Déjà vu

Känslan efter förlusten mot Ljungskile med 2-0 är att det var i princip samma match mot Öster som utspelade sig.

Startelvan

Kristian Haynes gjorde två ändringar sedan matchen senast, där Christian Köhler och Salif Camara-Jönsson fick chansen från start. I övrigt var det samma startelva som senast och Ståplats kan konstatera att laget hade i princip samma problem. Den stora skillnaden var att med Salif på planen kan någon ta emot alla långbollar som ständigt kommer flygande, Safiu vinner i princip inte en enda duell på hela matchen.
Positivt är att laget fortsatt känns starkare och stabilare än förra året. Det är inte många chanser som släpps till bakåt och de senaste årens öppet hus i Trelleborgsförsvaret verkar äntligen vara slut. Tyvärr lyckades Ljungskile ändå göra två mål på sina få chanser medan TFF hade förtvivlat svårt att komma till farliga lägen över huvud taget.
Anfallsmönstret framåt håller i sig sen förra säsongen. Oerhört långsamt och segt ner till hörnflaggan och fram till sista tredjedelen och sedan mycket låg kvalitet på den sista passningen. TFF körde med samma underliga kantuppställning som senast, någon form av inverterade yttrar som inte alls trivs med uppgiften samt ytterbackar som inte kan attackera i ytan som uppstår. Här behöver utan tvekan Kristian Haynes tänka till ett varv med vad han vill uppnå.

Anfallet

Det är mycket svårt att utläsa hur TFF ska kunna hota sina motståndare. Det är få spelare som vågar eller kan utmana sin motståndare. Det är i princip ingen som löper utan boll och få vågar spela bollen framåt förutom den evigt tjongande backlinjen. Att TFF envisas med att spela med klassiska yttrar i en 4-4-2 trots att TFF saknar yttrar av klass kommer straffa laget hårt. TFF är lättlästa, ingen bryter mönstret och laget behöver en spelidé som fungerar.

Till nästa match

Ska TFF spela med en 4-3-3 med en högre press. I mål fortsätter Hampus Nilsson. I backlinjen spelar Isak Jönsson och Liverstam mittbackar. Till höger spelar Björkén och till vänster spelar Tideman. På innermittfältet spelar Erik Andersson, Köhler och Hallberg. Längst fram spelar Salif med Måns Söderqvist och Safiu på vars en flank. Laget backar hem utan boll men spelar annars med en hög återerövringspress och ett betydligt högre tempo än tidigare matcher. Om Safiu fortsatt inte presterar kan Håkansson ta hans plats.

För övrigt anser jag att…

4-3-3 är bästa uppställning med årets trupp, vi saknar yttermittfältare av kvalitet för ett 4-4-2
Backlinjen ska ställas upp i en annan konstellation
Det känns fortsatt stabilare än förra året
Kristian Haynes måste svälja stoltheten och skruva på sin taktik och spelarnas roller

Betyg (1-5)
 

0 kommentarer

Samuel Yngve2020-06-29 13:53:37