Derbykänslor - Dagen då ordningen återställdes
Hösten 2000 säkrade Malmö FF uppflyttning från i den nykonstruerade Superettan. Samtidigt spelade Helsingborg Champions League-fotboll och jagade sitt andra raka SM-guld. Den 12 november möttes lagen i Svenska cupens tredje omgång. Mötet blev för mig dagen då den omkullkastade skånska fotbollshierarkin återställdes.
Mitt intresse för fotboll i allmänhet och Malmö FF i synnerhet växte fram någonstans i mitten av 90-talet och slog ut i full blom strax innan Y2K-paniken hunnit nå västvärldens alla kapitalister. Jag är precis för ung för att ha fått äran att bevittna (i alla fall uppfatta) den gyllene generation som slog igenom kring när 80-tal blev 90-tal. Jonas Thern, Martin Dahlin och Mats Magnusson är alla mytomspunna hjältar för mig enbart existerande genom min fars (troligen lätt kryddade) berättelser och gamla årsböcker. Istället heter mina första upplevda MFF-ikoner Jonnie Fedel (minnet från hans dribblingsräd i 2-2-matchen mot Häcken 2001 får mig fortfarande att brista ut i attackgråt), Hasse Mattisson och Jörgen Ohlsson. Det kan tyckas att just denna tid att påbörja en livslång kärlekshistoria och omättligt intresse är anmärkningsvärd. Bortsett från att en viss Ibrahimovic gjorde sin första entré i det svenska folket medvetande under denna tid, var ju det mesta mest skit. 1999 åkte vi till och med ur.
En effekt av denna, ur ett MFF-historiskt perspektiv, oerhört svaga tid blev att jag växte hade lite andra referensramar och krav på mitt lag än de flesta andra himmelsblå själar hade. När min far och min morfar raljerade över svunna tider, när MFF satt på sin rättmätiga plats på den allsvenska tron, högt över allsvenska konkurrenter, såg jag på dem med tvivel i blicken. Min desillusionerade hjärna och den allsvenska tabellen hade ju sagt att det var Helsingborg som satt där.
För så var det ju då. Helsingborg var mitt i det som kanske kan beskrivas som deras framgångsrikaste period någonsin. Samma år som MFF degraderades till den nykonstruerade Superettan hade Helsingborg vunnit sitt första guld sedan andra världskriget ännu pågick. Samma år som MFF tampades med Café Opera, Sylvia och Gunnilse i en serie vi inte alls kände förtjänade epitetet ”Super-”, kvalade HIF in till Champions League och brottades i ytterligare en guldstrid på hemmaplan.
Den 12 november 2000, ett par månader efter att Sven Andersson blivit ”San Siro-Sven” med hela nordvästskåne, ställdes så klubbarna mot varandra i Svenska cupens tredje omgång. Derbyt blev mitt första på plats och där och då insåg jag att mina illusioner om den skånska fotbollshierarkin bara hade varit en naiv felkonstruktion från en förvirrad liten pojke.
Minnesbilderna från själva tillställningen är vaga och säkert selektivt utvalda. Jag minns att jag ställt in mig på en förlust och en matchbild styrd av motståndarna. Förvånat konstaterade jag istället att matchen var helt jämn och att ett slutresultat inte skulle kunna förutses ens av spåbläckfisken (ett sällan använt ord) Paul. Efter 90 minuter var resultatet 1-1. Istället för som idag avgöra oavgjorda tillställningar genom ett omspel, hade någon förbundsnisse fått igenom idén att avgöra matchen genom den nu sedan länge glömda Golden Goal-regeln. Där avgjorde MFF, och decibelnivån på Malmö Stadion nådde säsongshögsta.
Vem som avgjorde? Zlatan Ibrahimovic.
Även om HIF hade en bra säsong även 2001, var matchen för mig ett tecken på att den skånska fotbollsordningen var återställd. Mellan åren 2002-2005 placerade MFF sig alltid före HIF i tabellen, och genom försäljningen av matchhjälte Ibrahimovic gick MFF från att vara i ekonomisk kris till att bli Sveriges överlägset rikaste klubb. Därmed akterseglade man antagonisten även på det monetära planet.
Sedan millennieskiftet är lagen de poängmässigt framgångsrikaste i landet, med SM-guld och ständig toppstrid som yttersta bevis. Derbyna präglas av såväl stor sportslig som supportermässig rivalitet och för de flesta av lagens supportrar betraktas matcherna lagen emellan som säsongens absoluta höjdpunkter.
Den sportsliga jämnheten till trots - för mig var den 12 november 2000 första och sista dagen i mitt liv som jag tillät mig se Helsingborgs IF som överordnade Malmö FF. Då som nu, det finns få saker som jag i mitt fotbollsliv värdesätter högre än att få ge HIF påminnelsen om att platsen högst upp i den skånska fotbollshierarkin tveklöst och för evigt tillhör Malmö FF. Helsingborg kan få bråka med Trelleborg och Landskrona om andraplatsen om de känner för det.
