”Hellre allsång på skansen än segerpytt på kamratgården”
En av de fyndigare banderoller jag har sett på ett tag. Förutom nöjet att följa ÖISarnas humor och skadeglädje över att guldet gick till Djurgården så bör nog en öl köpas till första bästa bajare i vänskapskretsen.
I en match som präglades av nervositet och tidvis ganska hårt spel så lyckades Djurgården inte riktigt få till det, nu tror jag personligen att Nomvethe hade gjort mål på övertid om vi inte backat hem men det är en annan historia.
Ett väldigt gammalt Ullevi tog emot närmare 6000 Djurgårdare som gjorde bortamatchen till en hemmamatch, trots det stöd som erbjöds från läktarplats fick spelarna på planen inte riktigt till det i avgörande lägen. Närmast under första halvlek var utan tvekan Jones, med en stolpträff som förtjänade bättre.
Hysén hade ett rykande skott som gick utanför men det var nog det enda som var riktigt farligt, ÖIS hade inte någon egentlig målchans alls på hela första halvlek utan föremålet för jubel och andra känsloyttringar kom från söderstadion.
Vid ett flertal tillfällen hade vi ett ganska trevligt och effektivt spel ända fram till sista passningen, då gick det åt…. Det verkade som om att nervositeten satte sig i bollsinnet hos vissa spelare. Ett annat konstaterande är att vi inte ska hålla på med korta hörnor, nästan alla andra hörnor vi hade i matchen kändes åtminstone ganska farliga. Jag tror inte att jag någonsin sett en kort hörna som lett till mål, oavsett vilket lag vi talar om.
Ett extra litet plus från första halvlek tycker jag att Barsom ska ha, i övrigt var hela laget ganska stabila förutom Arneng som inte alls fick till något passningsspel av den dignitet vi vant oss vid, defensivt var han dock som vanligt.
Andra halvlek blir indelad i femminutersperioder som ÖIS och Djurgården styr om vartannat, återigen var det Djurgården som skapade flest målchanser trots att spelet var jämt. Mattias Jonsson hade två bra chanser att avgöra till vår fördel. Den första alldeles i början av halvleken då han med Last bortspelad sköt på en täckande back istället för i mål, den andra chansen kom i slutet då han sköt över från ett från läktaren sätt ganska bra läge strax utanför straffpunkten.
Hysén hade ett fint läge även i denna halvlek men sköt över, sista hyggliga möjligheten dök upp när Barsom fick på ett skott från sidan av straffområdet som Last kunde ”limma”, om så inte skett hade det varit mål där eftersom både Jonsson och någon till var först fram på en eventuell retur.
När Djurgården verkligen försökte pressa fram ett mål, kom först ett mål på söderstadion som spelarna via läktarna knappast kunde missuppfatta(2-2), sedan gick det inte lång tid innan hela arenan stod och hoppade upp och ner(3-2). Där blev den markpassningsmåljakten förvandlad till ett spel som skulle få Dean Holdsworth och grabbarna från gamla Wimbledon FC att köpa säsongskort på fläcken. Härligt tyckte jag, njaä tyckte nog ÖISarna.
0-0 och guld. Som vanligt avråddes supportrarna från att springa in på planen vid slutsignalen, som vanligt så gjordes det precis lika snabbt och lätt som tidigare gånger. Jag vet faktiskt inte riktigt varför man ens försöker. Jag förstår att IFK vill ha en gräsmatta kvar till sin sista match, det är inte det, utan kan man verkligen stoppa en sådan tradition som egentligen ingen supporter vill göra sig av med?
ÖIS klack började sjunga ”var är änglarna” medan segerrusiga Djurgårdssupportrar sprang runt och förstörde deras hemmaplan, det var stort! Det ledde också till en klart bättre stämning efter någon slags incident som gjorde att några ilsknade till på polisen ett tag.
När sedan folk vägrar lämna planen för att spelarna ska våga sig ut så känns det som en promillegräns är på sin plats, åtminstone om man endast utgår från balans, gångstil och förmåga att uppfatta enkla instruktioner. Det är väl trots allt inte så himla farligt det heller, det som faktiskt gör mig lite besviken är att när den här tårgaspatronen eller vad det nu var, lösts ut så fick vi som Djurgårdssupportrar skulden direkt. Hur tänker man då? Skulle vi försöka utsätta våra spelare för tårgas när de precis gett oss ett guld? Knappast! Skulle ÖISsupportrar göra det? Inte en chans. Polisen får inte använda tårgas så även det är uteslutet. Kvar finns en del scenarier som alla är mer troliga än någon av de jag nämnt…
Hur som helst så var allt detta inte värre än att dricka champagne ur ett ölglas, det smakar likadant ändå! Guld är guld liksom.
Jag hade nöjet att få vara med på Hard Rock Cafe i Göteborg igår kväll och se alla fina härliga människor som arbetar för och med Djurgården fira att ett delmål har infriats, det är med glädjetårar jag somnade på ett vandrarhem i götet sent på natten. När jag vaknade fanns bara ångesten över att matchrapporten inte är klar kvar…
Grattis alla Djurgårdare och TACK HAMMARBY! (Det gick att skriva betydligt enklare än befarat…)
