Det bor ett kaos i sommaren 2015
Egentligen borde alla mina känslor gå på vatten eller åka i den flottaste av limousiner.
Och egentligen skulle jag varenda morgon njuta av en frukost ute på den eviga sandstranden bara några barfota steg från havet. Borra ner fötterna i sanden när den blivit för varm, springa ut och förena mig med det klara, salta och svalkande vattnet när hettan blivit för het. Sluta ögonen och lyssna på vassbäddarnas prasslande, måsarnas skri, barnens levande skratt, vågornas vaggande sång och höra mina egna fria andetag förenas med min hjärter dams lika lediga och avslappnade andetag.
Egentligen borde det varit precis så rofyllt och exakt så vackert.
Nu när semestern alldeles nyss har stämplat in och är sådär alldeles purung och färsk. Och nu när högsommarens högtid har gjort entré. Och fröken ur får pyssla och styra med precis vad hon vill, det spelar liksom ingen roll, jag orkar och behöver inte bry mig om henne nu i typ fyra veckor framåt.
Men allt det där är en idyll bara på ytan. Som ett fång rofyllt guppande näckrosor på en glittrig sommarinsjö. Som en nyupphälld Carlsberg Hof till doften av nygrillat och till det vackra skådespelet av en solnedgång.
För ingenting är vad det egentligen borde vara.
Sommaren 2015 är lika kall som stora delar av vår värld är ofattbar ond och grym.
Sandstränderna gapar tomma. Sanden är kall och fuktig. Vattnet vill inte glittra och lockar inte någon. Glasskiosken står tom och öde. Och vindarna och luften är lika kalla.
Och mitt Åtvidabergs FF är fortsatt permanent jumbo i fotbollsallsvenskan.
Superettan 2016 vecklar mer och mer ut sig som en trolig och förbannat svårsmält verklighet.
Vi försöker alla fly bort ifrån den.
Men så länge ingenting förändras och sker ute på planen och i matcherna, så kommer det där retfulla förstoringsglaset fortsätta peka ut oss i en verklighet vi aldrig kan fly bort ifrån.
Hur gärna vi än tror, hoppas, önskar och vill någonting annat.
Sommaren sviker oss. ÅFF kämpar och försöker men kommer ingenstans.
Passionen smulas sönder av lidelse.
Det bor ett kaos i sommaren 2015.
####
Under hela sommaruppehållet ruvade jag på en dröm. Halmstad BK och Gefle IF hemma på Kopparvallen var en öppning inför hösten som korkade upp enorma möjligheter. Möjligheter att få kontakt, att få upp näbben ovanför det djupa träsket och sätta lite press på bottenkollegorna och samtidigt pensla lite färg och självförtroende på vårt Åtvidabergs FF inför fortsättningen.
Idag sitter jag med ett färdigskrivet facit på hur det blev.
0-0 och 1-1. Två poäng istället för en önskedröm om sex sköna välbehövliga poäng. Frustrationen fortsätter att växa, vi var nära att ta full pott i båda matcherna, men befann oss i ärlighetens namn inte heller på ett helt betryggande avstånd från att ha kunnat förlora också dessa två poäng.
Simon Skrabb gör ett fantastiskt snyggt 1-0 mot Gefle efter bara två minuter. Vi fortsätter spela bra och är nära ytterligare fler mål. Men inte heller den här gången bjöds vi på möjligheten av att äntligen få se och uppleva den här årgången av ÅFF i medvind av självförtroende och befriade från låsta nerver, efter att få tagit ledningen med ett par välbehövliga mål.
Det hade varit underbart annorlunda att få uppleva ÅFF i en annan sorts skepnad och i ett helt annat skimmer av ljus, ljusår från den mardröm som i år blivit permanent ända sedan månaden hette februari och årstiden var vinter.
Men förbannelsen vill inte släppa taget.
Medan tiden och omgångarna bara går och avståndet upp till icke minerad mark inte vill minska.
Och intresset för allsvensk fotboll i Åtvid är inte precis glödhett längre. Båda de här två allsvenska matcherna lockade ungefär 2700 åskådare per match.
När Utsikten, Varberg och Värnamo står på matchaffischerna och Åtvidabergs FF inte längre är med i fotbollskväll och har suddats ut från den röda mattan och gräddan av Svensk elitfotboll, då är det för sent att bikta och ångra sig att man inte kom när möjligheten andades och var livs levande.
Det är här och nu Åtvidabergs FF och Kopparvallen tillhör och är en del utav ALLSVENSKAN.
Ett par segrar är vad som behövs för att stämpla vårt anrika varumärke i baken på Sundsvall och Falkenberg.
