Friday I'm in love - Vi tycker om MFF: Vilken vecka!
Månadsslut innebär som bekant en panelsummering av den senaste tiden i den himmelsblå verkligheten. Den vecka resonerar Tobias Gullberg, Henrik Sjöström och Navid Mirzaie om vad som hänt på sistone. Håll till godo och trevlig helg!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Tobias Gullberg
Socionom från Lund vars MFF-intresse på allvar tog ett permanent grepp om hjärtat 2003. Köpte sitt första årskort 2005 och har sedan dess upplevt både eufori och misär i takt med föreningen i hjärtat på heltid - som en mästare. Numera i exil.
Navid Mirzaie
Har följt MFF sedan mitten av 90-talet, ser sig själv som icketroende men utomstående vittnar om att fotboll är hans religion, MFF hans profet och norra läktaren hans altare. Hänger på Himmelrikets forum som sysslolösa ungdomar på 80-talet hängde runt småbyars gatukök, ofta tyst iakttagandes.
Jaha. Så fick Allan Kuhn gå. Oväntat? Bra eller dåligt? Hur summerar du hans tid vid det himmelsblå rodret?
Henrik:
Kuhn har ju omgärdats med ryktet att vara en nödlösning från dag ett. Han har hela tiden uttryckt sig i argumenterande termer varför det går bra för MFF, vilket förmodligen berott på en inneboende känsla att han behövde övertyga omgivningen om hans bidrag till lagets prestationer. Samtidigt har flera spelare uttryckt, om än mellan raderna, att hans frenesi och energi är påfrestande och att ”man slutar väl lyssna efter ett tag” (fritt citat av Markus Rosenberg i podden Blått Snack med Ole Törner). Vad innebär det att kaptenen slutar lyssna? Kan tränaren då få ut max av truppen, och framförallt av de spelare som är i behov av instruktioner och utveckling? Allan Kuhn ska alltjämt ha en stor eloge för att han lett laget till guld, samt att han alltid bemött omgivningen med respekt och ett stort leende. Han är och förblir guldtränare i MFF, och det är det inte många som är.
Tobias:
Det kändes oväntat när det hände. Visst Allan misslyckades två gånger i cupen, men tog ändå hem SM-guldet tämligen bekvämt i slutändan. Han har visat prov på att flexibilitet i att ändra spelstil efter förlusterna mot Jönköping och Sundsvall efter 3 omgångar, och att kunna växla mellan att vara spelförande och att spela mer disciplinerat som mot Norrköping borta. I och med guldet trodde jag ändå att han skulle få fortsatt förtroende även under den kommande säsongen, trots att han saknar erfarenhet och kom till klubben som en nödlösning. Men som händelserna har utvecklats under veckan framstår det hela ändå som planerat. I efterhand känns anställningen av Allan som ett vikariat i väntan på något annat, och att Magnus Pehrsson har de egenskaper som Danne och company är ute efter. Huruvida beslutet är bra eller dåligt kan jag inte svara på förrän om ett år. CL-gruppspel och nytt SM-guld så kommer avskedet av Allan ändå vara positivt såklart. Missat europaspel och missat guld kommer jag vara mer skeptisk. Det får tiden utvisa.
Jag kommer ändå se tillbaka på Allans tid med glädje. Efter Åge och Norling ville jag ha en tränare som inte var så teoretisk, och som kunde ta Malmö tillbaka till rötterna; slit och krig. Tycker delvis att Allan lyckades plocka fram det hos MFF under säsongen 2016. Framförallt gillade jag energin som han hade på sidlinjen, och han visade prov på fingertoppskänsla i laguttagningarna under hösten. Han ska som sagt även ha en stor eloge för att han snabbt fixade det som var trasigt efter de tre första omgångarna, och lyckades bygga en grund som bar hela vägen fram till ett guld och som även borde ha lett till en cupatitel. Allan kommer jag minnas som en i raden av guldtränare i Malmö Fotbollförening, och jag önskar honom lycka till med sina kommande uppdrag (så länge de inte är hos våra rivaler eller FCK)!
Navid:
För mig enormt oväntat. Jag har inga direktlinjer in till Daniel eller styrelsen. Visst har en del spelare emellanåt mellan raderna antytt att de inte är helt nöjda med spelupplägg och dylikt och Allan har ibland kommit med märkliga svepande kommentarer om att han inte förfogar den typ av spelare han behöver för ”sitt” spel. Men den typen av saker förekom även under våra mer framgångsrika tränare de senaste 15 åren. Som de flesta är inne på måste det ha skurit sig med stora delar av truppen alternativt med andra i ledarstab eller klubbledning. Annars gör man sig inte av med en tränare som kom med en filosofi jag förutsätter klubben tänkt jobba med långsiktigt. Om han fick gå är bra eller dåligt? Det får tiden utvisa, nästa fråga rör ju den saken.
Hans tid vid rodret har blandat och gett. Spelet har inte varit briljant, men 66 poäng under en säsong skrattar man inte bort. Annars har vissa matcher under säsongen sett ut på ett sätt jag inte sett MFF agera på någonsin. Inte ens under Åkebys dagar. Matcher som Jönköping borta, Landskrona i cupen och Djurgården borta. Fruktansvärt dåliga insatser där motståndarna kunde ställt vem de velat på banan och vunnit.Allan är dock en guldtränare, för det så ska han ha väl godkänt, inget snack om det.
Allans efterträdare heter Magnus Pehrsson. Vad är dina erfarenheter kring denna sedan tidigare och hur tror du att det kommer gå?
Henrik:
Min profil för ny tränare var så här: När vi värvar spelare nuförtiden så har de ofta internationell erfarenhet, både från ligor men också via spel i Champions- eller Europa League. Tänk Eikrem, Berget, Christiansen. Tränaren ska ha motsvarande erfarenheter, dvs. lett ett eller flera lag i Europa inklusive europeiskt cupspel.
Studerar man Magnus Pehrssons meriter så har han varken vunnit, lett ett storlag eller har några internationella meriter att skryta med. Att vara förbundskapten för Estland kan i viss mån ge viktig erfarenhet inför europacupspel i sommar, men det är en blåbärsnation. Jag tror många tackat nej till den typen av nationer, av just det skälet. Samtidigt har han aldrig fått möjligheten att jobba med ett bättre material, och därför kanske han är ”värd chansen” att jobba med ett lag som MFF? Bara det inte blir en massa blaj om utopisk fotboll och ”ni ska få det ni förtjänar”. Det räcker med en Åkeby i MFF:s historia.
Tobias:
Det skall sägas att jag har lite erfarenhet av Magnus Pehrsson. Jag har inte haft anledning att reflektera över honom förrän nu när det började florera rykten kring att han ska ta över tränarposten. När hans namn först presenterades var jag skeptisk, men med tanke på hur marknaden ser ut tror jag ändå att det är det bästa valet som MFF kan göra i dagsläget. Jag tror definitivt att han har större möjligheter att lyckas ta MFF till ett nytt guld och europagruppspel än vad Allan har. Dessutom har han otroligt bra miljö att utvecklas i. Han kommer från start ha Allsvenskans bästa spelartrupp, med möjlighet till förstärkningar, samtidigt som han kommer kunna få bra hjälp ifrån Olof och Jensa. Jag sätter mig helt enkelt ner i den beryktade båten, sen får tiden utvisa om det är Titanic jag befinner mig på.
Navid:
Magnus Pehrsson. Han har efter misslyckande på misslyckande lyckats få ett av nordens tyngsta tränarjobb. Han stod väl och vägde mellan MFF, Rosenborg eller FC Köpenhamn. Men han valde MFF. Gott så. Skämt åsido; Daniel Andersson har ett rejält förtroende bland oss supportrar och här får jag väl ha tålamod och invänta resultat innan jag sågar helt. Jag ska erkänna att när jag såg Pehrsson komma ut till presskonferensen så kändes som att jag fick en magsup från ingenstans samt en örfil snett bakifrån som jag inte heller såg komma. Det sved och jag gnällde och tyckte det var helt overkligt att Magnus Pehrsson nu är Malmö FF:s tränare. Mitt MFF. Men oavsett känslor kommer jag inte kräva något innan resultat ramlar in, han får en chans.
Mina erfarenheter av Pehrsson är den Pehrsson som var i GAIS och DIF. Plattityder, tombolauttagningar av laget, spelare som frystes ut och fick träna med J-lag. Helt obegripliga värvningar som i GAIS fall mer eller mindre fällde hela klubben. Ett fullständigt arrogant och verklighetsfrånvänt synsätt på sina lag och svensk fotboll (vi ska spela som Bayern München!). Listan kan göras lång. Jag är enormt skeptisk kort sagt. Helt obegriplig rekrytering i min värld. Märklig, konstig och ologisk. Alla dessa ord passar in i vad jag tycker och jag är fortfarande konfunderad.
Sedan vet jag också att MFF:s organisation är enormt mycket starkare och tryggare än samtliga av de klubbar han haft förmånen att representera och utöva sin tränargärning i. Han kommer inte få rekrytera spelare exempelvis och jag inbillar mig att Olof Persson, Fjellström och Fedel inte är den typen av personer som viker sig i första taget. MFF är en klubb som kan skydda sig mot sin egen tränare om det skulle behövas. Synd bara att min känsla är att det kanske kommer behövas. Men även här sitter ledningen rimligtvis på ett större underlag än mig. Kanske kommer bli en fullständig succé om han bara får koncentrera sig på taktik och förberedelse av det spelarmaterial han förfogar.
Men smaka på det; Magnus Pehrsson, huvudtränare i Malmö FF! Smakar lite beskt än så länge, kanske bryts av med lite sötma snart. Jag hoppas verkligen.
Samma helg som Allan Kuhn lämnade Malmö FF lämnade Helsingborgs IF Allsvenskan. Vad är dina känslor som MFF:are kring uttåget? Skönt att de drar eller synd att tappa en rival?
Henrik:
I den senaste panelen uttryckte jag att HIF är i behov av en kalldusch. De behöver åka ner i Superettan för att nyktra till, omorganisera och bygga upp igen. Nu är vi där och HIF står inför många svåra beslut, men var och ett av dem kan bidra till ett starkt fundament för deras framtid. MFF blir större och större, medan de andra skånska lagen blir mindre och mindre. MFFs framfart ska vara en motsättning mot skånederbyn, så jag hoppas vi snart ser fler skånska lag i Allsvenskan.
Tobias:
LIDE GYTT! Helsingborg har egentligen knappt varit en rival med undantag för 2010 och 2011. De har alltid varit, och är nu återigen, en parentes för MFF. Om något är det skönt att slippa ett lag som för MFF är som att möta Gefle eller Halmstad, men som alltid gör sina två bästa matcher varje år mot just MFF. Nej, de kommer inte bli saknade. Dessutom är Halmstad en närmre resa för mig som exilare i Göteborg än Helsingborg. Dubbel lycka för min del med andra ord.
Navid:
Jag kan tycka det är synd. Skåne som är landets starkaste fotbollsdistrikt har underlag för fler än ett bra Allsvenskt lag. Fler än två dessutom. HIF är inte mycket till en rival dock. Jag tycker inte att vi likt klubbarna i Stockholm är ett dugg berikade av någon rivalitet med HIF och det kommer inte påverka MFF alls, varken positivt eller negativt att de spelar i Allsvenskan eller ej. HIF har dessutom det senaste decenniet utvecklats till en väldigt osympatisk klubb med en stor falang osympatiska supportrar. Behöver HIF en vända ner för stålbad av organisation och klubb? Kanske, men det känns inte som att det finns den ”go” i föreningen som fanns i MFF när vi åkte ut . Kan bli många år i andradivisionen för våra grannar i norr speciellt med tanke på deras risiga ekonomi.
Avslutningsvis: Vilken vecka det har varit!
