Samuelsson mot sina gamla kompisar
Vägen från DIF till Örebro SK har varit allt annat än rak för Magnus Samuelsson. Men nu siktar han på SM-guld med ÖSK.
Hösten 2001 hade Magnus Samuelsson vunnit allsvenskt silver med Djurgården. Hans kontrakt gick ut, och förhandlingarna om ett nytt gick i stå. Djurgården ville ha kvar Magnus, och Magnus ville vara kvar i DIF, men under vilka premisser kunde man inte enas.
Det slutade med att Magnus ingick i den spelarskara som åkte land och rike runt i Europa för att hitta en ny klubb, och förhoppningsvis ett lukrativt kontrakt. Ibland annat Schweiz var det nära, klubben skulle i princip skriva på när hans agent, utan Magnus vetskap, i princip dubblade summorna i kontraktet. Det blev för mycket för schweizarna som backade ur, och där stod Magnus med ytterligare ett rivet kontraktsförslag.
- Det var inte kul, jag blev jävligt besviken på agenten. Jag var tvungen att bryta med honom. Det blev en kontraktstvist där han ville ha pengar som kompensation, men jag svarade med att jag ville ha pengar för utebliven lön. Tills slut löste det sig i alla fall och vi gick skilda vägar.
Till slut hamnade han i Finland och Lahti. En nödlösning, helt klart. Men det blev bättre än väntat, fotbollen höll en hyfsad nivå, om än inte som i Sverige. Lahti är det ända lag i den publiksnåla finska ligan som hade en bortaklack, även om den bestod av måttliga 20-50 personer. På hemmamatcherna kom det 2-3000 och även det var bra, nationellt sett. Kraven på utländska spelare var tuffa.
- I Finland köper man inte utlänningar som utfyllnadsspelare, utan det krävs att man verkligen presterar något extra, annars är det sparken. Jag tycker det är en sund inställning och man borde nog tänka mer så i Sverige också.
Som back var det meningen att jag skulle ta ansvar för defensiven och styra och ställa. Det var lärorik och jag tycker att jag gått framåt under året i Finland. Att leva upp till förväntningarna och att lära sig ta ansvar har varit utvecklande. Jag är en bättre spelare nu än när jag lämnade Djurgården.
Efter ett år i Finland tyckte han dock att det var nog och ville iväg, mest av sociala skäl. Kontraktsförslag i utlandet fanns, framför allt från Kina. Men även Skottland var på tapeten. Magnus provspelade två matcher för Partick Thistle, lyckades enligt egen utsago rätt bra och gjorde även mål. Problemet var bara att det var styrelsen som vill ha Magnus, tränaren, som inte ens såg matcherna han spelade, ville ha en anfallare. Det blev avgörande, så det var bara att åka hem igen. Där blev det i stället Örebro SK som signerade ett kontrakt med Magnus.
- Ja, det fanns väl inte så många alternativ… Men det var ett bra alternativ. Det funkar bra här både med staden och klubben och jag trivs. Dessutom har vi ett bra lag på gång i klubben.
Men konstgräs…?
- Ja, först tänkte man ju att, fan, det här går ju inte. Men man har ju vant sig nu. Sen om det är en fördel eller nackdel vet jag inte, vi får ju spela varannan match på vanligt gräs, så det är en del omställningar. Det blir lite annorlunda spel på konstgräset, inte så mycket närkontakter som på vanligt gräs eftersom man så snabbt får kontroll på bollen
Men visst saknar man väl den där härliga lukten av nyklippt gräsmatta en härlig sommardag…
De först två seriematcherna stod Magnus utanför laget. Han säger att det beror på att man redan hade spelat ihop laget under försäsongen och inte vill ändra på det. Men efter två raka förluster fick Magnus chansen i fyrbackslinjen, och den tog han.
- Det gick bra. Jag tycker att jag tog ansvar och fick det att stämma för backlinjen. Men hela laget spelade bra. Vi har uppträtt som individuella spelar tidigare, nu var vi ett lag. Jag tycker vi är på klar uppgång.
Första segern för laget, och stabil och säker var omdömena efteråt. Med stor sannolikhet återse vi Magnus i startelvan i morgon.
Din tid i Djurgården då?
- Den var jättebra. Man har många minnen därifrån, det var ju händelserika år. Först åkte vi ur, sen gick vi upp och så tog vi silver. Det är klart att man har en del känslor kvar för klubben efter allt man varit med om i den blårandiga tröjan. Dessutom är det ju samma spelare kvar i backlinjen som då. Det är lite speciellt att möta DIF.
Om jag säger Råsunda, derby, AIK, Nebo?
- Ja, det där minns jag, det var en praktmiss av mig. Men sånt händer all, det är bara att det uppmärksammas mycket mer om man är back eller målvakt. Men annars tyckte jag det gick bra för mig det året i DIF.
Men nu är det ÖSK som gäller. Och förhoppningarna för säsongen är högt ställda. SM-guld säger han utan att tveka.
- Det måste man ju sikta på. Sen får man ju se efter säsongen om det var realistiskt. Men topp-5 skall vi i alla fall klara, så bra är vi. DIF skall få det tufft.
Djurgården har tre raka och 11-0 i målskillnad, lite måste väl det imponera i alla fall?
- Självklart inger det respekt. De är bra, det är ingenting att säga om det. Trots att de säger sig ha spelat lite halvdåligt hittills så har de vunnit allt, det imponerar. Men det skall bli kul att möta dem. Det är alltid roligt att spela mot bra lag och dessutom har ju Djurgården en fantastisk publik, det är jättekul. Det är ju en riktig hausse i Allsvenskan just nu, och vi har själva riktigt bra med publik. Det är jäkligt roligt.
