Det finns det som gror även mitt i vintern
I morgon drar säsongen 2014 igång mot Assyriska hemma på Kopparvallen. Ett första möte där tankarna, visionerna och drömmarna får en första liten gnista av kontakt med det som skall bli det som ska representera vårt älskade Åtvidabergs FF för den nittonde gången i ordningen av fotbollsallsvenskan. Äntligen drar förspelet igång.
Den är i full gång och går för högvarv.
Etapp 1 i försäsongsarbetet.
Den grymt tunga uppbyggnadsfasen i kondition, styrka och explosivitet. Svintunga konditionsövningar, evighetslånga språngmarscher, påfrestande styrketräningar och hela tiden kontinuerliga testvärden som ska dokumenteras, jämföras och utvärderas .
Som säkert medför många upprepande symtom av" dagen efter" känslor i form av träningsvärk och spår av utbrändhet.
Men varenda rusch, varenda löpmeter, varenda kilo på stången och varje spelövning har ett syfte, ett mål och en adress mot en tänkbar slutstation vi inte kan namnet på ännu.
Och däremellan träning med själva huvudrollsinnehavaren i fokus, bollen. För det mesta eller alltid i sällskap av bitterruggig kyla, deprimerande gråtunga skyar och iskalla snöflingor som emellanåt skiftar i karaktär och istället blir till isande kalla regndroppar.
Månaderna januari och februari är nog fotbollsspelarnas motsvarighet till vad en måndagsmorgon är för en arbetare.
Tröstlöst segt och hopplöst långt tills det äntligen ljusnar igen.
Men redan i morgon anas nog en försiktig ljusning för våra lirare.
Då årets första träningsmatch nalkas hemma på Kopparvallen mot Assyriska.
###
Själv befinner jag mig också i någon slags etapp 1 när det gäller drömmar, visioner, tankar och tänkbara scenarion och målsättningar kring den allsvenska säsongen 2014 för Åtvidabergs FF.
Jag sover än så länge lugnt och tryggt om nätterna, jag har inte känt av några symptom som skulle kunna knytas till nån form av ångest och jag inte ens i drömmarna varit nära något som skulle kunna leda till guldfrossa längre framåt i tiden.
På något vis så är det med årets hittills purfärska årgång av Åtvidabergs FF, som det är i det ögonblick då man sitter redo att öppna upp en ny bok och full av förväntningar beger sig in i handlingen som man någonstans förväntas och hoppas ska bjuda på en underhållande resa genom spänning, dramatik och romantik i storslagna miljöer.
Eller som när man efter flera månaders lång väntan äntligen får den splitternya så efterlängtade nya plattan med Thåström levererad i postlådan och med hög puls och full av adrenalin slutligen får en stund alldeles för sig själv, sätter sig tillrätta i soffan, kränger på lurarna, höjer volymen och sen blundar utan att ha en aning om vilken planet Thåströms egenhändigt textade, musikaliska stycken och magiskt rispiga röst kommer att få ens känslor att landa på innan plattan är slut.
Ännu djupare och betydligt känslosammare än så är den ivriga nyfikenhet, den kittlande förväntan och alla adrenalinstinna känslor som kommer i rullning när tankarna kring vilken breddgrad, nivå, planet eller adress årets upplaga av allas vårt
Åtvidabergs FF äger i kapacitet och förmåga att kunna föra våra känslor till för nivå den här säsongen.
Förspelet är igång, men ett förspel avslöjar inte hela sanningen och vi har allihop en härligt lång resa framför oss i det som kommer att bli vårt älskade Åtvidabergs FF nittonde allsvenska säsong i ordningen.
Ett jubileum närmar sig.
Vi har fyra nyförvärv som allihop känns glödheta. Utan att ännu ha avverkat en enda minut ännu i våran klubb så har man nått denna höga status på fler än mig.
Rätt fantastiskt egentligen.
Mittback Månz Karlsson har erfarenhet av allsvenskan och goda vitsord därifrån. Stor och reslig och känslorna skvallrar om att saknaden av Erik Moberg försvann i samma stund som Månz skrev på.
Viktor Sköld. En fullfjädrad skyttekung med egenskaper man älskar att ha till förfogande i ÅFF. Det man sett av Viktor Sköld via televisionen från Superettan får nästan snön att smälta redan nu.
