Det är nu vi måste vara starka, kamrater!

Det är nu vi måste vara starka, kamrater!

Det har bara gått två omgångar av Allsvenskan 2012. Ändå så känns allt redan nu som en mardröm man bara vill vakna ur. Det ekar i min skalle "INTE IGEN" och då syftar jag såklart på det helvetet som vi alla led oss igenom under 2011 års första fyra omgångar. Samtidigt får vi inte glömma, kamrater att det finns en potential i detta laget och när den blommar ut, då kommer det bli åka av. Det är inte kört, inte på långa vägar!

Varför älskar man ett lag något så idiotiskt mycket som jag älskar IFK Göteborg för? Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig den frågan. Att se Blåvitt förlora är bland det absolut värsta soim finns och jag mår verkligen uselt. Det värker i hjärtat, det värker i huvudet, ja det värker i hela kroppen. Ni som läser detta känner igen känslan och då menar jag inte bara fans till IFK Göteborg. En supporter är i himmelen när ens lag vinner och i helvetet när det förlorar.

Idag var vi där igen. Efter matchen mot Syrianska var jag arg, ledsen och besviken. Känslor som är enklare att hantera. Då hade laget inte gjort en bra insats något som kostade. När laget inte spelar bra och dessutom kryddar detta med individuella misstag då har man en eller flera syndabockar man kan rikta sin ilska mot. Man kan svära och slå i väggar och få utlopp för sina känslor, det kunde jag inte idag. Det var bara en brual tomhet och det är det värsta som finns.

IFK ägde matchen från start till mål. Det var ett spel vi inte fått se sen... Ja jag kan inte minnas riktigt. Fina kombinationer varvades med korta bollar, precisa långa bollar. teknik, fart... Det mesta fanns där. Jag njuter alltid av att se Blåvitt spela fotboll, det är ju Blåvitt liksom och jag är en supporter. Men idag njöt jag även som fotbollsälskare, så kul var det. I andra halvlek kryddades insatsen ytterligare. Hysén gjorde det där förlösande 1-0 målet och spelarna kunde spela ut ännu mer. Söder var nära, Hysén var nära igen.
Jag njöt, inget skulle kunna få sabba detta. Inget eller ingen.

Men då som en blixt från en klar himmel så lyckades en man ändra alla förutsättningar. När det gick klart för mig att Hansson blåste straff så var det som en jävla käftsmäll och ett brutalt uppvaknande. Hansson såg det som ingen annan såg. Igen. Denna mannen är Sveriges bästa domare sägs det. En Fifa-domare som ska vara Sveriges huvudrepresentant på den stora scenen ute i Europa. Jag undrar om inte hela Europa skrattar åt oss. Den svenska domarnivån är inte bättre än Allsvenskan. Allsvenskan tillhör de sämre i Europa. detta gör även våra domare. Igår var det Djurgården, idag Blåvitt, senare var det Kalmar. Det händer för ofta i svensk fotboll just nu. Känslan är även att supportrar ordentligt börjar reagera nu, även när det inte händer ens egna lag. Jag känner så. När AIK eller Djurgården får ett sådant uselt och felaktigt domslut mot sig så tycker jag synd om dem, för jag som supporter vet hur det känns och en match och känslorna hos tiotusentals ska inte få förstöras av en man. Missförstå mig inte, alla gör fel, så även domare. men de får inte vara så här grova. Du kan inte visa ut fel spelare, du kan inte döma straff när bollen tyar i bröstet, du kan inte vinka offside när spelaren är nästan två meter onside! När till och med bittra fiender går ihop i denna frågan, då har det nästan gått för långt, men det värmer mig som fotbollsälskare och supporter.

Om vi går åter till matchen. Straffen blir till mål. IFK pressar åter. Sobralense slarvar med bollen utanför eget straffområde. Frispark. Värdelöst försvarsspel. Nick. Mål. Ridå. Spelarna försöker och försöker. Det är stolpen, reflexräddningar. Inspel framför mål. Men det går bara inte. det var en sådan dag. Igen.

Nu måste vi se framåt. Minns 2007 då vi hade ett poäng efter två omgångar, vi hade fem poäng efter fyra. Vi låg åtta när serien vände, vi tappade 2-0 borta mot Helsingborg, det berömda "vägskälet" Ändå stod vi där den 28:e oktober, överst på pallen. 2009 så förlorade vi i den tredje omgången med 4-1 mot Häcken. Det blev som ett startskott på en fantastiskt vår som tyvärr inte lyckades följas upp av en lika fantastisk höst, ändå föll vi på målsnöret i sista matchen.

Vad jag vill säga är att, det är långt ifrån kört än. Vi har ett grundspel och ett lag som kan vinna mot vilket jävla lag som helst. Får vi allt att stämma kommer vi vara ostoppbara, det är jag säker på. Vi kanske står där i slutet av oktober. Dyblöta av regn men med tårar rinnandes ner för kinderna precis som för fem år sedan.

Vi är fan IFK Göteborg. Det är nu vi ska vara starka, kamrater!

Jonathan Nordifk_goteborg87@hotmail.com2012-04-09 22:58:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg