Gästkrönika: Att vara supporter
Signaturen Janne skriver dagarna efter guldet om de medgångssupportrar han tycker har dykt upp på 2000-talet. Personer som häcklar och buar ut egna spelare. Såna anser Janne inte ens bör kalla sig supportrar.
Hej bröder och systrar!
Nu är det härligt att vakna upp på morgonen! Tredje guldet på fyra år för 2000-talets överlägset bästa lag i svensk fotboll. Dock så vill jag ändå förmedla en del åsikter som dryftats tidigare och som blivit än mer aktuella sen guldet säkrats.
Det är alla ni som kontinuerligt under säsongen suttit och häcklat egna spelare, här eller på läktaren, vrålat att han och han är värdelös, klagat på att Jonevret inte kan ta ut rätt lag, BoBo är värdelösa som inte kan värva rätt spelare, gnällt på att Dembo är värdelös, Concha är värdelös, Toni är långsam, Stenman urdålig, Kari värdelös, Abbe TOTALT värdelös, Arneng dålig (innan ni vaknade efter Helsingborgsmatchen), Jones värdelös!, att Tobbe inte bra och så vidare.
Troligen så sitter ni alla idag och är jättelyckliga och hyllar vårt DIF för det VÄLFÖRTJÄNTA SM-GULDET.
En fråga som jag ställer mig är hur ni tänker idag. Och om ni SJÄLVA inser hur jävla dumt, obegåvat och okunnigt ni tänkt tidigare under säsongen. För inte kan det väl vara så att en klubb med en sådan usel styrelse, korkade tränare som tar ut fel spelare samt alla dessa sopor till spelare kan vinna ett SM-GULD? Och dessutom jävligt välförtjänt? Ett lag som dessutom ha stor chans till cup-guld och en dubbel IGEN?
Personligen så tror jag att dom flesta av er personer är medgångssupportrar som fick upp ögonen för DIF under åren 2001-2003 och som sen inte kunnat hantera och förstå att INGET LAG kan gå in och totalt dominera alla matcher och krossa motståndarna. Ni kan inte förstå att man som supporter inte alltid får vara med om lycka och framgångar som under 2001-2003, ni kunde inte ta att vi fick ett litet mellanår 2004 där vi ”bara” fick brons vilket i sig är en bra prestation.
För mig är ni som spyr galla och häcklar egna spelare en stor böld som varligt bör avlägsnas om ni inte inser verkligheten eller ändrar attityd. Förstår ni över huvud taget att INGEN idrottsman presterar om den egna publiken är emot en? Förstår ni att man som publik har som uppgift att stötta sitt eget lag? Och förstår ni att ni själva gör en lika dålig insats som supporter som en en ”dålig” spelare gör för sitt lag?
För mig så är det en njutning att gå på matcher där DIF spelar sin offensiva målrika fotboll. Ibland (oftast) så är jag lycklig efter matcherna och ibland (inte ofta) så är jag besviken när vi förlorat, men jag skulle ALDRIG förmå mig att häckla egna spelare så som vissa gör. Det tillhör spelet fotbolls natur att man ibland är bättre än motståndarna och ibland tvärtom. Ibland så kan lagen dessutom vara lika bra/dåliga, ibland så är det kanonmatcher med stor underhållning och ibland så är matcherna bedrövliga. Detta tillhör även det fotbollens natur.
Själv så älskar jag mitt DIF även om vi gjort en usel match och förlorat, jag gillar Abbe även om han slagit bort sju av tio passningar en match just bara för att han är DJURGÅRDARE med ett stort DJURGÅRDSHJÄRTA!!!
Alla ni som klagar och klagar, har ni ställt er själva frågan om varför ni går på fotboll?
Och om ni egentligen gillar fotboll och dess egenskaper och egenheter? Och om ni egentligen älskar DIF? Eller är det kanske så att ni i själva verket bättre gillar att frottera er bland DIF-supportrarna när vi har framgångar och sen inte kan hantera att det inte alltid går som NI vill??
Personligen så älskar jag att sitta på F och heja på mitt DIF. Jag älskar att stödja mitt DIF när det går bra och vi vinner, men jag älskar också att stödja mitt DIF när vi har motgångar och förlorar. Vad jag direkt ogillar är att på matcherna höra vissa människor sitta att häckla egna spelare högt och ljudligt vilket tyvärr har blivit ganska vanligt på F. Jag ogillar också att ni inte förstår att det är fel.
Jo jag vet att ni gärna försvarar er med ”att vi betalar spelarnas löner och då kan vi kräva ….”, och ”spelarna tjänar så jävla bra och då ska dom underhålla”, vissa tar till ”jag offrar så mycket tid och pengar på DIF och då kan jag kräva” och så vidare.
Men är det verkligen att vara en supporter?
Jag känner själv att DIF gärna kan klara sig utan sådana supportrar och att det skulle vara klart mycket roligare om vi kunde få tillbaka den ödmjukhet som präglade publiken i början på 2000-talet och som gjorde oss till Sveriges bästa publik och supportrar. Lever vi upp till det idag? Jag avslutar med ett litet omgjort ordspråk som jag hoppas att ni förstår tanken bakom: "Med sådana supportrar så behöver vi inga motståndarsupportrar".
Mot Stadion på söndag där vi alla ska heja och hylla våra svenska mästare. Och skulle Abbe råka slå bort sju passningar så tycker jag att vi ska ge stödja honom och inte häckla honom.
