Det här kommer bli bra, Änglar
Säsongen är igång och Blåvitt spelade 1-1 mot FC Nordsjälland. Trots oavgjort har jag en bra känsla i kroppen.
Premiären är äntligen avklarad och det var precis en sån här premiär jag drömt om. Blåvitt klev ut i sina fina, cleana matchtröjor i snöyran till tonerna av Snart Skiner Poseidon och det starka ljuset av klackens bengaler. Matchens första halvlek kan vi glömma, eftersom ingen fotboll spelades då. Bollen var gjord av tvål, fotbollsskorna var gjorda av tvål och underlaget var gjort av tvål. Det var den andra halvleken som gav mig hopp om framtiden. Värt att nämna är att Nordsjälland är mitt uppe i sin säsong och spelar dessa matcher för att hålla formen på topp när Superligaen har vinteruppehåll.
IFK Göteborg lyckades med nöd och näppe att skrapa ihop folk till en startelva efter att nio spelare av olika anledningar inte kunde komma till spel. På högerkanten fick Martin Johansson Zanjanchi, född 1996, göra debut och trots att defensiven svajade lite mot Nordsjällands monster till vänstermittfältare, Joshua John, besitter Zanjanchi en teknik som är ganska sällsynt i Blåvitt. Försöket på en flygande karatéspark i matchens inledande minuter fick mig att dra på smilbanden rejält.
Jag kan inte varit den enda som gått och oroat mig över Tom Pettersson. Att ersätta Kjetil Waehler med en defensiv mittfältare från Åtvidaberg som är mer känd för sina sånger än för sitt fotbollsspelande klingade inte bra i mina öron. Tom visade däremot mig att jag inte kunde haft mer fel. Trots att han fick spela på mittfältet visade han upp mycket fina defensiva kvalitéer samtidigt som han kunde driva bollen och slå bra passningar framåt i banan, precis som den spelande mittback vi saknat så länge ska göra.
De två andra debutanterna, Aleesami och Boman, gjorde klart godkända insatser. Vår nya norrman trivdes uppenbarligen inte i snön och hade lite problem under den första halvleken men spelade upp sig rejält i den andra. Boman sög ner bollar, fördelade och avslutade mot mål. Ge den väldiga Kungsbackasonen några matcher i vår så ska ni få se hur Allsvenskans mest underskattade anfallare kommer bli en av Allsvenskans bästa anfallare.
Detta var även Jörgen Lennartssons första match i Blåvitt. Han ställde upp med en elva som kommer se oerhört annorlunda ut om drygt två månader när vi sparkar igång Allsvenskan hemma mot Åtvidaberg. Jag vill inte säga att vi fick ett lag ta form, men vi fick se lagdelar ta form. Ett embyro till det som kommer vara IFK Göteborg 2015. Sören Rieks viker inåt i banan och dirigerar spelet, Emil Salomonsson tar 80-meterslöpningar och skickar in inlägg i boxen och Gustav Engvall som bara äger planen och gör precis vad han vill. Detta 18-åriga vidunder som håller ifrån sig två storvuxna försvarare och ändå trollar sig förbi dem och avslutar på mål. Om Engvalls utveckling fortsätter i samma kurva som den gjort sedan sommaren 2014 kan vi skratta oss lyckliga. Tillsammans med Lasse Vibe, peppar pepper, kommer de utgöra ett så snuskigt anfallspar att C More tvingas sända våra matcher efter klockan tolv.
På onsdag reser IFK Göteborg ner till Portugal för ett träningsläger på naturgräs och en turnering med tre matcher. Ett lag ska byggas och grunden som lades den 24:e januari på Valhalla IP är stabil. Det här är säsongen när Mats Gren och Jörgen Lennartsson svänger ur de gamla hjulspåren och tar IFK Göteborg till nya framgångar. Det gäller att alla håller i sig och hänger med för Blåvitt är ingenting utan oss, och vi är ingenting utan Blåvitt.