Gästkrönika: "Når vi Champions League i år?"
"Men allsvenskan är väl, handen på hjärtat, inte det enda viktiga under året. DIF har spelat ”i Europa” de senaste fem åren. Visst har vi gjort saker att vara stolta över, men trots allt, vi har inte lyckats. Inte på något sätt. Och vi kommer aldrig att bli en riktig storklubb utan att lyckas i Europa.
Bland oss DIF supportrar så finns det en väldig respekt för ledningen. Förmodligen är det så att vi fortfarande är så förförda av framgångarna under 2000-talet att vi inte ifrågasätter ledningens och tränarnas beslut och göranden. Bo och Bo har mytstatus och vi vet att det som Jonevret inte vet, det vet heller ingen annan.....
De senaste månaderna har också egentligen varit en orgie i goda nyheter. Visserligen försvann Stenman, men vi var inte så ledsna för det, vi önskade honom lycka till i stället. Med förvärven av Stoltz och Batan så är känslan att vi snarast förstärkt vänstersidan. Tobias skrev under ett nytt avtal, vi har köpt nästa Brasse-superstjärna och en hårt arbetande allround forward med ful frisyr. När man tittar på antalet möjliga kombinationer av anfallare så blir man ju onekligen upprymd. Man önskar att säsongen började imorgon och tror på allvar att DIF kommer att göra 80 mål i årets allsvenska!
Är då allt bra och diskussion överflödig? Nja, allt beror som jag ser det på vilken ambition vi har med årets upplaga. Om vi siktar på att vinna allsvenskan så är det kanon. Det här laget måste ha alla förutsättningar som man kan önska sig för att sopa hem allsvenskan. Klappat och klart med tre omgångar kvar. Vad var det Zoran sa!?!
Men allsvenskan är väl, handen på hjärtat, inte det enda viktiga under året. DIF har spelat ”i Europa” de senaste fem åren. Visst har vi gjort saker att vara stolta över, men trots allt, vi har inte lyckats. Inte på något sätt. Och vi kommer aldrig att bli en riktig storklubb utan att lyckas i Europa. Nu kan man ju i och för sig säga att det är ett fåfängt mål. Vad spelar det för roll egentligen, det är ju de blåblå ränderna vi gillar, inte framgångarna. Förvisso, men jag kan i alla fall säga att jag har fått lite smak för det större. Jag skulle gärna se DIF möta Juventus, Real, Barcelona, Man United etc varje år, även om vi så förlorar 9 av 10 matcher. Bara känslan av att mäta sig med de bästa är riktigt skön.
DIF hade ett lag med en väldig potential våren 2003. Samspelta spelare, en tydlig spelidé och spelare som Elmander, Kim och Isak som alla hade potential att bli världsspelare. Vad DIF som förening inte hade var modet att satsa ordentligt under sommaren. Elmander och Dorsin försvann på försommaren och även om de förvärv gjordes var lyckade, så var det ingen förstärkning utan endast en ersättning för det som förlorades. I efterhand var det ju väldigt synd, för två heroiskt genomförda och oavgjorda matcher mot Partizan Belgrad visar att man hade kunnat klara av det. Men vi var alldeles för svaga framåt. Den Ouden, javisst, men han var inte lyckad i de internationella matcherna utan på grund av hans orörlighet blev han enkelt utmarkerad av lite tuffare försvar. Vi hade heller inget alternativ till den Ouden. Det gjordes förvisso heroiska insatser men tittar man på våra forwards Makondele, Bapupa, Babis, Azis Corr Nyang och en Jesper Blomqvist på nedgång så fanns det väl egentligen aldrig någon riktig chans.
2004 hade Kim och Åkeby försvunnit och bristen på säkerhet i spelet och harmoni i klubben uppenbar. Juventus-matcherna var härliga, men jag tror att ledningen hade givit upp möjligheterna till avancemang redan på förhand.
Styrelsens säger att slå sig in i gruppspelet i CL är ett långsiktigt mål. Det känns dock som om man nu tar chansen att ändra detta från ett långsiktigt mål till ett mål för i år. Som sagt, vi har massor av potential framåt. En startelva med Hysén-Quirino-Jonsson och Batan-KusiAsare-Davids som bänk känns bra. Riktigt bra.
