Motkrönika: "Har vi supportar inte hängt med i utvecklingen?"
Igår skrev Forum 1891:s skribent Malcolm Svensson Rothmaier att de chockhöjda säsongskortspriserna kan vara förödande för Djurgården på sikt. Signaturen "Blue Stripes" håller inte med och ger här ett svar på krönikan "Har de inte lärt av läxan".
Jag tycker att en av de härliga delarna av att vara fotbollsupporter är att jag får lov att vara helt irrationell i mitt tänkande och låta känslorna ta över. När jag står vid sidan av planen så rycks jag fullständigt med i skeendet. När det går bra så känner jag en total delaktighet i prestationen och när det går dåligt så är det jag, inte de på planen och definitivt inte de på ledarbänken, som vet exakt vad som krävs för att det skall gå bra igen. I relationen till andra lags supportrar så rycks man med i en eufori för ens ”eget” lag och tror på allvar att man tillhör den lilla skara som har insett att just mitt lag egentligen är världens bästa!
Även om det som andra kallar empiri och logik talar för motsatsen. Jag älskar mitt lag och tror att det är bäst, även om det förlorar mot något medlemåttigt gäng från en avkrok i Europa. Det här är passionen och det gäller naturligtvis inte bara för oss Djurgårdare. Hur skulle en AIK supporter över huvud taget överleva dagen om inte människan var kapabel till detta dagliga självbedrägeri?
Allt kring fotbollen är dock inte irrationellt och känslobaserat. Ibland måste man se på saker och ting med en något mer logisk och klarsynt attityd. Jag läste därför med stigande fasa Malcolm Svensson Rothmaiers senaste krönika. Jag tycker att mycket av det han tidigare har skrivit har varit jättebra, men detta senaste alster var det inte.
Snälla Malcolm, hur tänker Du egentligen? Är verkligen DIF en monopolistisk förening som av girighet bedriver en rovdrift på stackars supportrar? En sak har Du rätt i och det är att DIF:s supportrar klart och tydligt har markerat att man inte är lojala till varje pris. Förra året valde DIF att spela på Råsunda. Jag antar att det fanns ett par skäl för att göra det:
1. För att sätta press på Stockholms politiker, dvs ta bort deras hyresintäkter på Stadion för att tvinga fram en ombyggnad av Stadion och ett förmånligt hyresavtal för DIF så att vi kunde förädla driften och öka våra intäkter.
2. För att testa om DIF:s varumärke är starkt nog för att öka publiktillströmningen till matcherna och att därigenom öka intäkterna.
3. För att testa om det är möjligt att dela arena med ett annat Stockholmslag för att minska kostnaderna.
Om detta var några av de frågor man hade så var svaret från supportrarna glasklart; Vi saboterar hellre en säsong och äventyrar därmed den framgångsplan som DIF jobbar efter än att vi sätter oss på Råsunda.
Konsekvenserna av ovan är att DIF inte hade något att sätta emot politikerna i det fula spelet kring arenor i Stockholm och att DIF inte vågar ta risken att tappa ytterligare intäkter.
Råsunda tar in 35.000 personer och teoretiskt borde man kanske kunna nå upp i ett snitt på 24.000-26.000 åskådare per match. Stadion tar in 14.500 åskådare och man kan teoretiskt (med en eller ett par matcher på Råsunda) komma upp i ett snitt på 14.000-16.000 åskådare per match.
Skillnaden är förmodligen runt 1.500.000 kronor per match i bara biljettintäkter men det tillkommer ju dessutom merförsäljning. Utslaget över 13 matcher är det nästan 20 miljoner kronor. Var skall vi hämta igen dessa pengar Malcolm Svensson Rothmaier?
Om Dif skall klara sig på de intäkter som Stadion kan ge så måste man självklart ha större marginaler på varje biljett, dvs ett successivt allt högre pris.
Behövs då det? Malcolm skriver ju i sin krönika att laget 2003 var bättre än dagens och alltså behövs inte högre intäkter. Men snälla någon, vad pratar Du om?
