Arsenal - Sunderland3 - 1
Första Hemmaförlusten
Så kom den tillslut, årets första hemmaförlust. Malmö FF, av många ansedda som årets största guldaspirant, blev för svåra för ett reservbetonat Djurgården.
Malmö FF har startat serien lite trevande. I förra matchen var fjolårets skyttekung Peter Ijeh tillbaks efter skada. När han hoppade in i matchen lyfte sig hela laget ett snäpp och vände ett underläge till vinst. Igår spelade Ijeh sin första match från start, och det går nog inte att säga vad han betyder för laget. MFF har givetvis flera duktiga spelare, men med honom i laget är rörligheten så mycket större och de andra spelarna smittas av hans självförtroende.
Just Ijehs rörlighet gjorde att Malmö fick en kanonstart. Visserligen var det Niklas Skoog som satte 1-0, men det var Ijehs löpningar som öppnade för honom. Efter detta tog Djurgården hand om mycket av spelet. Malmö täppte till bakåt, utan att för den skull spela grisfotboll. I stället jobbade man hårt på mittfältet där Mattisson slet enormt för att stressa Kim Källström.
Djurgården försökte, men med både Elmander och Wowoah borta blev det inte den vanliga rörelsen i anfallen. Malmös backlinje fick i stället möjligheten att samla sig framför egna straffområdet och hindrade på så vis alla inspel längst marken. Då tog DIF till höjdbollarna i stället, något som givetvis var dödsdömt mot Malmös nickstarka backar, med Majstorovic i spetsen. Det är inte så Djurgården skall spela, det vet man själva.
Det blev många anfall, men få avslut. Högst två spelare hade man kvar på egen planhalva i anfallen. Hade man lyckats få hål på Malmö där hade det kunnat sluta lyckligt. Nu blev det i stället jobbigt när man snyggt men mindre effektivt passat runt bollen ett tag för att sedan låta Malmö anfalla. Och med den rörelse man anföll blev det jobbigt för de få försvarare som fanns. Följdenligt satte MFF även 2-0 i början av andra halvlek och Djurgårdens uppförsbacke blev ännu brantare. Snart började man stressa fram chanserna och höjdbollarna blev ännu fler och resultatet ännu sämre. Men i det här läget var matchen redan körd.
Att skylla förlusten på något tänker jag inte göra. I stället kan man bara konstatera att Djurgården i nuläget inte klarar av att ha 3-4 ordinarie spelare borta mot de bästa lagen. En spelare kan man kanske ersätta i en lagdel, men med två ersättare borta i exempelvis anfallet, som det var igår, ser man att ersättarna må vara lovande, men fortfarande har en bit kvar. Samma sak med backlinjen, där man spelade med två ersättare under andra halvlek och då inte når upp till den där säkerheten som präglat många tidigare matcher.
För tunn bänk? Kanske, men frågan är hur bra bänk man klarar av att hålla sig med i Sverige. Man kanske får ta några sådana här matcher när skador och avstängningar är som värst.
På torsdag är det dags för revansch nere i Malmö i Svenska Cupen. Då spelar Elmander och förmodligen Wowoah, det skall bli spännande att se vad det innebär.
Till sist kan man i alla fall konstatera att både Markus Karlsson och Richard Henriksson klarade sig utan varningar, det tackar vi för. Eventuella gula kort på dessa hade betytt avstängning i derbyt mot Hammarby. Med Patrik Eriksson Ohlsson, och kanske Niclas Rasck, skadade hade man i så fall kunnat snacka om reserver på planen.