Okej, forwards har vi gott om, men vad saknas då? För många är det uppenbara svaret en 10: a som Adde. Men är det verkligen så? Med Adde i laget var spelet väldigt centrerat kring just honom. Alla bollar slogs på Adde i central position och kantspelet var inte mycket att hurra för. I dagens läge kommer mycket mer av spelet längs kanterna och vi får en bättre bredd i anfallet. Vi behöver inte Adde och jag tror ärligt talat inte att Adde skulle göra dagens DIF bättre. Jag tror att han mest skulle gröta till spelet mot mitten.
Försvaret då, är det den potentiella akilleshälen? Om man tittar bakåt i tiden på svenska lag som har klarat sig i Europa så är det väl så att alla har haft fantastiska försvar. Men jag tror personligen inte att detta har berott primärt på att backlinjerna har varit ett dugg bättre än vad DIFs är idag. Snarare har väl det varit en effekt av ett diciplinerat 4-4-2 spel med hög press á la Svennis. Så de ”bra” försvaren har byggt på bra och defensivt starka mittfält. Men även om Jonevret gillar 4-4-2 så kommer vi inte att spela så i allsvenskan annat än i undantagsfall och det betyder att vi inte kommer att bygga en tillräcklig diciplin. Så DIF’s paroll får nog bli den gamla hederliga ”anfall är bästa försvar”, eller som en viss Johan Cruyff lär ha uttryckt det (ungefär): ”fotboll går ut på att göra fler mål än motståndaren”.
Playmaker-rollen är väl möjligen ett som saknas och som har saknats sedan Kim blev fransos. Vem kan få fart i spelet och bredda med genomskärande passningar på ett tillslag? Inte Barsom och inte Arnasson, de håller bollen och är båda sidledspassare. Håkansson och Magro? Ja kanske, i alla fall Felix lyser av potential. Dessutom får man inse faktum, det finns inte så många spelare på marknaden som vi kan konkurera om. Vi får sätta vår tillit till att Jesper eller Felix blommar ut under våren och kan bli den där framspelaren som vi behöver.
Sammantaget tror jag dock att dagens trupp tekniskt sett är bra nog att slå sig in i CL; vi har vad vi behöver i fotbollskunnande så där har ledningen gjort allt man kan önska. Risken finns ju naturligtvis att vi får störningar genom spelarförsäljningar eller sksdor, men om man bara vågar satsa så kommer vi nog att klara även det. Tobias kan ju försvinna i sommar, men jag ser inte honom som oersättlig. Om man tittar kritiskt på förra säsongen så försvann han ur många matcher, i alla fall under den första hälften av säsongen.
Om man ska hitta en svag länk i laget som Bo byggt så är det nog inte en viss position som fattas. Det som jag kan se som ett uppenbart hot är avsaknaden av en verklig vinnargestalt på planen. En person som kan sparka de andra framför sig när modet sviktar och pressa övriga spelare till prestation, trots att det ser mörkt ut. För på den nivå som DIF spelar, så är det kanske inte så mycket tekninken som skiljer. Det är den mentala styrkan. Tron på sin egen förmåga trots på papperet starkare motstånd, viljan att aldrig förlora och förmågan att aldrig ge upp. Vi har haft sådana spelare förut, men har vi det verkligen nu? Jag tror tyvärr inte det. Jag tror att det är just denna förmåga som DIF saknar, framför allt på mittfältet och utan den så kommer vi inte orka stå emot de bättre lagen. Vi har ingen härförare på mittfältet som pressar de andra att höja sig över sin förmåga. Arneng är en krigare, javisst, men han har inte det inflytandet över de andra utan han verkar snarare slå över i en negativ spiral. Jag tror att vi vinner allsvenskan i år, men att nå gruppspelet i CL? Tyvärr, vi kommer inte att nå ända fram i år heller!
Men vad vet jag, jag bara är en amatör. Jag hoppas att jag har fel.
