Den grekiska guden Sotte.
När Sotte klev av efter 40 minuters spel i lördagens match mot Häcken förstod man att det var det sista vi skulle se av honom i ÖFK.
Sotirios Papagiannopoulos. Jag fick träna ett tag för att stava det namnet rätt. Jag vet att det blivit fel några gånger men hoppas alla har överseende med det. Men nu är det slut på det. Att skriva frekvent om namnet alltså. Efter matchen mot Häcken offentliggjordes det att han var en läkarundersökning ifrån en övergång till FC Köpenhamn, ett dygn senare var övergången klar. Att han lämnar kommer knappast som en chock, snarare tvärtom. Det är Allsvenskans bästa mittback. En sådan spelare är omöjlig att hålla kvar för evigt.
Mitt största Sotteminne är hemmamatchen mot grekiska PAOK. En enda grek startade matchen. Det var Sotte (uppväxt i Hagalund, Solna. Har representerat Svenska landslaget). Under matchen stångades han med Aleksandar Prijovic. Han förlorade inte en duell. Inte en enda! Under firandet efter matchen gick han omkring insvept i en grekisk flagga. Men det är bara en match. Sotte kunde man lita på varje match. Han gjorde aldrig en dålig match och samarbetet med Tom Pettersson har varit klockrent.
Brytningssäker, stark i dueller, bra i luften. Jag har också alltid gillat hans sätt att driva upp bollen. Trots att ÖFK:s spel handlar mest om kortpassningsspel tog han chansen när det öppnade upp sig och han fick yta. Då stack han! Så otroligt roligt att han till slut fick göra mål på en sådan utflykt när han stänkte in bollen i nättaket mot Sirius. En annan sak som gör han till en favorit bland många är inställningen. Han ger alltid allt!
I lördags hyllades han länge av hela publiken. Inget var då bekräftat men man visste liksom ändå. Vi supportrar önskar honom all lycka och framgång. Det förtjänar han.
Jag är inte så bra på grekiska gudar. Finns det någon som heter Sotte? Nu gör det i alla fall.
Tack Sotte! Tack för allt du gjort för Östersunds FK!
