Det blir svårt att vinna utan anfallsspel
Ytterligare en match med ett fåtal skapade chanser och ett krampaktigt spel i sista tredjedelen. Här får ni min syn på vad som behövs förändras.
MFF har hittills i år haft ett krampaktigt anfallsspel vilket egentligen är ett arv från förra säsongen då man förlitade sig mycket på Mathias Ranégies individuella skicklighet. Likaså hade man Jimmy Durmaz på vänsterkanten som avgjorde många matcher med sitt fina skott och sin skicklighet i man-mot-man- spelet vilket ofta skapade överlägen. Sen sålde man denna duo och ersatte Ranégie med en annan individuellt skicklig spelare i Tokelo Rantie och nu lever laget mycket på hans snabbhet och hans irrationella spelstil. Vidare har Simon Thern ersatt Jimmy Durmaz men han är ingen naturlig kantspelare som kan leva på sin snabbhet som Jimmy Durmaz kunde för att slå sin motståndare.
I dagsläget har man egentligen bara Tokelo Rantie som kan skapa målchanser på egen hand och det är för lite om man inte har ett eget anfallsspel att komplettera det med. Det blir uddlöst, fantasilöst och man skapar väldigt få målchanser. Trots stort bollinnehav igår under första halvleken skapade man bara en målchans, en målchans som av en slump dök upp efter en hörna då Rantie klackade bollen på Helander. Det var det hela.
Rikard Norling måste bestämma sig, nu spelar han med Halsti och Friberg på det centrala mittfältet och det köper jag men för att få ett fungerande anfallsspel måste Norling trycka upp yttrarna betydligt högre i anfallsspelet.
Enligt mig bör Hamad och Thern ligga i jämnhöjd med anfallarna för att ge större bredd i anfallsspelet och för att trycka ner motståndarnas backlinje. Detta spel är inget nytt för laget för det var det 4-2-4 system som laget praktiserade under guldåret 2010. Då spelade MFF dessutom ofta med Wilton på innermittfältet och jag tycker att MFF har råd att spela med denna offensiv när man har två centrala mittfältare som är defensivt lagda. En ytterligare fördel med detta är att anfallarna ofta kommer närmre mål.
Både Hamad och Thern är i dagsläget två yttrar som i nio fall av tio viker in i plan och detta måste Norling i så fall ändra på och hade jag varit i hans skor hade jag spelat Kroon som ordinarie högerytter. Två målgivande passningar och ett mål på två matcher talar sitt tydliga språk, Kroon är en poängspelare och Jimmy Durmaz naturlige ersättare även om han kommer att spela på högerkanten.
Steg nummer två för Norling bör vara att få in ytterligare en bra passningsfot och en spelare med ett större offensivt register tillsammans med Halsti på mitten och svaret på den frågan kan vara: Jiloan Hamad. Hamad och Halsti på ett centralt mittfält kan vara värt att prova för Jiloan är inte rädd för att jobba hårt och har de övriga egenskaperna för kunna bli en modern tvåvägsmittfältare. Jiloan känns i dagsläget inte riktigt bekväm i sin roll på högerkanten och jag hoppas att Rikard ger honom en rejäl chans på innermittfältet. Jag säger inte att man ska skrota Friberg och Halsti men man behöver ett alternativ till det i vissa matcher.
En sak är säker och det är att MFF måste ha ett eget anfallsspel med en tydlig grundtanke bakom, där spelare fyller på och skapar passningsalternativ och man skapar ofta överlägen genom att fylla på med flera spelare. I dagsläget är det en one-man-show av Tokelo Rantie och det håller aldrig i det långa loppet. MFF har ett lag med individuellt skickliga spelare och man utnyttjar inte deras potential med dagens spel. Brist på ett eget och kreativt anfallsspel är tyvärr en vanlig syn i Allsvenskan. Tränarna i Sverige verkar behärska försvarsspel och mittfältsspel men i sista tredjedelen står man handfallna och verkar hoppas på individuell skicklighet och slumpen.