Om man tittar några år tillbaka, så har DIF:s intäkter ökat ganska kraftigt. Detta speglar den sportsliga utvecklingen:
2000: 24.206.343 kronor
2001: 43.524.185 kronor
2002: 45.200.749 kronor
2003: 59.877.147 kronor
2004: 61.074.604 kronor
Toppen tänker vi alla. Men samtidigt har resultatet successivt blivit lägre, dvs kostnaderna har ökat i ännu högre grad:
2000: 23.338.000 kronor
2001: 38.107.345 kronor
2002: 41.282.954 kronor
2003: 58.682.317 kronor
2004: 59.859.632 kronor
Titta på beloppen ovan. DIF måste generera intäkter så att man klarar kostnader på nästan 60 miljoner kronor. Och det är innan vi höjer Tobias Hysén lön så att han skall stanna hos oss ett år till!
Vad beror kostnaderna på? Ja t.ex transferkostnader för spelare, löner, kostnader för spel i liga och cuper, hemma och utomlands, planhyra etc. Visst vi hade ett bra lag 2003, men Kim, Andreas, Dorran, Adde, Babis etc ville inte spela kvar i DIF. Om vi skall skaffa ett lika bra lag så måste vi antingen köpa nya spelare eller utveckla dem själva. Vi får naturligtvis betalt när vi säljer spelare, så transferkostnader kanske kan täckas av transfer intäkter. Men det är bara att inse att de löpande lönekostnaderna måste täckas av löpande intäkter. Bättre spelare fordrar högre löner och därmed är karusellen igång. Den enda stora löpande intäkten är biljettintäkter. Dessutom är årskorten är nog gissningsvis den allra viktigaste intäkten av dem alla eftersom den kommer in tidigt på året och inte kommer att variera med resultaten på planen. Detta är naturligtvis skälet till att de är rabatterade jämfört med lösbiljetter.
Hur trist det än låter så är det bara vanlig företagsekonomi för det blir till slut fråga om utbud och efterfrågan. Om DIF kan öka intresset för fotbollen så kommer fler vilja köpa årskort och då kan DIF ta ut högre priser. Det är jättebra för DIF och för supportrarna som helhet, eftersom det ger möjlighet till bättre spelarköp etc.
Tro nu inte att jag propagerar för att DIF skall spela på Råsunda, självklart inte. Om vi kan fylla Stadion match efter match efter match så kommer Stockholms politiker till slut inte kunna stå emot trycket, utan vi kommer att få ta över arenan, bygga ut den till 20.000-25.000 platser Men det tar tid och vi måste utvecklas under den tiden det tar att få till ett ombyggt Stadion. Det kanske är kortsiktigt negativt för den enskilde supportern, javisst, men vad vill vi egentligen med vårt engagemang för DIF?
Vad styrelsen och föreningen vill är att DIF långsiktigt skall bli Skandinaviens bästa fotbollsklubb och etablerad i Europa. Om vi vill det också, så måste vi acceptera bland annat högre priser under en tid för att förhoppningsvis sedan, när Stadion är ombyggd och ännu vackrare, när DIF obönhörligen dominerar Allsvenskan år efter år, när vi varje år får spela hela höstarna i Europas cuper, så kan komma till en nivå när det finns fler årskort att köpa och priserna kanske kan ligga mera stilla.
Jag tycker också att det svider i plånboken med högre priser. Men jag tycker att det är underbart att se DIF spela, jag vill vara säker på att få en av 14.500 platser per match och jag ställer upp på styrelsens mål med DIF. Sedan kan jag i och för sig tycka att man kunde ha kryddat erbjudandet lite; varför kunde man t.ex inte gratis få med första kvalmatchen i CL? Det viktigaste i den matchen är ju att få maximalt publiktryck, men det kanske kommer något mer om det. Men jag vill se DIF spela och jag vill att DIF skall ha de bästa spelarna, spela den vackraste fotbollen och bli det som IFK Göteborg var under en lång tid, nämligen ett lag att räkna med mot vilket Europeiskt motstånd som helst.
Full Fart Framåt, på planen och utanför!
