Derbydags: En statistisk summering av 20 år
I år är det den tjugonde allsvenska säsongen som bjuder på MFF-HIF-derbyn sedan Helsingborg återvände till finrummet 1993. Så vad passar bättre än en statistisk djupdykning i de tidigare 38 mötena?
Först en liten avgränsning: Siffrorna nedan omfattar endast modern tid. Åren fram till och med 1968 – då HIF åkte ur och sedan förblev i lägre serier under 24 säsonger – väljer jag att bortse från, dels av ren lathet och dels för att jag inte är tillräckligt gammal för att ha några egna minnesbilder av matcherna då. Notera också att möten i svenska cupen, och supercupmatchen för ett par år sen, INTE är inkluderade i statistiken.
Och apropå att åka ur … det borde ju egentligen varit allsvenska möten nummer 41 och 42 som väntar i år. Men så har vi ju den där bottenlösa gropen av ångest som stavas säsongen 1999. Ett minne som likt en ajvarfläck på favoritskjortan aldrig riktigt försvinner, det sitter kvar, obönhörligt, oavsett hur många Vanish-behandlingar man sprutar på. Minnet har bleknat, ploppar inte upp i hjärnan lika ofta, hugger inte i magen på samma sätt längre … men nog skaver och stör det fortfarande då och då.
Som lök på laxen kladdar Superettanåret 2000 till statistiken också. Året gör siffrorna mindre stringenta, undantag behöver göras och förbehåll krävs.
Det om vår sejour i Superettan. Jag vet inte hur man som HIF:are känner då man drar sig till minnes sin klubbs 24-åriga ökenvandring ... men laget från nordvästra Skåne gör hursomhelst nu sin 21:a raka säsong i högsta serien. I årets allsvenska har endast IFK Göteborg en längre pågående svit.
Den sammanlagda tabellraden
Det är jämnt. Knallhårt. Men vi är hittills en liiiiten aning bättre. Av de 38 mötena har vi vunnit 14 och HIF 13. 11 stycken har alltså slutat oavgjort. Vår målskillnad lyder 52-46.
Tabellrad: 38 14 11 13 52-46 53
Märkligt nog har inte hemma- eller bortaplan spelat så där jättestor roll. Våra tabellrader:
Hemma: 19 7 6 6 29-23 27
Borta: 19 7 5 7 23-23 26
Tabellplaceringar
HIF har etablerat sig som ett relativt sett stabilt topplag. Under 15 av de 20 säsongerna har laget slutat topp 6. Motsvarande siffra för oss är 12. Vi har alltså missat topp 6 åtta gånger sedan 1993 – och då räknar jag in året i Superettan.
Ganska logiskt då att HIF är bättre vad gäller sammanräknade placeringar. För de 19 säsonger vi spelat tillsammans i allsvenskan summeras MFF:s placeringar till 101, HIF:s till 96. Än värre blir statistiken förstås om vi räknar med Superettan-året. Ska man använda samma princip som i årets cupspel skulle vår andraplats i den andra divisionen motsvara plats 16 (bara 14 lag i allsvenskan då) totalt, medan HIF slutade tvåa i allsvenskan.
Dock är trenden här ganska positiv. Sen vi gick upp igen är det vi som ligger bättre till. Sedan 2001 summeras våra placeringar till 57, HIF:s till 64.
10 gånger har vi slutat före HIF i sluttabellen. HIF är alltså före oss 9 gånger, plus Superettanåret.
Mer om inbördes möten
Om man då tittar på derbyna ur ett säsongsseparerat perspektiv ser det ut så här:
Två vinster för MFF: En säsong. Kanske lite oväntat att detta inträffade år 2005, en säsong vars femteplats annars var en stor besvikelse efter guldet året innan.
En vinst för MFF, en oavgjord: Åtta säsonger.
Varsin vinst: Fyra säsonger.
Två oavgjorda: Aldrig.
En vinst för HIF, en oavgjord: Tre säsonger.
Två vinster för HIF: Tre säsonger. Mardrömsåren hittills är 1995, 1999 (förstås) samt 2008.
Sammantaget är vi alltså bättre i de inbördes mötena i nio av de nitton åren. HIF är inbördes bättre i sex av säsongerna. Fyra gånger delar vi på poängen.
Jag nämnde ovan att vi landat ovanför HIF i tio sluttabeller. Korrelerar detta då med hur det gått i de inbördes mötena? Ja, något så när:
Sex av de nio säsonger vi varit bättre i de inbördes mötena har vi också slutat före i tabellen.
Fem av de sex säsonger HIF varit bättre i de inbördes mötena har de slutat före oss i tabellen.
De fyra år då lagen vunnit varsin match har MFF slutat före i tabellen tre gånger.
Målskyttar
Målen har fördelats på 25 målskyttar i respektive lag. Då är det mål Rachid Bouaouzan gjorde innan det, minst sagt, olyckliga hemmaderbyt 2011 avbröts inräknat.
Utan vidare omskrivningar kan man konstatera att bäste derbymålskytten finns i HIF, och han heter Henrik Larsson. Han har mäktat med 5 mål. Någon utropar kanske nu nähä, han har gjort sex, men som den här webbplatsen tjatat om ett par gånger förut är ett sådant påstående inget annat än grov historieförfalskning. Larsson tillskrivs ibland första målet i derbyt 1993, men sanningen är givetvis att det var ett självmål av Jörgen Ohlsson (Jörgen är alltså en av HIF:s 25 målskyttar).
