Guldrapport: DIF-IF Elfsborg
Ett guld som inte blev till sand. Djurgården utklassade Elfsborg med 8-1 och Dembo gjorde mål. En enda stor fest, och ett förkunnande att Djurgården är värdiga vinnare av Allsvenskan 2005.
En låst tillställning de första 10 minuterna. Elfsborg pressade på och låste ytorna för Jones i mitten.
I matchens 4:e minut får Tobbe bollen av Daja till vänster om Elfsborgs straffområde, många spelare i straffområdet men inlägget från Tobias blev missriktat och det uppstod egentligen ingen farlighet.
Två minuter senare har så Blåränderna skaffat sig matchens första hörna som Daja slog med bra precision mot första stolpen. Kalabalik uppstår framför Hassan i Elfsborgsmålet. Jones får helt plötsligt bollen framför fötterna, men istället för att göra mål väljer han det andra alternativet och rensar bort bollen över mål istället.
Jones var bra idag, mycket aktiv och med smarta löpningar. 12 mål på en säsong är ett mycket bra resultat från en som nästan aldrig nämns i förhandssnacket.
I den 13:e minuten får Stenman bollen högt upp till vänster om Elfsborgs straffområde, och Stenman slår en utsökt chipp med sin omtalade (??) högerfot, till en fri Sjölund i straffområdet. 1-0 trodde nog alla, utom Daja som nickade rakt på Hassan i målet. Där borde det ha varit 1-0!
Elfsborg kom upp i en del småfarligheter, oftast signerat mannen i landslagsdräkten, Anders Svensson. Men när frisparkslägen väl gavs så visade han att mycket finns inte kvar från Argentina matchen.
1-0. 22:a minuten och matchen står lite och väger. Djurgården drar upp tempot och får isär Elfsborgs backlinje, Hysén får bollen på vänsterkanten och slår ett perfekt inlägg till framstormande Jones som retligt slår in 1-0 målet. Rättvist får man väl ändå säga…
1-0 målet var startskottet på allsvenskans största förnedring. DIF kontrollerade matchen fullständigt och Elfsborg fick bara koncentrera sig på att försvara sig.
Fem minuter senare kommer 2-0. Matchens spelare, Daniel Sjölund, får god tid på sig att slå in bollen i höger burgavel. Återigen är det Tobbe som iscensätter målet med ett bra inlägg från vänsterkanten.
35:e minuten. Jonson får bollen på högerkanten och drar inåt i banan. Med vänsterdojjan försöker han sen placera in bollen i bortre hörnet, men bollen smiter strax förbi.
Anfallen avlöser varandra. Jag fick enorma problem att hinna med och skriva upp allting. Man tittar ned i skrivblocket och hör hur Sjölund har en egen uppvisning där han går förbi flera spelare och sånär gör 3-0, men målet får vänta på sig.
43:e minuten och Elfsborg egentligen enda målchans, som inte var någon målchans. Anders Svensson vill ta revansch och drar på ett skott utanför straffområdet. Inget märkvärdigt sådant. Dembo får för sig att lägga sig ned 3 sekunder innan, med tur lyckas han tippa bollen i ribban. En konstig situation som mynnade ut i en resultatlös hörna.
Andra halvlek:
I 46:e minuten får Barsom på ett riktigt bra skott på volley, inspel av Hysén såklart, men Hassan, som inte hade någon rolig dag, får faktiskt en hand på bollen och lyckas tippa bollen till hörna.
3-0. Stenman får gågata till vänster och dundrar in 3-0 målet, otagbart för den allt mer uppgivne Hassan i målet. Stenman var märkbart glad efter målet.
Fem minuter senare, och Daniel Sjölund drar upp anfallet, går förbi sin back och skjuter. Hassan räddar, men kan inget göra åt returen som Jones petar in. Och nu stod det 4-0.
I samband med målet ställer sig publiken på Stadion upp, och välkomnade för sista gången Niclas Rasck in på planen. Bytet var logiskt och Concha tackade för den här gången.
Elfsborg passar på att göra ett byte dom med. En blek Mathias Svensson lämnade planen för Joakim Sjöhage.
Några minuter senare kommer så Djurgårdens andra byte, Amoah in istället för Jones.
Elfsborg passade på att byta in Mobaeck istället för Samuelsson.
Jones gjorde en mycket bra avslutning och ska ha ett stort plus för sin säsong. 12 mål är riktigt bra.
Två minuter efter dubbelbytet var det så dags igen. 5-0 målet och Daniel Sjölunds andra mål för dagen. Bra genombrott på högerkanten och en lätt bredsida in i.
Tillslut får jag nog och tar en välförtjänt toapaus, och då passar Holmén (snart i Djurgården) på att göra 5-1, i och med min frånvaro kan jag tyvärr inte säga något om målet. Målet gjordes i alla fall i matchens 75:e minut.
Rasck gjorde ett bra byte, men i den 78:e minuten undrar jag hur pass mycket som cirkulerade i hans huvud. En liten putt och vips så låg en Elfsborgsspelare och sprattlade i straffområdet. Ingvarsson kan naturligtvis inte motstå detta läge och blåser så straff för Elfsborg.
Hasse Berggren tog ansvaret och klev fram till straffpunkten. Skottet är bra men Dembo gör en enastående enhandsräddning. Dembo jublar och Hasse funderar.
Matchen är avgjord sedan länge. Det är ett härligt Djurgården som fullständigt spelar ut Elfsborg. Men samtidigt måste man fråga sig hur tankarna går i tränare Haglunds huvud. Så här dåligt får man inte spela.
Jag hoppar fram i händelserna. Eller inte. Varje målchans betyder i princip mål.
82:a minuten och Amoah tar sig fram på högerkanten. In i straffområdet så fälls han. Ingvarsson tvekar inte en sekund utan blåser straff.
Nu blir det kalabalik, alla pekar först på kapten Johanesson som straffläggare (och det känns välförtjänt på något sätt), men mot Elfsborgs straffområde kommer en två meter lång Dembo springande. Dembo vill slå straffen, och kaptenen, som sig bör, ger straffen till våran målvakt.
Dembo ställer upp sig och börjar springa mot bollen. 6-1 blir resultatet på en av de sämsta straffarna jag sett på länge, men ett mål är ett mål och Dembo gjorde målet.
Elfsborg slutar springa, joggar mest omkring och ser sig utspelade av Sveriges bästa lag.
85:e minuten och Jonson får tillslut göra 7-1 målet. Som vanligt hade jag blicken på skrivblocket och hann inte med i händelserna.
Amoah avslutade så utklassningen på Stockholms Stadion med 8-1 målet.
Man kan kalla det förnedring, utklassning, ett huvud som står i skyn, och ett annat som står i backen. Men en sak är säker: Är man svenska mästare så är man, och det kan inte ens en landslagsspelare ändra på.
