Krönika: Vad hände?
"Fast Money kanske litar på att DIF spelar barfota med ögonbindlar hela matchen nästa gång lagen möts. Då tror jag att det blir 2-2."
Att vinna ett derby är inte lika viktigt som det är att inte förlora. Det kan nog de allra flesta hålla med om. Sen finns det de där undantagen när ett oavgjort resultat känns som en förlust. Oftast så handlar det då om en sen kvittering. Väldigt sällan om att tappa en 3-0-ledning när det endast är tio minuter kvar. I går handlade det om det sistnämnda. Sällan har så många fågelholkar setts på den Södra läktaren. Vad hände?
Innan genomklappningen hade Djurgården bjudit på fantastiskt fotboll. Det handlade i princip bara om ett lag på Råsunda. AIK fick visserligen låna bollen (skit i bollinnehavet eller bollhavet) i bland och hade till och med några halvtama avslut mot Djurgårdens mål. Blåränderna skapade desto mer. Andreas Johansson och Johan Elmander var de som höll sig framme mest. På stopptid lyckades till slut Elmander förpassa bollen bakom en storspelande Håkan Svensson. Samuel Wowoah hade dessförinnan gjort bort Karl Corneliusson för tionde gången under den första halvleken.
Den andra halvleken var inte spelmässigt lika bra som den första var. Därför kändes de två målen som retroaktiv utdelning. Sen var det de där sista ödesdigra minuterna. Den totala kollapsen. Skidlandslagets alla "väggare" kan helt enkelt slänga sig i just väggen. Djurgården tog väggen till en ny dimension. Jag tyckte inte att AIK spelade speciellt mycket bättre under matchens sista del. Det fick in sina bollar i straffområdet precis som tidigare. Skillnaden var bara att ingen djurgårdare var där och erövrade bollen så där barnsligt enkelt som tidigare under matchen. Nu var det i stället barnligt enkelt att få bollen i mål. AIK tackade och tog emot. Frågan från det första stycket är dock fortfarande obesvarad. Vad hände? Här blir det i alla fall inget svar för jag har ingen aning.
Sällan har ett resultat var så orättvist. Tycker man inte det så är man antingen fruktansvärt enögd eller korkad. Förmodligen både och.
Efter matchen var det tungt. Det kändes nästan som en resa tillbaka i tiden. Som ett av alla gamla klassiska djurgårdsfiaskon. Ett sent telefonsamtal fick mig i alla fall att må lite bättre. Vi hade trots allt förnedrat ett av de bättre lagen i årets allsvenska under 75 minuter. Vi hade fått se ett fantasifullt och omväxlande anfallsspel. Något som i 99 matcher av 100 räcker till klara segrar. Det här var undantaget. Vi får, även om det är svårt eller näst intill omöjligt, glädjas över de många positiva bitarna från matchen. De fanns trots allt där även om det är svårt att känna dem just nu. Vi sörjer två förlorade poäng. Vi beklagar att det bara blev en inspelad poäng. De andra gläds extremt mycket för lika få. Jag kan förstå dem, men samtidigt inte. All fokus verkar var på vår underbara tränare Zoran Lukic. Det viktigaste för dem var tydligen inte att AIK fick oavgjort. Det var att "täppa till truten på Zoran". Det märks att rädslan för det tronskifte som alla egentligen vet redan har varit är otroligt stort. Den här poängen kan fungera som konstgjord andning fram till höstens drabbning. Frågan är bara vad AIK skall hitta på då. Av det spel vi fick se på Råsunda är det i alla fall inte mycket. Fast Money kanske litar på att DIF spelar barfota med ögonbindlar hela matchen nästa gång de möts. Då tror jag att det blir 2-2.
Noterbart i övrigt var:
- att Zoran Lukic på nytt hamnade i blåsväder. En ordväxling med Samuel Ayorinde var anledningen den här gången. Herr Lukic kanske inte agerade helt enligt DIF-manualen vilket givetvis är mindre bra, men så länge han retar gallfeber på våra antagonister får han nästan bete sig hur han vill för mig. I skrivande stund omnämns han i cirka 500 raka inlägg på Gnagarforum. Världsklass, Zoran!
- att samarbetet mellan Bajen Fans och Black Army från Nackas Minne fortsätter. Det hoppas och chalalalas till höger och vänster. Det viftas med flaggor, och det hela kändes lite "Forza Gnaget allez allez". Fast det framgår ganska tydligt vilka som är farmarklack. Black Army sjunger både lägre och kortare än sin samarbetspartner. Fast tanken är ju god.
- att det var riktigt bra drag på Råsunda det här derbyt. Bajen light och Järnkaminerna skall ha all heder för sina insatser.
Till sist kan vi konstatera att det är jobbigt och svårt att leda en tävling från start till mål. Djurgården drog tidigt upp tempot för att se vilka som var intresserade. AIK och Hammarby var det uppenbarligen. De hängde på. Nu har de gått om. Eller har Djurgården släppt förbi dem? Hur som helst så tar jag för givet att Djurgården kommer att ligga på rulle och spara krafter i ett par omgångar. Sen kommer rycket när de andra tröttnat. Vilken höst vi kommer att få.
Sen tänkte jag bara tillägga att Kim Källström spelar i Djurgården just nu trots att media hittar nya klubbar som är intresserade honom var och varannan dag. Jag sover lugnt tills vidare och vet dessutom om att en match spelas i 90 minuter. Sen vet jag att det blev 3-3.
