Derbyspecial: Vi tycker om MFF: "Vi ska köra över dom jävlarna"

Derbyspecial: Vi tycker om MFF: "Vi ska köra över dom jävlarna"

Himmelrikets panel är tidigt ute och snackar redan i dag. Självfallet är det derbyt och derbyminnen som behandlas av "Kåffe", David Ulfstrand och Per Kindgren.

Himmelriket presenterar stolt veckans panel:

Christopher Overton
Legendarisk tidigare redaktör på Himmelriket. Numera främst MFF-tyckare med musikalisk touch







David Ulfstrand
Exil-MFFare boendes i Stockholm och som följt Himmelsblått sen mitten av 70-talet. Är en fotbollsallätare som gärna ser andra lag och ligor även om det riktiga fotbollshjärtat bara börjar dunka på allvar när MFF spelar.







Per Kindgren
Supporterprofil som bidrar till stämningen på Stadion genom att vara pådrivare på tribunerna. Har följt MFF sedan mitten av 80-talet. Frontfigur i kompisgrupperingen Larssonligan. Favoritspelare i MFF genom tiderna: Lasse Larsson.
Numera också youtubekändis efter glädjefnattet vid segermålet mot Rangers.









Då är vi där igen. Efter det klassiska derbyt 2010 blev det ett historiskt bottennapp förra året. Det verkar aldrig blir "mellanmjölkmatcher" mellan Malmö och Helsingborg på Stadion. Vad tror du att vi får se på torsdagkväll? Blir det en magnifik uppvisning, kanske i klass med 5-0 under Prahlåren, eller går vi hem genom Pildammarna med böjda nackar?

Kåffe: Jag har en känsla att det här kan komma att bli en urladdning av guds nåde. Varken vi eller Helsingborg har fått vårfrosten att tina än – men kanske just därför kan proppen lossna rejält när det blivit derbydags. Kan mycket väl bli en match där båda lagen gör minst tre mål. Får tippa med hjärtat och säger 4-3 till Malmö.    

Dock, det absolut viktigaste är att folk klarar av att lägga band på sina mest destruktiva känslor. Att behöva uppleva det man gjorde förra året är liksom höjden av skam och förnedring. Det är allas ansvar att hålla stämningen på en känslomässigt hög – men balanserad – nivå. För helt ärligt, ett lag som Helsingborg ska inte behöva framkalla signaler från reptilhjärnan. De kommer från samma län och har ett smålystigt talfel, that’s it.

David: Det blir ett intensivt men inte särskilt välspelat derby på torsdag. Varken MFF eller HIF har startat det här året bra och jag tror bägge lagen vill mer än de förmår. Mycket adrenalin och jag misstänker att någon eller några spelare får syna det röda kortet innan den feta kärringen har gapat för sista gången den här kvällen. För MFF:s del gäller, håll huvudet kallt, inget onödigt tjafs och inga döende svanar. Tryck i motståndarboxen och låt inte HIF mata bollar bakom vår svajiga backlinje.

Dessutom, håll May Malanghu i herrans tukt och förmaning. En riktigt bra spelare med stort register!

Kindgren: Min första känsla är att vi bara ska köra över dom jävlarna.

HöIF ser inte lika heta ut som dom gjorde förra säsongen och det sena segermålet i söndags måste bara ha gett våra pågar extra power.
Vi ska bara starta i ett rasande tempo och pumpa skiten ur de små liven, få in ett tidigt mål, och bara fortsätta ösa po!
 
Med sina två förlösande mål i söndags kan vi bara hoppas att det nu har lossnat fullständigt för den gode Ranegie.
Är helt övertygad om att han kommer plöja in minst ett mål och Jonas påg måste vara otroligt taggad och kommer förhoppningsvis göra sitt livs match.
Frågan är hur innermittfältet kommer se ut: Jonas påg, Wilton, Ivo eller frillmannen?
Oavsett så är jag övertygad om att vi kommer köra över di mensröda.
 
