Chelsea - Southampton1 - 3
Iskall trepoängare
Allt går enligt Zorans ritningar. Källström trenden trogen.
Kallt och otäckt, mer vinter än vår, men en vacker sol i klar småländsk luft och trångt, värmande på ståplats. En lite bubblande apriloptimistisk liksom oskyldig stämning i luften i månaden då allting fortfarande är möjligt. Vi är vad vi aldrig blir, vi är vår väntan. Lång mörk vinterväntan på poäng, matcher, mål, tabellplaceringar och frusna premiärfingrar och -tår.
Och väntan på den heliga fotbollsallsvenskan är över, den är stympad och ersatt med en väntan på de återstående 25 omgångarna, serien har inte längre det vackra skimret av något orört, något vardande över sig; verkligheten är här och verkligheten var i går blå och randig. Den mörka, hårda Värendsvallen var till en fjärdedel fylld med djurgårdssupportrar och på gräset bestämde bortalaget det mesta.
Premiärer kan vara så olika. Oftast ger de en sugande känsla i maggropen av en allvarsfylld spänning; de kan också ge ångest av ouppfyllda förväntningar. Ingen av beskrivningarna stämde i går. Det var en match där Djurgården avgjorde matchtempot och där Djurgården valde att ställa in det på halvfart, eftersom det inte behövdes mer. Det var så lätt ändå.
För som ett symptom på bortalagets överlägsenhet ramlade Patrik Eriksson-Ohlsson redan efter 19 minuter in i straffområdet, knuffad av Atiba Hutchinson, och premiärlejonet Kim Källström tryckte vant in ledningsmålet från elva meter. Det var ingen klar straffspark men det var en sådan straffspark lag med självförtroende och medgång får.
Detta självförtroende och självklara agerande föranledde en överdriven respekt hos Öster. Hade Kim Källström skrikit "BU!" åt sin markerare hade denne troligtvis stigit åt sidan av ren rädsla. Så såg det ibland ut. "Röda blåa laget" försökte hålla laget uppe men det resulterade endast i en mycket lång och utdragen formation som inte gagnade ett snabbt passningsspel eller snabba omställningar. I stället för att sjunka ner i knät på Björn Stringheim, målvakten, blev avstånden för stora mellan lagdelarna. Inte så mycket bättre det.
Niclas Rasck, lika offensiv 2003 som 2002 och 2001, ordnade efter elegant växelspel det avgörande andra målet. Hans låga inlägg styrdes i eget mål av Kaspar Goorks. Rätt så svage målvakten Stringheim kunde trots styrfart på bollen inte mota den före mållinjen.
Öster kom upp då och då, när nonchalansen blev lite för stor i det mycket avspända djurgårdslaget. Några nickar mot mål gjorde att Andreas Isaksson inte förfrös fingrarna, men oroade inte speciellt mycket.
I andra halvlek slappnade Djurgården av än mer och Öster fick ta del av spelet vissa stunder. Några bra lägen skapades, men det enda riktigt farliga, ett närskott, stöttes bort av Isaksson.
Samuel Wowoah piskade in 0–3 från 20 meter med ett snärtigt skott i trakterna av vänsterkrysset; Johan Elmander, rätt anonym under matchen, tryckte in inhopparen Makondeles lobbnick i öppet mål. Fyra mål mot noll är rätt mycket men det är talande siffror. De säger dock inte alls särskilt mycket om Djurgårdens kapacitet i år. Man anpassar energiåtgången efter behovet och när Öster var så, ja, orutinerat bortkommet som i går finns det ingen anledning att lägga i högsta växeln.
Mycket roligt var det ändå att stå och trängas med de 3 000–4 000 (uppgifterna varierar) vännerna på den gamla vallens branta, vassa läktare. Det kan konstateras att mittfältet lär bli Djurgårdens vinnande lagdel i år igen: "Kjell Ström" och "Arne Eng" hittade varandra finfint och den sistnämnde, Johan Arneng för mindre kvicktänkta, har jag redan lärt mig att uppskatta; nyförvärvet har en tilltalande effektiv spelstil med bra närkampsspel och stor intelligens.
Öster lär få det svårt. Jag fann få ljusglimtar och hade faktiskt väntat mig betydligt mer. Det var superettanklass rakt igenom. Duktige yttern Johan Svensson var ett undantag, och Atiba Hutchinson slog bort en del bollar men var rätt effektiv som en Vieira-lik mittfältsstopper.
Jag väntar fortfarande på ett riktigt test för det här spännande djurgårdslaget. Och jag tror att Halmstad kan utgöra ett sådant. Hallänningarna ser riktigt bra ut i år. Mot Stadion!