Petter Gustavsson från Djurgårn. Rutin och erfarenhet i massor och spelbar på flera positioner. Och sen bär jag på en tes som säger att när det kommer spelare från klubbar i större format till en klubb med mysiga förhållanden och närmare kamratskap, då brukar sådana spelare växa och bli ännu bättre.
Behöver jag nämna Daniel Sjölund i sammanhanget. Jag tror Petter kommer att följa samma fotspår och bli en härlig tillgång för oss.
Och sedan sist men inte minst, Simon Skrabb. Vilka förväntningar det lyckats blossa upp kring denna glimrande talang alla redan. Vart man än vänder sig så sprudlar det av lovord och det ska bli ruskigt intressant att följa honom i vårt spelskickliga och offensivt lagda samlade spelarmaterial.
En skadefri Bruno Marinho är tillbaka i truppen. Det centrala mittfältet har därmed växt ytterligare i kompetens och slagstyrka. Brunos förmåga att med sin kvickhet och blick för spelet snabbt kunna ställa om spelet väcker många härliga minnen till liv under åren som kutat förbi.
I år hoppas jag att han är tillbaka på allvar.
Den i övrigt befintliga truppen visade bitvis redan under fjolåret upp egenskaper som flertalet gånger fått en att joddla i sömnen, egenskaper som såväl taktiskt, lagmässigt och individuellt absolut äger potential att höjas ytterligare några snäpp detta år.
Känslorna gror för fullt mitt i den smällkalla vinterns stenhårda grepp.
Då vet man ändå någonstans att våren är på väg...
####
Sedan säsongen 2013 slog igen och fram till idag så har Åtvidabergs FF sportgrupp levererat fram spelare, projekt, samarbeten, tekniska moderniteter och idéer som imponerat och som om man inte passar sig och är ordentligt vaksam, kan få ens högst egna privata drömmar att sväva iväg riktigt, riktigt långt.
Åtvidabergs FF totala omsättning är ännu som en puttrande Puch Dakota i jämförelse med storklubbarnas vrålande jättemotorer i nivåer av omsättning.
Men ÅFF utvecklas och växer stadigt kring sin ekonomi och omsättning. Med båda fötterna hela tiden i kontakt med gräsnivån.
Ute på fotbollsplanen är vi redan delvis ifatt storlagen. Det finns inget lag vi inte kan besegra idag. Vi äger förmågan att kunna slå varenda lag i allsvenskan.
Och jag ljuger inte.
####
Jag var en två och tre årig pojke när det några hundra meter bortifrån mormor och morfars gula tegelhus på Sockenvägen firades SM -guld två år i rad på Kopparvallen och lag som Chelsea och Bayern Munchen fick stryk och en lektion i vad sammanhållning och laganda i kombination med talang kan ha för betydelse inom fotbollen.
Jag var för liten för att förstå eller ha aning om vilken historia som skrevs borta vid Kopparvallen där och då.
Idag ungefär fyrtio år senare så står det gula tegelhuset kvar på Sockenvägen i Åtvid och minnet av framgångarna som briserade bara några hundra meter därifrån huset lever fortfarande och har för alltid satt en stämpel på Åtvidabergs FF som en anrik och klassisk förening inom Svensk fotboll.
Åtvidabergs FF har varit en viktig del av mitt liv ända sedan jag var en liten skolpojke. Färden har genom åren bjudit på såväl glädjetårar som av tårar klädda i svartaste sorg.
2012 blev åttondeplatsen i allsvenskan en historisk vändpunkt för ÅFF.
2013 återupprepades den finfina åttondeplatsen i allsvenskan.
År 2014 nås jag emellanåt av viskande signaler om att det försiggår aktiviteter och sjuder av en optimism och framåtanda kring Disponentens Allé som man får vrida bortåt fyrtio år bakåt i tiden för att finna en jämförelse med.
Då vaskades det guld i dessa trakter.
Lika storslaget som guld kanske man inte kan förvänta sig att det kommer att vaskas fram år 2014.
Men det känns som om någonting stort är på gång.
Man vet ju aldrig med Åtvidabergs FF....
//// Allas Broder