Det enda som kan sabba våran kväll är om Pär Hansson blir sådär omänskligt bra i buren som han blir ibland och om riksskökan Sundin slänger sig i straffområdet och domarjävelen blåser felaktigt straff.



Både MFF och Hif var tippade som topplag i år, men inget av lagen har imponerat hittills även om tätkänningen inte är körd än. Tror du att lagen finns med i toppen framåt hösten eller blir det en mellansäsong för båda eller något av lagen?

Kåffe: Jag tror att såväl MFF som Helsingborg kommer hamna topp 5. Men det känns som att det inte kommer bli så mycket mer än så. I vårt fall handlar det mycket om att många av spelarna kanske har tankarna mer på utlandsproffsliv än guldfokus. Och avseende Helsingborg tror jag att de hade behövt en bättre säsongsstart poängmässigt – i höst kommer europacupmatchandet tära på deras, i mina ögon, tunna trupp.

Det framgår med tydlighet att Malmös lagstomme (som, minus Molins och Mehmeti, var densamma 2010 som nu) inte är i samma guldglänsande form. Och HIF har inte lyckats ersätta kvalitetsspelare som Rasmus Jönsson, Peter Larsson och Gerndt.  Så, ja, mellansäsong.

David: Först får man definiera vad “topp” innebär. Om topp innebär topp 5 så tror jag att bägge lagen är med däruppe. Om det gäller topp/topp och den ädlaste av ädla medaljer så tror jag inte HIF orkar med både allsvenska och CL-kval med det kvalitetstapp av spelare de haft. MFF baserat på matcherna mot Åtvidaberg och Mjällby är inte ens nära att rubba framförallt IFE och vara med i guldracet i höst.

Men, baserat på mitt starkt ljusblåfärgade hjärta så känns det självklart att vi ska vara med allra högst uppe när det drar ihop sig. Så bägge är med, ingen tar guld...eller så tar MFF guld...

Kindgren:Helst skulle jag vilja se att den lilla, obetydliga, skitta jävla pissemögföreningen åkte hiss rätt ner i avgrunden och stanna där för evigt... men
som jag nämnde innan, HöIF är inte lika starka som förra säsongen, de kommer nog vara med i topp-fem men dom kommer aldrig nå ända fram.
Småklubbar håller sällan två år i rad.
 
Vi har nu tre oerhört tunga och viktiga matcher framför oss och ska vi verkligen vara med i guldracet så är det full pott som gäller, annars kommer vi få se Elfsborg segla iväg.
Aik brukar alltid klydda till det för sig själva och Göteborg imponerar verkligen inte så jag tror att det i slutändan kommer stå mellan oss och Knallelandsdrängarna och förr eller senare måste ju plastmatte-jönsarna börja förlora.




Matcherna mellan Malmö och Helsingborg har genom åren bjudit på fantastiska upplevelser, och ibland trista sådana. Bottennappet 2011 i kontrast till 5-0 eller någon av "Toddes" uppvisningar. Vilket är ditt starkaste minne av ett derby mot HIF? Finns det kanske flera starka minnen?

Kåffe: Det måste vara 5-0-matchen 2003. Yngvessons 1-0-mål efter en hörna, Skoogs 2-0 efter en ljuvligt Prahlsk omställning, Elangas fantastiska framspelning till Skoogs 3-0 – och sen Yngvesson och Skoog som satte varsin marsipanros på gräddtårtan framför ett gäng rödblå fågelholkar i kurvan. Den matchen var magisk.    

På andra plats kommer cuptriumfen senhösten 2000, då vi precis avancerat till Allsvenskan igen. Zlatan show.    

På tredje plats derbyt 2010, där vi på något sätt satte spiken i den nordvästskånska kistan i guldracet. Kanske Gisches bästa fotbollsmatch någonsin och en ingress tifomässigt som var bländade kaotiskt vacker.  

David: Året är 1993 och MFF är under 45 minuter ett helt överkört lag trots hemmaplan. På topp i HIF spelar en rutinerad Mats Magnusson bredvid en ung teknisk kille med rastafläter som på kort tid blivit hela medias gunstling och alla flickors våta dröm. Det är fart och fläkt och champagnefotboll. Det är uppvisning och kompisarna (ja ni vet vilka ni är, era jävla femtekolonnare) börjar grymta om att det är “kul” fotboll, det är ändå ett lag från “Skåne” och det är roligt med ett lag som spelar så “fin” fotboll...jadajadajada. Låt oss konstatera, MFF och fin fotboll, rolig fotboll, trevlig fotboll, kul fotboll har inget med vartannat att göra när MFF är i underläge. Inombords kokar jag.

Paus. 0-2 blir 0-3 efter några minuter in i andra halvlek och helst vill jag kräka ner någon av de otaliga överlöparna som applåderar “Henkes” mål. Så sker en förvandling. MFF gör en magisk avslutning av andra halvlek. MFF gör 3 mål och kvitterar och är så nära att vända matchen. När
Anders Andersson gör 3-3 så förenas jag tillsammans med liten påg i 10-års åldern i en vild och krigisk dans av absolut urlycka. Folk som i paus gafflat om att HIF spelar “charmigt” är knäpptysta och försöker hantera skammen efter deras svek (ja jag förlåter, men jag glömmer aldrig!).

Om man rangordnar mål efter skadeglädje, så är det här målet det jag rangordnar högst.

Kindgren:
Oj, oj, oj, det finns så många sköna och roliga minnen när det handlar om mötena med HöIF.
Så jag brassar av ett gäng fina minnen...
 
Enligt de tolvfingrade olympianerna så uppfanns fotbollen 1993, men min första kontakt med HöIF togs redan 1991.
Fotbollen i Sverige var inte glödhet i början av 90-talet men uppe i nordvästra Skåne fanns tydligen ett lag som klättrat sig upp genom seriesystemet och nu hade de kravlat sig upp i serietoppen i Division 1. Man hade även hört talas om nån mörkhyad yngling som sprang runt med något i håret som liknade bajskorvar.
I ärlighetens namn så blev man lite nyfiken på detta uppstickargäng som plötsligt gjorde väsen av sig.
Vad var det för torpare som höll på att ta sig upp till Allsvenskan tänkte man?
Ska jag försöka jämföra hur man uppfattade HöIF då så är det ungefär som om Stehags AIF skulle göra samma bedrift idag.
Större tankar hade man alltså inte om det rö-blåa laget och någon form av supporterskara hade man absolut inte hört talas om överhuvudtaget.
Så, istället för att styra söndagsutflykten till Tosselilla så blev det besök på Olympia, och vilken upplevelse!
Innan avspark värmde bollkallarna! upp publiken med det mäktiga Olympiavrålet!
Hysteriskt påhejade av nån sorts hovnarr som sprang runt på innerplan med en Discjockey-anläggning i en låda på magen fick han bollkallarna att hetsa publiken att vråla rätt ut och göra okontrollerade vågrörelser med armarna. Nu var de cirka 6000 besökarna i total extas och domaren kunde äntligen blåsa igång spelet.
Minns att jag stod på ena långsidan, den läktaren som sen flyttades norrut och idag är huvudtribun på Starke Arvid i Ljungskile. Mäktigt.
Minns matchen som en festlig historia där klämtjäcka herrar i publiken tävlade om vem som kunde få linjedomaren att skratta.
Det var Lantmännenkepsar och snickarbyxor, det var lantligt, det var folkligt - det var Sjöbo marknad.
Utanför fanns en speciell parkering där traktorer stod parkerade.
Minns inte vad matchen blev men jag är ganska säker på att HöIF förlorade - så klart.
Senare samma år hade de flesta helt glömt bort HöIF och fotboll, det skulle arrangeras VM i plöjning i stan.
För att citera en uppspelt lokalbo: "Äntligen får Helsingborg ett tvättäkta världsmästerskap!".
 