Och sen lämna dem bakom oss för resten av den här säsongen.
Och äntligen kunna möta framtiden med ett äkta leende igen.
Med solen i ögonen.
####
Allsvenskan 2015 fortsätter att leverera. Tabellen lever rakt igenom alla olika skikt och våningar. Kanske har några fler lärt sig att möjligheten att ordna en prenumeration på SM-GULD inte existerar och att 30 omgångar igenom alla våra skiftande årstider är en lång resa där mycket kan hända under resans gång.
Flera lag har såväl tappat spelare som knutit till sig nya under sommarens silly season. Är inte alls säker på att nuvarande serieledarna IFK Göteborg håller hela vägen. Vad händer med laget om Lasse Vibe försvinner. Och flera av utmanarna där uppe har muskler och spetskompetens. Norrköping fortsätter att överraska och Sjölund är samma kung som han varit både i Djurgårn och i ÅFF 2013. Viktor Prodell har till slut börjat leverera mål i ett Elfsborg som har potential att vara med och slåss om guldet. Djurgårn fortsätter haka på topplagen och leva på sina målskyttar. AIK har i Stefan Ishizaki ett ruskigt tillskott inför hösten, men det hjälper nog inte med en Andreas Alm som tränare. MFF kan man aldrig räkna ut.
Resten av serien är helt öppen. Mycket upp och ner hos många av lagen. Inget stabilt, svårt att hitta några pricksäkra och ogarderade favoriter att lita på. Lite High Chaparall eller riksdag över det hela.
Vi är nu halvvägs. Andra halvan och upploppet återstår.
Spänningen och dramatiken kommer av sig att öka för varje omgång framöver.
Uppvärmningen är över.
####
Viktor Sköld är ett levande bevis på hur fort livet helt och totalt kan förändras och byta skepnad.
Nu lämnar han lilla Åtvid, ÅFF och en jumboplats och styr återigen färden och den fortsatta karriären mot Västkusten och nu mot Poseidons Göteborg. Där kommer Kamratgården, Tom Pettersson och en helt annan verklighet med helt andra möjligheter och förutsättningar att möta honom framöver.
Nyss var utmaningen att försöka vända ett närmast hopplöst läge som tabelljumbo i ett bankrutt ÅFF, framöver kommer utmaningen att förutom att få så mycket speltid som möjligt i Blåvitt, att handla om att spela hem ett SM-Guld tillbaka till Göteborg.
Snacka om filbyte och kontraster.
Viktor Sköld lyckades aldrig lyfta varken sig själv eller ÅFF under sin tid här. Mina förväntningar var enorma på honom när han kom till oss, men de infriades tyvärr aldrig.
Önskar honom såklart lycka till i Göteborg.
Hans ersättare presenterades på hemsidan igår. Med tanke på de höga förväntningar jag hade på nyss nämnde Viktor Sköld och som jag hade på Mario Jelavic inför årets säsong, så är det väl bäst att minst sagt ligga lågt med förväntningarna på vårt nyförvärv Ajsel Kujovic. Han ska lira säsongen ut med oss och han ska såklart vara varmt välkommen till vår klubb.
Alltid spännande med nya lirare. Och lite fascinerande hur fort dessa nya främmande namn ändå lyckas väcka små gnistor av hopp och förväntan inom en.
Men vi har ju allt att vinna framöver och då är det lätt att ta till vara på minsta strimma av hopp.
Precis som det gäller att ta till vara på varenda stråle sol som det bjuds på den här usla sommaren.
####
Härnäst Djurgården på Tele 2 Arena. Ett gäng randiga järnkaminer på frammarsch med vittring på något större. För hela Djurgården finns bara en programenlig seger som räknas inför mötet med oss.
Precis som det väl var också i fjol, då Ricardo Santos bjöd oss och hela fotbolls Sverige på ett mål ur den högre skolan. Ett mål som tillsammans med ett klockrent försvarsspel och vår egen Henrik Gustavsson fick betongen och asfalten att sjunga segersången hela vägen hem till Mecka.
Det är klart att man drömmer om någonting liknande på måndag.
Och medan Viktor Sköld nu varenda natt framöver kommer att drömma om att få kyssa Lennart Johanssons pokal senare i höst, så kommer livet att rulla vidare i vår klubb som står kvar som ensam representant för fotbollen utanför storstäderna och storkommunerna i vår högsta serie.
Men poäng av starkare karat än enstaka enpoängare då och då, är ett måste inom den närmsta framtiden om vi ska överleva det här.
Jag är trött på att vara en kaospassagerare genom den här sommaren som nån döpt till 2015....
/// Allas Broder
