GAIS - Hammarby
0 - 0

Delad pott på Gamla Ullevi

En sak är säker och det är att det har varit en fantastisk helg att vara Hammarbysupporter. Inte för att det är illa annars, men att få sluta upp i Göteborg med tusentals andra tillresta fans är ju något alldeles extra förstås. Jag ljuger inte om jag säger att det vara ”Bajare” på alla gator, och då kanske framför allt under matchdagen.

Vad jag förstår så gick det ganska lugnt till, med undantag av ett arrangerat slagsmål mellan Hammarbys KGB och Göteborgs ”Wisemen” vid Järntorget. Personligen hann jag precis gå därifrån innan det smällde, vilket jag som ”ickevåldsförespråkare” är glad över.

Extra bra drag var det i och runt ”Trädgår’n”, där många fans hade samlats, och sångerna och ramsorna kunde höras tydligt, även om man var en bra bit därifrån. Trycket följde som brukligt in även på arenan och där sjöng vi brallorna av en paff hemmapublik. Den, för dagen, vitklädda bajenväggen visade verkligen vilka det var som bestämde och jag kan knappt komma ihåg att jag hörde GAIS-klacken någon gång under matchen.

Till matchen då. GAIS startar bra de första 5-6 minuterna, där de försöker chockera genom att göra ett snabbt ledningsmål. Det blir dock bara halvchanser av det försöket och istället så börjar Kim och Davids grön-vita maskin att rulla igång på allvar.

Vi har total kontroll över det som sker på plan under första halvlek, men som så många gången förr så lyckas vi inte konvertera det trycket i mål, eller en i speciellt farliga chanser. Det blir istället många halvchanser och att bollen ”nästan når fram till en fristående spelare.

GAIS försvarar sig dock väldigt väl och sticker upp någon enstaka gång, och då framförallt på sin högerkant, där de hade två av matchens bästa spelare i form av lagkaptenen August Wängberg och Gustav Lundgren.

Ju längre matchen lider så blir det mer och mer uppenbart att GAIS taktik är att spela kompakt och nästan brutalt för att förhindra att spelare som Nahir Besara och Deniz Gul skall få fria tyglar. Framförallt Besara blir nedsparkat väldigt många gånger, något som till slut borde ha renderat i mer än frisparkar och gula kort för hemmalaget. Visst, Fredrik Hammar är inte heller någon ängel på plan, men sparkar, trots det, sällan ned felvända spelare på det sättet som GAIS höll på med.

När det gäller Hammarbys anfallsspel så blir det, tyvärr, lite förutsägbart när inte Nahir Besara tillåts att komma till. Många bollar ut på Bazoumana Touré, som tyvärr inte vann matchen i matchen mot Wängberg speciellt många gånger. Man försöker ändå med olika kombinationer, men inget går hem fullt ut.

Jag är hoppfull inför andra halvlek. Speciellt eftersom vi ”ägt” första halvleken. Nu förväntar jag mig att vi skall öka trycket och till slut få in det där så viktiga ledningsmålet.

I stället blir det, som så många gånger förr, tvärtom. Det är GAIS som kommer ut ur omklädningsrummet som hungriga vargar och får till ett bra tryck i sitt spel genom att pressa lite högre, en press som bortalaget inte alls löser speciellt bra. GAIS skapar chans efter chans, men är inte Oliver Dovin där med en superräddning så är någon annan spelare där och täcker skott. Jag skall dock villigt erkänn att det kändes som att hemmalaget skulle göra mål när som helst under den värsta pressen.

Mitt i all press sticker även Hammarby upp och ett missförstånd mellan målvakten och en försvarare gör att Deniz Gul får öppet mål från 30-35 meter och hinner inget annat göra än att nicka bollen. Bollen ser först ut att gå i mål, men tappar sedan fart och rinner ut utanför högerstolpen på målet. Vi hade verkligen behövt det där målet då för att ha en chans att ta med oss tre poäng.