Första minnet från ett derby är mötet på stadion våren 1993.
På den tiden hade vi ett snitt på 5000 åskådare, det kom hela 28714 personer och sicken jävla match!
Minns att folk kravla sig upp och satte sig på taken till ingångarna vid norra läktaren.
0-2 till HöIF i halvtid sen 0-3 direkt i andra. Ridå. Trodde vi, men sen steg firma Andersson/Axeldahl in i handlingarna och vände på matchen.
Efter vi kvitterat till 3-3 hade vi en jättechans men Sven Andersson gjorde en galen räddning i slutet.
Senare på hösten kom då returmötet på Olympia och jag minns tydligt än idag hur Jörgen P i andra halvlek stöter in bollen i mål, ett par meter rakt framför där jag står.
2-0 vann vi med.
Efter matchen brakade ett hundratal MFF-are och HöIF-are ihopa nere på Knutpunkten. Kommer ihåg hur några Malmöiter bröt av radioantennerna på förbipasserande bilar och sprang runt och piskade de förvirrade olympianerna.
 
Stadion sommaren 1997.
Vi arrangerade det första stora arktifot uppe på norra sittplats, M F F i vita ark med ljusblå bakgrund, och serpentinregn ifrån ståplats.
På planen hade Yksel lekstuga och vi vann med 4-2.
Mycket av matchen och målglädjen återspeglas i Blådårar 1.
Det var en fin dag.
 
Olympia våren 2002.
Lakan hade trädit ner från sin capopall och Dif sjöng ut oss i premiären.
Jag och bröderna Solér tog med oss trumma och megafon och med Simon Swedes läktarhit "Ett skott ett mål" och med Ihej och Skoogs mål så sattes en ny milstolpe i den Malmöitiska läktarkulturhistorien.
Aldrig förr har vi sjungit in målen som vi gjorde i andra halvlek vilket gav oss en 3-2 seger.
Tre skott, tre mål för Malmö!
 
Olympia hösten 2003.
En tråkig 0-0 match överskuggades av det största rök och bengalkaoset Olympiapubliken någonsin skådat.
Det såg jävligt häftigt ut på tv-bilderna måste jag säga.
Vi som iscensatte kaoset hade faktiskt planer på att sänka ner de hundra home smokepjäserna i utedassen, för att
sen fiska upp de inplastade pjäserna. Allt för att undgå att de skulle upptäcktas av vakterna.
Hade planen satts i verket hade förmodligen halva klacken luktat avföring, vi hittade dock en annan lösning men jag tycker ändå
att vår uppfinningsrikedom och våra extremt udda idéer bör omnämnas.
 
Olympia våren 2005.
Ännu ett derby där själva matchen inte var huvudnumret.
Vi slog HöIF ganska enkelt men det folk minns var den otäcka freak showen i halvtid.
Den Havande Sjökon gjorde entré och ut bröla den: "I´m walking on sunshine" och folk vred sig i plågor och skratt om vartannat på bortasektionen.
 
Stadion hösten 2010.
Förmodligen det största, viktigaste och mest laddade derbyt någonsin.
Upphaussningen veckorna innan, det enormt vackra tifot och sen den magiska pyroshowen.
Dardans mål, den enorma stämningen matchen igenom och till sist Wiltons förlösande två-nollmål.
Helgalen efterfest på Spice, sen Lilla Torg och till sist efter-efterfest på Scandic.
Vaknade dan efter 7000 kronor fattigare men 3 poäng och ett fantastiskt minne rikare.

Ulf "Raulolle" Nilssonulf.nilsson@svenskafans.com2012-05-10 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF