Degerfors föll mot topplag på Stora Valla
2041 personer hade letat sig till ett soligt Stora Valla för att se DIF återigen ta sig an ett topplag. Efter förlusten mot Café Opera-avkomman AFC Eskilstuna så var det ett revanschfullt lag som nu skulle möta göteborgarna Örgryte IS.
Degerfors ställde upp med en något justerad elva sen sist:
Miskic - Stankovic, Ekroth, de Bruin - Asaad, Ladan, Gravius, Wright - Sargon, Götesson, Daniel Joel Okon
på bänken fanns såväl Wiktorsson med småskavanker, Oliver Nilsson med slitna ljumskar och en offensiv kvartett i form av Andreas Jansson, Andreas Jernarp, 'Nutt' och Björndahl.
DIF inledde bra på en fin gräsmatta på Valla, solen sken och bollen spelades runt och det letades lägen att få fram bollen till en djupledsgående Götesson eller snirklige Sargon. Obesegrade ÖIS inledde första halvlek på defensiv planhalva men tog allteftersom över mer och mer. Varsin varning letade sig in hos domare Jonas Karlssons anteckningsblock, då Anton Lans kapat Götesson och de Bruin betett sig ovårdat i en situation. Tyvärr var det likt senaste matchen, en spets utan udd i DIFs anfallsspel. Götesson fick endast en boll i djupled att räkna med, då Okon spelade fram, men i kamp med ÖIS-försvarare kom Viktor tyvärr ur vinkel och ut kom en hojtande Stojan Lukic och stoppade vårt ljushårade anfallsvapen. ÖIS tog som sagt över, men Miskic stod i vägen för de rödblåa anfallsvågorna. Försvarsspelet i övrigt lämnade en hel del att önska, då framförallt de Bruin inte såg ut att ha vaknat på rätt sida. Ekroth köttade på som vanligt och gjorde en bra första halvlek. Ute till vänster fanns som vanligt kvicke Kevin och han hotade såväl framåt och såg stabil ut bakåt. Alan till höger hade dock återigen en tuff eftermiddag och det syns verkligen att han inte är en naturlig ytterback.
Andra halvlek inleddes på ett liknande sätt som den första avslutades, då ÖIS tog tag i matchen direkt. Men för DIFs del såg Miskic stabil ut och bjöd på fina parader när backlinjen ej var på plats. För ÖIS del såg istället Anton Lans till att bereda lite plats i försvarslinjen då han otroligt ovårdat sparkade ner Götesson som var påväg förbi, en aktion som inte belönades med ett gult kort till, utan istället blev det rött kort direkt och troligtvis några matchers avstängning att vänta. Fult, sent och onödigt.
När spelet kom igång igen så var förhoppningen att DIF skulle komma tillbaks in i matchen och ta sig framåt igen. Bollinnehavet ökade markant för rödvit del, men målchanserna var som bortblåsta fortfarande. Den bästa chansen fick Götesson då han nickade i ribban efter lite spel i boxen. Men istället för ett DIF-mål så spelade Stankovic lite för nonchalant i eget straffområde när han skulle täcka ut bollen framför Superettans mest självförtroendefyllda spelare för tillfället (Diego Montiel), han stal bollen, blev fälld och fick ta hand om den efterföljande straffen. 1-0 ÖIS och ridå ner.
Efter matchen kan vi fundera över följande:
- Är det verkligen rätt att låta Marcus de Bruin sköta uppspelen? Nog för att han är en rutinerad och slitstark försvarare, men själva passningsspelet finns det andra som sköter bättre än Mackan.
- Alan Asaad som högerback, ett experiment som inte fungerar. Han är en talangfull fotbollsspelare, men han slarvas bort och blir för ensam när han ska spela wingback. Hoppas Lindell eller Oliver är 100%-iga snarast och så kan Alan få spela där han gör det bäst! Dessutom utbytt efter 91 minuter, uppenbart slutkörd - varför inte göra ett tidigare byte där?
- Anfallsspelet. Vi är alltså en man mer i ca 30 minuter, men trots detta så skapar vi EN stor målchans. Sargon försöker och försöker, men när det bara finns en kant att söka alternativ för att bredda på blir vi alldeles för lättlästa.
Nä, nu krävs det bättring. Nästa match är mot Norrby på bortaplan den 14e maj. Då måste vi göra mål och då krävs tre poäng för att återigen ingjuta lite mod och självförtroende i vårt skadeskjutna gäng. Forza Rödvitt!