Båda lagen gör också en del byten. Hammarby tar ut först ut Touré och ersätter honom med en sugen Jusef Erabi. Senare i matchen tar vi även ut Deniz Gul och Hampus Skoglund och ersätter dem med Viktor Djukanovic och Simon Strand. Tyvärr så gör inget av dessa byten att vi blir bättre, snarare tvärtom. Erabi och Djukanovic är tydligt ur form och skapar ingenting. Strand gör dock ett hyfsat inhopp och bidrar med lite energi.

GAIS byter först ut nyförvärvet Lucas Hedlund, som var bra i matchen, och sätter istället in Alexander Ahl-Holmström på topp. De byter även ut två av sina innerfältare och får in Amin Boudri och Harun Ibrahim i stället. Dessa byten blir väldigt lyckade för hemmalaget och under de sista 20 minuterna så dominerar man matchen fullständigt.

Vi får tacka Oliver Dovin och hårt kämpande spelare för att vi lyckas komma ifrån Gamla Ullevi med en pinne, i alla fall baserat på den andra halvleken då hemmalaget radade upp chanser. Det kändes väldigt skönt när domaren blåste av matchen, speciellt när vi sätter oss själva i skiten under den sista övertidsminuten och nästan drar på oss en straff. Bedrövligt att vi inte kan hålla i bollen under de sista minutrarna utan ger motståndarna den gång på gång.

Lite tankar efter matchen

På hemvägen, tillbaks till Sveriges framsida, så var jag och mitt resesällskap helt ense om att vi får vara nöjda med en poäng. Vi konstaterade också att det ändå är ett fall framåt att vi lyckas hålla ut och ta en pinne även om det andra laget är bättre. Hade det varit tidigare säsonger känns det som att vi hade ”torskat” denna match.

Får jag komma med någon kritik så är det över Kims byten. Visst, Touré kom inte runt på sin kant så många gånger, men han är ändå alltid ett ständigt hot med sin snabbhet. Varför inte testa att byta kant och se om han kan få övertag på andra kanten istället. Utan honom och Deniz så går ingen i djupled.

Jag hade även velat se Kim matcha GAIS byten på innermittfältet med egna, speciellt eftersom Hammar och Tekie hade fått jobba så hårt under matchen. Min förhoppning, där och då, var att man skulle ta ut Tekie eller Oscar Johansson Schellas och sätta in Divine Teah.

Vi behövde någon som kunde lösa upp GAIS försvar, speciellt när inte Nahir Besara fick något utrymme alls att operera på, och den kvaliten har Teah. Samtidigt har jag en förståelse för att Kim inte tycker att han är redo för allsvenska spel än.

I och med poängen så hänger vi fortfarande med hjälpligt i kampen om tredjeplatsen, men det kommer att krävas en rad trepoängare framöver för att vi skall vara en riktig utmanare om den platsen. Häcken och Elfsborg kommer underifrån efter en svagare vår och konkurrensen kommer att bli mördande. Precis som det skall vara med andra ord.

Jag vill avsluta denna artikel med att dela lovorda alla er som var på plats för att stötta vårt grön-vita lag, men också med att konstatera att Oliver Dovin räddar oss samt att det nya mittbacksparet med Pavle Vagic och Victor Eriksson såg mycket intressant ut. Eriksson gör en mycket bra debut och såg riktigt snabb ut trots sin speciella lufsande stil. Superkul!

Nu samlar vi ihop oss och till nästa måndag och ger Göteborg, Stefan Billborn och Jocke Björklund det mottagande som de är värda. Jag vet inte hur ni andra ställer er, men jag kommer i alla fall att jubla när de ropar ut Stefan och Jockes namn. Vi vet alla att de bara är till låns i Göteborg och att det är på söder de hör hemma. Det är, som man säger, endast en tidsfråga.

Forza Bajen!