Det räcker nu Mr. Miller
Längst ner på gräsmattan ska spelarna försöka prestera. Detta utan att veta vilket spelsystem som gäller. Här verkar det också paniklottas inför varje match.
Känslan av panik som legat som en slöja över AIK alltsedan sommaruppehållet får för varje förlust större proportioner. När panik uppstår är följderna ofta de samma. Felbeslut, handling före tanke, missmod och förnekelse. I AIK finns allt detta samlat och det gör ont att konstatera.
Det är omöjligt att inte göra jämförelser med år 2004 när man talar om AIK’s utsatta läge i år. Det finns dock inte bara likheter utan även skillnader. Då kickades tränaren och ersattes av assisterande tränaren. I år lämnade huvudtränaren tidigt, ersattes av assisterande tränaren som sedan åter degraderades till assistent när Mr. Miller klev in i matchen.
Då gjordes inga större förändringar i spelartruppen. Vi kan dock minnas ett klassiskt felbeslut då Nick Mrdja värvades till klubben. Hade någon sett honom spela? Att så lite gjordes då tyder på att förnekelsen var stor. Att AIK var nedflyttningskandidat föreföll för såväl fans som klubbledning, styrelse, lagledning och spelare så orimligt och därmed fanns det ju heller inga behov av att vidta några större åtgärder.
Nu är vi visa av erfarenhet. Därför har vi mer eller mindre spelat poker med spelartruppen. Spelare har sålts eller skickats till samarbetsklubbar, andra har placerats i vad som de klyschvänliga kallar frysboxen, andra har hämtats hem från samarbetsklubbar, fått nya chanser eller köpts in. Kontinuitet – vad är det? Ja det vetefan men det är i alla fall inget för oss i AIK. Vi har insett faran och nu har vi agerat.
Utifall förnekelsen var det tydligaste kännetecknet då för sex år sedan så är paniken det nu. Alla vill agera men ingen vet hur. Styrelsen ställer sina stolar till förfogande utan att ha för avsikt att avgå. Spelar som vill bort från klubben tillåts spela för att sedan stängas av. När avstängningen sedan hävs av klubben är intresset för att spela borta.
Aktioner planeras mot våld och förstörelse från ett håll och mot styrelsens inkompetens från ett annat. När aktionerna genomförs har de blandats ihop så att flera av de människor som deltar blir osäkra på vad de manifesterar för eller emot. Efteråt kan alla slå sig för bröstet och mena att de lyckats genomföra en lyckad manifestation för just sin sak. Själv tänker jag bara – jaså?
Längst ner på gräsmattan ska spelarna försöka prestera. Detta utan att veta vilket spelsystem som gäller. Här verkar det också paniklottas inför varje match. Inte heller vet de ifall de är innanför eller utanför den där frysboxdörren. Ingen verkar ens veta vem som har nyckeln till dörren. Vem stänger av? Vem benådar?
Ytterst ansvarig för laget är slutligen ändå Alex Miller. Han blandar panik och förnekelse som om de vore kort i en kortlek. Dulee bänkas och på något sätt blir det tillsammans med den tidigare kyliga behandlingen av Flavio en bekräftelse på att det inte är ”lirare” som premieras i Millers värld. När vi i förra veckan hemmatorskade mot Kalmar visade Miller att han i högsta grad är drabbad av krisen. Att byta in en ung spelare och sedan ta honom av planen är knappast ett sätt att skapa självförtroende.
Ett knepigt beslut och lika märkligt är det att ta ut Bangura med tio minuters jakt på kvittering kvar. Bangura är väl den enda av sommarens värvningar som gjort oss gnagare lite glada. Även om han inte gladde oss mot Kalmar känns Bangura som en spelare som inte bör bytas ut när det ska jagas kvittering. Bytet andades missmod, ännu en av tidigare nämnda krisingredienser.
När Alex Miller sedan har mage att gå ut och påstå att publiken hade del i förlusten, ja rent av skylla på publiken, är måttet rågat. Miller må vara hur vresig han vill mot media. Han är inte anställd för att vara glad och trevlig utan för att göra resultat. När det senare inte lyckas är det läge för att säga: ”Det räcker nu!”. For your information Alex. Publiken betalar för att se matchen och gör sitt för att stötta men de har också rätt att uttrycka ett missnöje. Du själv Mr. Miller har lön när AIK spelar match. Det är publiken som har rätt att ställa krav på dig och dina spelare. Vi är med och betalar era löner. Ta du din del av ansvaret och lämpa inte över det på publiken. Ibland kan det vara så att man har det stöd man förtjänar.
