Året som gått med Degerfors
Årets säsong avslutades på ett fantastiskt fint sätt med mängder av segrar. Tyvärr tappades poäng i alltför många matcher och det allsvenska halmstrået fortsatte att vara ett halmstrå. Men däremot hade vi en trupp som levererade fina insatser på planen och de exceptionella insatserna ska härmed hyllas / sänkas med vår årskrönika.
Årets genombrott 1: Adam Carlén. Endast junior, blott 18 år gammal kom Adam in med sin fysik och sitt lugna spel. Han tog tag i det centrala mittfältet när skadebekymren hindrade de andra från att spela. Ynglingen behöll därefter platsen säsongen ut. Vilket fynd!
Årets målskytt: Erik Björndahl, med ett målsnitt som får sydkoreaner att flyga in för att scouta karln så förstår man att det finns intresse på annat håll. Drömmen är att han skjuter oss till allsvenskt spel 2021 men innan dess behöver vi passera tiden för den förhatliga "släpp för fastställd summa" klausulen ska passera. Därefter kan Werner skriva upp priset till 100 miljoner igen.
Årets junior: José Segura Bonilla. Visst, inget mål i Superettan än, men de kommer garanterat komma. 14 mål på 13 matcher i U21 allsvenskan mot många namnstarka lag. Det bådar återigen gott.
Årets genombrott 2: Gustav Granath. Att en spelare från Skövde AIK skulle komma och bidra med kamp och vilja var inga konstigheter. Men att kliva in på såväl högerbacksplats, mittfältsplats samt avsluta i den centrala försvarstrion och göra det på sättet som GG gjorde. Bådar mycket gott för framtiden!
Årets försvarare: Oliver Ekroth. Vilken koloss. Hoppas vi får se han i rödvitt nästa år även om han sonderar andra möjligheter för fotbollskarriären i skrivande stund.
Årets "kompis": Axel Lindahl. Med ett välriktat finger tog Axel sats och petade Mattias Özguns i ögat i samband med ett byte i Superettanmötet mot Öster. Tydligt kompisskapp dolt i en high five.
Se händelsen här: Fotbollskanalen
Årets bortdömda: Oliver Ekroth. Borta mot ÖIS. 2-0 i det läget och DIF hade verkligen haft vittring på topptrion. Tyvärr dömdes det oförklarligt bort och ÖIS lyckades kvittera i sista sekunden på straffspark. Ridå Allsvenskan 2020.
Årets straffskytt: Nikola Ladan. 4 straffar. 4 mål. Sen skadad, annars hade det blivit mer!
Årets bortglömde: Josef Ibrahim, värvades som Sargons ersättare. Gjorde helt OK ifrån sig, men när 2019 satte igång platsade han inte längre. Lånades ut till BK Forward som trillade ur div.1. Vad händer nu?
Årets jag kom, jag sågs och jag lämnade: Rasmus Alm. Kom som ny inför säsongen och efter att ha sprungit åttor kring de flesta ytterbeckarna i Superettan och gjort 5 mål på 15 matcher bar det av till krisande Elfsborg i Allsvenskan. Ett klassiskt genombrott på rödvit mark.
Årets bortglömde 2: Oliver Nilsson, skadorna pajade ytterligare en säsong för Oliver och tyvärr får "gnuggarn" starta om karriären någon annanstans.
Årets sena avsked: Kevin Wright. Ytterbacken som gjorde stor succé förra året snurrade vidare i rödvitt i inledningen av detta. När han gjorde det alltför svårt för ÖSK:s yttrar i årets träningsmatch valde klubben utan känsla att köpa loss Kevin så där strax innan transferfönstret stängde. För vi förväntar oss inget annat av närkingarna.
Årets målvakt: Ismael Diawara. Så många reflexräddningar i utsatta lägen har vi nog aldrig skådat en DIF-målvakt göra. Nytt 2-årskontrakt skrivet och Isma kommer bygga vidare på sin fina säsong 2019.
Finns det fler årets?
Fyll på med dina bästa i kommentatorsfältet nedan :)