Skytteligan ser ut så här:
5 mål: Henrik Larsson.
4 mål: Kindvall (mål i fyra raka derbyn 97-98), Skoog (inklusive ett hattrick 2003) och Afonso. Ingen HIF:are har gjort 4 derbymål.
3 mål: Anders Andersson, Yksel, Yngvesson, Ijeh (alla på bortaplan!), Jonatan Johansson (också alla på bortaplan!) och Wilton. För HIF Peter Wibrån, Alvaro Santos och Gustaf Andersson.
2 mål: Jonas Axeldahl, Jörgen Pettersson, Jens Fjellström, Daniel Andersson, Edward Ofere och Dardan Rexhepi. För HIF, en hel drös med spelare: Patrik Sundström, Ulrik Jansson, Mattias Jonson, Erik Wahlstedt, Arild Stavrum, Rade Prica, Luton Shelton, Razak Omotoyossi och Rasmus Jönsson.
1 mål: 10 olika MFF-spelare samt 11 olika HIF-spelare + ett självmål.
Dessutom har HIF fått sig ytterligare två mål tilldömda. Hemmaderbyt 2011 avbröts vid ställningen 0-1, men slutresultatet skrevs till 0-3.
Några målskyttarna har representerat båda lagen. Peter Hillgren och Patrik Sundström har båda gjort mål på MFF efter att ha lämnat oss för spel i HIF. Dessutom gjorde Babis Stefanidis mål på oss innan han tog steget över och inledde sin skadedrabbade och överhuvudtaget mindre lyckade MFF-sejour år 2007. Och så har vi ju Roland Nilsson – aldrig spelare för MFF, men väl tränare. Han gjorde ett straffmål under Olympiaderbyt 1997.
Ingen med allsvenska matcher för HIF har gjort något derbymål i den ljusblå tröjan. Den oförglömlige Dejan Pavlovic har dock viss slamkryparpotential här. Han sköt ett straffmål för oss 1998 och har ett förflutet i HIF, men om jag lyckats informationsgräva tillräckligt väl spelade han aldrig allsvenskt för de rödblå (vänligen använd kommentarsfältet till att rätta mig om jag har fel!).
Sena mål
Få saker är väl lika tunga som ett poänggivande derbymål i slutminuterna. Ett avgörande eller kvitteringsmål under de sista fem minuterna plus tilläggstid har Malmö FF aldrig förmått göra. HIF har däremot sparkat in den sortens tunga bollar vid två tillfällen: Arild Stavrums mål just då klockan nådde 90 på Olympia 1999, samt Henrik Larssons avgörande 2008.
Här kan det emellertid invändas att minut 86 och framåt är en dum avgränsning. Wiltons kvittering på Olympia i fjol kom i 85:e, och Peter Ijeh avgjorde på samma arena i 83:e 2002.
Icke direkt poänggivande mål – alltså, reduceringar eller påspädningar av ledningar – i minut 86 eller senare har MFF gjort 5 stycken (Skoogs frispark till 5-0 hemma 2003, Afonsos 2-0 på Olympia 2004, Yksels 2-0 på övertid hemma 2005, Marcus Podes 3-1 hemma 2006 och Wiltons underbara 2-0 hemma 2010) och HIF 3 gånger (Wibråns reducering på Olympia 1998, Gustaf Anderssons 0-2 på Stadion 2002 samt Gustaf Andersson igen till 3-1 på Olympia 2006).
Snabbaste målet har Razak Omotoyossi gjort, på Olympia 2008. Han rullade in bollen i tom bur redan i första minuten. Vårt snabbaste mål är den feldömda straffen från 2010. Den förvaltade Wilton i den 4:e minuten.
Segermarginaler
Vid 27 tillfällen har derbyna haft en segrare. Segermarginalerna har sett ut så här:
MFF-vinst med 5 mål: 1 gång.
MFF-vinst med 3 mål: 1 gång.
MFF-vinst med 2 mål: 7 gånger.
MFF-vinst med 1 mål: 5 gånger.
HIF-vinst med 1 mål: 8 gånger.
HIF-vinst med 2 mål: 3 gånger.
HIF-vinst med 3 mål: 1 gång (efter avbruten match).
HIF-vinst med 4 mål: 1 gång.
Det hör alltså till undantagen att något av lagen är resultatmässigt överlägsna. En enda gång har vi blivit rejält utskåpade: den hemska överkörningen hemma 1999, som var ett arketypiskt lågvattenmärke för en alltigenom bedrövlig säsong. Fyra år senare tog vi revansch genom att förnedra HIF med 5-0 på Stadion. Det var en match då vi uppvisade vi en makalös effektivitet. Utöver de fem som gick in sköt vi bara något ytterligare enstaka skott på mål.
Men frågan är om inte vår spelmässigt största triumf härstammar från ifjol. 3-0 då kunde och borde varit mer.
Fotnot: Informationstungt ovan, så naturligtvis kan faktafel smugit sig in. Upptäcker du nåt som blivit tokigt, rätta mig gärna i kommentarsfältet nedan så ska det rättas till illa kvickt. Tackar mjukast på förhand. Och förlåt.
