Det här var inte bra nog, Sirius
Sirius åkte till Borås med vetskapen om att de hade en tuff match framför sig. Ett titeljagande Elfsborg som åter fått upp ångan gjorde spänningen kortvarig. I minut fyra satte Gudjohnsen JR 1-0 på volley och knappt 25 minuter senare satte samma islänning 2-0 med pannan. Precis innan paus snurrade Simon Olsson upp ett passivt Sirius-försvar innan han serverade Johan Larsson som enkelt kunde stöta in 3-0 som blev spiken i kistan för, och slutresultatet i matchen.
Matchbilden var den samma som vid många matcher denna säsong, samma som matchen mot Kalmar två omgångar tidigare (1-3), samma som mot Djurgården (1-5) och Malmö (0-4) i somras. Dessa är matcher där Sirius spelat som att man förlorat redan på förhand, man har ställt ut skorna, agerat passivt i försvaret och släppt till enkla mål tidigt utan vilja att kämpa sig tillbaka (mot Kalmar hade man faktiskt en ledning med sig in i paus, men klarade inte av att hålla ihop det i den andra halvleken). Jag upplever det som att Sirius inte alls har förmågan att streta emot och ställa till det för seriens topplag på samma sätt som andra lag av Sirius dignitet kan. Varberg, Mjällby och Halmstad tycks alla vara jobbigare att möta än Blåsvart. Vad har då dessa lag som Sirius inte har? Svaret är kanske en fysisk närvaro. Sirius är definitivt ett av seriens kortaste lag, om inte det kortaste. Blåsvart kan helt enkelt inte tävla fysiskt med topplagen, och om man då heller inte får sina styrkor att stämma, t.ex. bolltrillandet, då blir det svårt att utmana Elfsborg, Malmö eller IFK Norrköping i det enskilda mötet. Därtill efterlyser jag återigen en jävlaranamma som visar sig alldeles för sällan i den blåsvarta truppen. Spelarna är såklart vinnarskallar, annars så spelar man inte i Allsvenskan, men ibland känns det som att den diffusa men så viktiga glöden saknas. Förhoppningsvis kommer den åter när lagets mer rutinerade spelare stryks från en lite för diger skadelista.
Just nu så håller nämligen inte Joseph Colley, Johan Karlsson eller Jamie Roche för en startelva. Tyvärr så är alternativen till dessa få, något som idag tydligast illustrerades med att icke beprövade akademispelare fick speltid i den andra halvleken. Kalle Larson som besitter en del rutin fick även han hoppa in under matchens senare halva. Kalle som inte fått en hel halvleks speltid på ett bra tag gjorde en okej insats mot ett Elfsborg som slagit av på tempot. Om Kalle hade gjort bättre ifrån sig i den första halvleken än dagens startmän är svårt att säga, med det sagt så ser jag ändå att lagets mest långvariga spelare får chansen från start under säsongens slutskede.
Spelschemat kommande två omgångar är tufft och man får nog nästan se allt annat än noll poäng som en bonus. Det gäller för Sirius att, såklart gå för poäng, men också att man inte går ner sig helt om resultaten blir de väntade. För efter matcherna mot Hammarby och Malmö kommer de verkligt viktiga matcherna, matcherna som kan komma att avgöra hela säsongen. Framförallt Mjällby borta och Göteborg hemma, men även Häcken hemma, kommer att vara direkt avgörande för att undvika negativt kval. För det negativa kvalet hägrar om blåsvart inte tar sig i kragen. Den, för 2021 års upplaga av Sirius, så sällsynta jävlaranamman får i dessa matcher gärna visa sig. Den jävlaranamma som faktiskt fanns där hemma mot Varberg, den jävlaranamma som finns hos vissa av spelarna och som definitivt finns hos huvudtränare Daniel Bäckström.
Grabbar ifrån Östra Aros,
nederlagets sorg bespar oss
Sirius Hej!
Sirius Hej!
