Del 1: Årets höjdpunkter
Under de närmsta veckorna kommer jag att publicera en ny artikelserie som handlar om årets ljusglimtar. Må vara att de är få – men trots det finns det några riktiga höjdare som bör kommas ihåg länge. Exakt vad artikelserien kommer innehålla är inte till punkt och pricka klarlagt än. Men kategorier som ”Årets matcher”, ”Årets spelare”, ”Årets vackraste mål”, ”Årets överraskningar” samt ”Årets individuella prestationer” kommer finnas med. I denna första del går vi igenom årets tre bästa matcher.
Efter en mindre bra säsong med få ljusglimtar, så var det inte speciellt svårt att välja ut de tre bästa matcherna sett med blåvita ögon. Det var tre matcher som stod ut över mängden och som absolut bör ihågkommas.
Plats 3: IFK Göteborg – GAIS (2-1)
Efter en bedrövlig start med fyra inledande förluster så lyckades äntligen Blåvitt bryta trenden och ta poäng mot Kalmar FF. Sedan blev det ytterligare en imponerande vinst mot Malmö FF innan det var dags för årets vårderby. Förväntningarna på matchen var från vissa håll skyhöga, medan vissa inte hade allt för höga förväntningar.
Matchen inleddes av ett par farliga chanser för GAIS. Wanderson hade en fin frispark ovan Mackans ribba. Minuten senare nådde bollen fram till årets överraskning – Mervan Celik. Bollgeniet fick aningen turligt med sig bollen utanför Blåvitts straffområde, för att sedan smälla in den bakom en chanslös IFK-målvakt. Sandberg var inte ens nära och mardrömsstarten var ett faktum. Skulle vi få däng nu igen? Var segrarna mot KFF och MFF bara ren och skär tur?
Efter en mycket tuff inledning på matchen för Göteborg så var inte förväntningarna på kvittering allt för höga. Men helt plötsligt dök fansens kelgris och gunstling upp och placerade in 1-1 med pannan. Jakob Johanssons kvittering var oerhört viktig och den tydde på stor moral inom laget. Trots den blytunga inledningen av säsongen visade vi nu upp vinnarskalle och gjorde mål trots det faktum att vi spelat uselt och varit nedpressade första tjugo.
När Tobbe skickar in ledningsmålet tror jag att jag skall smälla av. Hajsen gör ett fantastiskt mål och än en gång räddar han oss. Jag kan fortfarande riktigt se bollens båge efter hans fina vänster yttersida. Vändningen var ett faktum och att det var ”Hussein” som fick avgöra spektaklet kändes givetvis än mer magiskt. De grönvita pyromanerna på läktaren fick enligt vanlig ordning se sig besegrade av sina blåvita övermän.
Kort och gott en oerhört viktig seger. Att den kom mot GAIS inför en frenetisk hemmapublik gör inte saken värre.
Plats 2: Malmö FF – IFK Göteborg (0-2)
Förväntningarna var så gott som bortblåsta. Personligen gick jag mest och bävade över hur jag skulle förhålla mig till min passionerade danska frändes hånattacker efter att vi åkt på rejält med däng nere på Swedbank. Hoppas bara vi kunde slippa göra bort oss allt för mycket.
När matchen drogs igång så var det antagligen många som förvånades över Blåvitts klockrena spel. Man hittade rätt in i positionerna och lyckades störa Malmö högt upp i banan. Elmar Bjarnason stod för en otrolig insats på mittfältet och dominerade bort sina svagt lysande konkurrenter. Få chanser skapades och vid ställningen 0-0 kändes det mycket, mycket bra. Att få med sig ett kryss nere ifrån Skåne vore verkligen kanon.
Tobias Hysén, Tobias Hysén, Tobias Hyséeeeeeeeeen! Vilken genomskärare! Vilken mottagning! Vilket mål! Skrikandes och hoppandes framför teven försökte jag just inse vad som skett. Antagligen årets vackraste assist, á la Elmar, som ställde hela MFF-försvaret. Sedan lyckas Tobbe pilla in bollen. Underbart, nu kanske vi kan lyckas få kryss i vilket fall!
Matchen flöt på i sedvanlig ordning. Den lyckade pressen fortsatte och Malmös små primadonnor hade inte mycket att hämta. De försökte pressa för kvittering, men begick istället ett avskyvärt försvarsmisstag. Tobias Hysén fick springa med bollen från egen planhalva innan han duttade in 2-0. Segern var ett faktum.
Just denna match är ett oerhört starkt minne för min del. Dagen efter den sjuka segern svävade jag riktigt på moln. Min vän var inte vidare pratglad, men det gjorde ingenting. Vi behövde inte yttra några ord – han visste sin plats. Och att vi sedan genomförde en otrolig försvarsinsats gör inte det hela sämre. Som den taktiker jag är avnjöts matchen till fullo.
Plats 1: IFK Göteborg – AIK (3-1)
Efter en dryg månads väntan var det nu äntligen dags för nollåttan Philip Haglund att göra comeback i allsvenskan. Trots det faktum att han inte visade några större aggressioner mot just råttorna gjorde vissa tveksamma till PH:s inställning. Men ack vad han skulle komma att tillrättavisa även de allra största tvivlarna.
Matchen hade just börjat. Hatramsorna på läktarna hade börjat ta fart och alla gjorde sig redo för en spännande match. Men innan någon av oss insett vad som just skett så stod det 1-0 till AIK. Bangura, den äldre, cykelsparkade in bortaledningen via ett magiskt akrobatiknummer. Tanken ”inte nu igen” hann ungefär pulsera ett tusental gånger i huvudet innan jag hör en gäll vissling från planen. Vad hände? Återigen hade allting gått så oerhört snabbt. Ett tiotal sekunder efter avspark hade Sebban fixat en straff. Visserligen en tveksam sådan – men det har ingen som helst betydelse.
Sedan Sella prickskjutit in straffsparken mitt i målet och Sebban därefter nickat in ledningsmålet var det nu inget tvivel på vem som skulle erhålla de tre poängen. Med otroligt fint spel; vassa kombinationer, väggspel och djupledslöpningar spelade Blåvitt sannerligen ut som sällan tidigare beskådat.
När sedan Tobbe rinner igenom – tunnlar en råtta och lekande lätt springer förbi en annan – för att sedan placera in 3-1 hamnar den blåvita publiken i extas. Hajsens underbara mål räknar jag definitivt som ett av årets vackraste i hela allsvenskan och att det sedan kom mot AIK – ja det försämrar inte direkt saken.
En helt otrolig match som innehade allt. En superdebut av Haglund, fantastiska mål, nervkittlande vändningar samt en sjuhelvetes publik. Vilken match. Vilket minne. Denna sommardag kommer jag bära med mig bra länge.
Kommentera: Vilka tre matcher tycker du var framstående under den gångna säsongen?