Sluta hyckla Åtvidaberg!
Det är tydligen kris i Åtvidaberg. Vårt farmarlag har upptäckt de förutsättningar kapitalismen för med sig för elitfotboll. Klubben förlorar sin själ sägs det, men är det inte kapitalismen som är Åtvids själ?
Missförstå mig inte nu, jag tycker absolut inte att klubbar ska flyttas på amerikanskt manér och jag tror inte heller för den delen att publiken är så korkad att den köper att ett lag plötsligt dyker. Eller?
FC Köpenhamn har existerat sedan början av nittiotalet, då klubben bildades genom en sammanslagning av olika klubbar. Roma är en sammanslagning av klubbar under fascisteran och Athletico Madrid är startad som en hufvudstadsfilial till Athletic Bilbao. Alla dessa klubbar har trogna och stora supporterskaror.
Men även med detta i bakhuvudet tror jag inte på att flytta lag vare sig det sker till Linköping eller Milton Keynes. Det är inte det den här krönikan ska handla om, det är att Åtvidabergarnas argumentation är helt åt skogen. Den här krönikan kommer alltså inte ta ställning i sakfrågan, bara försöka reda ut det tokiga i vår samarbetsklubbs argumentation.
Med undantag för säsongen 51/52 (12: e plats och ur serien) har Åtvid spelat i Allsvenskan i endast en period 68-82. Denna period sammanfaller märkligt väl med Gunnar Ericssons tid som styrelseordförande i facit (70-82). Facit hade 1970 hela 14 000 anställda, bara ett par år senare (72-73) kom de stora framgångarna för fotbollslaget med dubbla SM-guld och framgångar i Europa. Tillfälligheter? Knappast.
I en tid då Fotbollssverige var på amatörnivå kunde Åtvid locka med jobb, bra jobb med fina villkor. Bruksklubben kunde därigenom konkurrera ut de andra klubbarna i jakten på spelare. De kunde utnyttja kapitalismen till att bygga upp sitt lag. De kunde använda kapitalismen för att skapa sig en plats i den svenska fotbollshistorien.
Utan fabriken hade Åtvidaberg aldrig fått spela mot Chelsea eller Bayern München. Utan att utnyttja den tidens villkor hade kopparvallen aldrig klingat bekant i de flesta fotbollsmedvetnas öron. Utan den kapitalism som nu driver laget ur staden med andra ord. Nu är det nya tider. Facit, den viktigaste förutsättningen för allsvensk fotboll, finns inte mer, efter flertalet ägandebyten (bland annat 83, efter att klubben trillat ur allsvenskan. Ni ser tendensen) kom den slutgiltiga likvidationen 1998.
Åtvidaberg hade ingen fotbollssjäl, de var ingen klassisk klubb som Örgryte med SM-guld från artonhundratalet eller vårt eget Djurgården, svenska mästare redan 1912. De är inte ens ett IFK Göteborg med fina meriter i tre-fyra decennier. De har ingen tradition, de hade en fabrik. Nu har de ingen fabrik, då får andra medel tas till. Flytt till LKPG? Kanske. Det är inte relevant. Det som är relevant är att den kapitalism som skapade elitklubben är samma kapitalism som nu vänder de ryggen. Argumenten håller inte för ett elitlag, de håller bara för nostalgi. Nostalgi är betydligt mer svårsålt än arenareklam.
Varför är då detta relevant för oss Djurgårdare? Jo, vi har investerat pengar, spelare, tid och engagemang i klubben. Nu måste Åtvid betala tillbaka. Nu vill vi inte ha röda siffror i bokföringen. Ett samarbete ska gynna båda parter och placera folk i superettan kan vi i vilket fall. Nu får ÅFF sluta grina om den stora stygga sponsorbudgeten och ordna upp ekonomin. Om det sker med matcher i Linkeboda eller ej struntar jag i, men så länge inte ordentliga ekonomiska argument kan framföras för motsatsen, så hoppas jag att klubben gör vad som är bäst och återigen lär sig utnyttja kapitalismen. Nostalgi kan bara vara ett argument vid oberoende.
Utan fabrik, inget allsvenskt lag. Utan åtgärder, snart inget lag alls. Utan lag, blir Djurgården den näst största förloraren. Nostalgin kommer att bestå, låt oss hoppas att detta gäller även för Åvid som elitlag. Vi har gjort vårt för att hjälpa, nu är det upp till klubben själv!
Ps. Ni Åtvidabergare som blir, säkert med all rätt, sura på det jag skriver får gärna ventilera era åsikter. Låt däremot gärna bli att göra detta på vårat forum. Alla Djurgårdare ska inte behöva lida för åsikter som är MINA egna. Maila däremot gärna på lukas.dahlback@spray.se Ds.