Krönika: Förnyat kontrakt, fortsatt förtroende?
"Med tanke på Sjölunds succésäsong i fjol, kan man tycka att han borde vara given i startelvan. Men trots det har Djurgården febrilt letat en ny “tia”. Hetaste namnet har under vintern varit Martin Ericsson, men han valde Bröndby. Det har även varit snack om Vilakazi men hans 52 år gamla rättegång verkar aldrig bli uppklarad. Men varför detta sökande? Borde inte “Daja”, som varit Djurgården lojal i tre säsonger trots så lite speltid och som nu har fått sitt verkliga genombrott, vara lika given som till exempel Tobias Hysén? "
En hög lyftning över Hammarbys backlinje från Andreas Johansson letar sig fram till Daniel Sjölund som kommer löpandes. Framför Ante Covic i Hammarbys mål stannar han upp, avvaktar och lurar hela Råsunda att han ska lobba, men fortsätter istället runt australiensaren och lägger in bollen i mål. 3-2. Daja hade fått chansen som nia i den Oudens frånvaro, men hade varit i det närmaste osynlig under de första 75 minuterna. Men målet, som fick 9-1-tifot och den fantastiska inramningen av de 35 000 åskådarna att blekna i jämförelse, blev hans genombrott i klubben eftersom det avgjorde det omtalade och viktiga höstderbyt 2003 och gav Djurgården ett mycket värdefullt försprång till Malmö i kampen om guldet (vi vet alla hur det gick till slut).
Daja rullar retfullt in bollen i mål bakom Covic
I fredags kväll skrev ålänningen på ett fyraårskontrakt för Djurgården och deklarerade att det känns helt rätt med Djurgården i framtiden. Precis vad han sa för 2,5 år sedan när han bara månaderna efter ett års utlåning från Liverpool köptes loss från den engelska klubben och signade ett treårskontrakt. Då hoppades han på att slå sig in i startelvan kommande säsong, 2004, efter en relativt lyckad debutsäsong. Så blev inte fallet. Daniel fick väldigt lite speltid då en viss Tobias Hysén började växa in i den allsvenska rocken och i augusti var “Daja” i princip klar för en utlåning till IFK Norrköping, men denna blev av okända anledningar inte av. Daniel fick bara bita ihop och satsa på nästa säsong.
Men det blev inte bättre under 2005. Daniel fick ännu mindre speltid på vårkanten än föregående säsong och nu var han less på Djurgården. Tillsammans med DIF höll Sjölund en öppen dialog med GIF Sundsvall och det kvarstod bara detaljer innan en utlåning eller försäljning skulle bli klar i juni, men även här gick affären i stöpet. Tur var det för såväl Djurgården som Sjölund, för här kom vändningen. “Daja” fick chansens från start mot IFK Göteborg och gjorde en stabil match. Det följdes upp med det oförglömliga 3-1-målet mot Malmö ett par dagar senare och nu hade han stärkt sina aktier. Men med Sören Larsen i form, en frisk Jones Kusi-Asare och allsvenskans kanske hetaste spelare i Tobias Hysen så fanns det emellertid ingen plats i anfallet för Sjölund. Jonevret tog en chansning och prövade ålänningen som offensiv mittfältare i matchen mot Helsingborg, och chansningen gick hem. Djurgården gjorde en av sina bästa matcher i mannaminne, vann med 5-2 efter underläge 0-2 och Sjölund briljerade som “tia”.
Daja briljerar mot Helsingborg i 5-2-matchen på Råsunda 2005.
Framgångarna fortsatte under sommaren och hösten och “Daja” räknades alltmer som en nyckelspelare i laget. Han hade fyllt luckan som uppstått efter att Andreas Johansson lämnat inför säsongen.
Tillbaka i nutid
Med tanke på Sjölunds succésäsong i fjol, kan man tycka att han borde vara given i startelvan. Men trots det har Djurgården febrilt letat en ny “tia”. Hetaste namnet har under vintern varit Martin Ericsson, men han valde Bröndby. Det har även varit snack om Vilakazi men hans 52 år gamla rättegång verkar aldrig bli uppklarad. Men varför detta sökande? Borde inte “Daja”, som varit Djurgården lojal i tre säsonger trots så lite speltid och som nu har fått sitt verkliga genombrott, vara lika given som till exempel Tobias Hysén? En tuff jämförelse, visst, men jag anser att grabben nu när han för andra gången i Djurgården verkligen har tagit chansen borde få spela en hel säsong utan kniven på strupen. Han är fortfarande ung (23), ansågs i yngre dar vara en av Finlands största talanger, spelar ett ganska typiskt “Djurgårds-spel”; snabbt, tekniskt och smart, och har en väldigt bra grund att stå på i och med alla ungdomsår i West Ham och Liverpool. Jag tycker ingenting talar emot honom. Många hävdar att han inte har det där lilla extra, att han bara håller bra allsvensk klass, men vem fan kunde då spå att Tobias Hysén skulle vara VM-aktuell för två säsonger sen? Inte jag i alla fall. Under 2004 såg han mest ut som en duktig Superettan-spelare, mer känd som Glenns son och knappast kapabel till stordåd. Men där hade man fel, och jag hoppas att alla ni som ropar efter en ny “tia” också har det.
Man ska också komma ihåg att offensiva, spelfördelande mittfältare såsom Daniel Sjölund, Andreas Johansson, och för att titta ur internationellt perspektiv: Ronaldinho, Kaká, Lampard med flera, är en riktig lyxvara. Det är ännu ett skäl till att hålla hårt i den unge ålänningen och därför tycker jag det är helt rätt av ledningen att förlänga med honom.
Mina förväntningar på Sjölund inför den här säsongen är ganska höga. Han har nu en bofast plats i startelvan, även om han får räkna med hård konkurrens av Håkansson och Magro, och det är dags att ta ytterligare ett steg. Bygga vidare på fjolårets höstsäsong. Jag tycker det ser bra ut för hans del inför premiären. Efter att ha dragits med en hälskada och tvingats rehabilitera och träna på frusna planer i Sverige var nog “Daja” ganska spelsugen inför resan till Portugal. Med gröna mattor, värme och mer boll/mindre fys trivs han som fisken i vattnet och föga överraskande imponerade han i båda matcherna. Det var viktig matchträning inför premiären mot Hammarby. Låt oss hoppas att både “Daja” och Djurgården är lika lyckosamma imorgon som för tre år sen.
