröja upp!
Samma tröja, som jag många år tidigare betraktat som så sunkig att den borde gått till de sälla jaktmarkerna på Spillepengen, var nu plötsligt RETRO och bara sååååå cool! Dottern, då tolv år, förstod inte riktigt min förtjusning, men hon fann sig i sitt öde och klockan 04.00 på resdagens morgon krängde jag Sjöbergs tröja över hennes ljusblå flätor och vinkade adjö. Nu var hon redo att ta steget in i den riktiga supportergemenskapen, dressed for succsess. Resan till Schweiz blev sammantaget mycket lyckad fick jag mig berättat efteråt. Även om matchresultatet, 3-0 till Schweizarna, inte var så muntert så gjorde flätorna och Sjöbergs tröja desto större succé.
Sedan den dagen har Thomas Sjöbergs tröja följt oss genom livets alla skiften, nästan som en familjemedlem har den blivit. Man funderar inte på om den är snygg eller tilldragande, man bara älskar den precis som den är. För några år sedan gick den vidare till yngsta dottern – jag sa ju den är outslitlig! Även hon fick åka på fostrande supporterresa i himmelsblå flätor och Sjöbergs tröja. Färden gick denna gång till Alkmaar, året var 2011 och vid det här laget hade även undertecknad sällat sig till supporterskaran. Dottern har sedan dess burit klenoden med stolthet på varje hemmamatch, där den för övrigt väckt både beundran och förundran bland medsupportrar. Ända till i höstas. Då fick Sjöbergs banlon konkurrens och blev sorgligt utmanövrerad, likt ett överårigt utlandsproffs.
Konkurrenten är en ny, glänsande, himmelsblå och alldeles äkta – inget souvenirbutiksmög! – matchtröja. Det står nummer tio på den också, liksom på Sjöbergs, men där slutar likheterna. Den nya är inte av banlon, den är inte urblekt, lagad i sömmarna och krympt. Det står inte heller Kockums på ryggen. På den nya tröjan står det Molins! Yngsta dottern fick den av Gische him self och jag lovar att hon hellre skulle sälja både sin far och undertecknad på Blocket, än att förlora denna trofé.
Ratad har Sjöbergs banlontröja tvingats tillbaka till garderobsmörkret. I jämförelse med den glassigt glänsande Gischetröjan ser den onekligen luggsliten ut, det måste jag motvilligt erkänna. Men kom igen om fyrtio år så får vi se vilken som håller stilen! Icke desto mindre är ”gammeltröjan” fortfarande älskad och omhuldad i väntan på att barnbarnet ska växa till sig och få följa med på sin första match. Då ska Sjöbergs tröja åter komma ut i ljuset och få en renässans, jag lovar. Sedan väntar Antikrundan!
Där, på Antikrundan, ska tröjan visas upp tillsammans med en lagbild från 1976, signerad av Thomas Sjöberg. ”Till Jonas” står det på baksidan av bilden. Vem Jonas var vet jag inte. Inte är det maken i alla fall för autografer är som jag sa inte hans grej och vad jag vet heter han inte Jonas. Autografer är inte min grej heller egentligen, men jag måste – med pinsam rodnad – erkänna att jag i ett svagt ögonblick köpte den signerade bilden för nitton kronor på Tradera.
Men vänta, hur hamnade Sjöbergs tröja i vår familj från första början undrar kanske någon. Jo så här var det. Torsdagen den 3 juni 1976 möttes MFF och DIF hemma på stadion. Matchens enda två mål gjorde Thomas Sjöberg i den karakteristiska banlontröjan.
Efter matchen stötte maken ihop med en kompis och de bägge ynglingarna pratade naturligtvis om Sjöbergs formidabla insats. Kompisen berättade då att hans flickvän, som bodde hemma hos sina föräldrar på Sofielund, faktiskt var granne med denne Sjöberg! Detta imponerade djupt på maken och på något outgrundligt vis lyckades han få kompisens flickväns pappa att ordna så att han fick den där matchtröjan. De exakta omständigheterna är höljda i dunkel och eventuell preskriptionstid har sedan länge gått ut. Förmodligen minns inte ens Sjöberg hur det var och det har inte heller så stor betydelse längre. Tröjan lever kvar och den är ett kulturarv som förs vidare från generation till generation och härmed är den även med på MFF’s egen ”världsarvslista”. Vem hade väl trott det?
I förrgår… uppmärksammade lokalradion det faktum att ”ett stort företag med karttjänster på internet” hade döpt rondellen Kristianstadsgatan-Parkgatan till Knarkrondellen. I går kunde Sydsvenskan meddela att rondellen åter bytt namn i Google maps och nu heter Ultrasrondellen. Det finns hopp.
Idag… fyller ynglingen som fick Sjöbers tröja sextioett år. Grattis önskar huskorset!
I morgon… är det tjugosju dagar kvar till AIK kommer och hälsar på.
Dagens låt… The Beatles, Here comes the sun, bara för att den ger den där härliga Friday I’m in love och snart börjar säsongen-känslan
