Krönika: Djurgår'n i VM
Det är nu bara en vecka kvar innan VM börjar. Hela Sverige (nästan) verkar för tillfället mest gå och vänta på första avspark och detta lägger lite av en apatisk hinna över allt annat. Allt man ser och läser i fotbollsväg handlar, förståeligt nog, om just VM. För att följa trenden kommer här ytterligare en VM-reflektion.
Med en vecka kvar till VM och inte mycket annat på gång i Fotbollssverige kan det kanske vara på sin plats att fundera lite kring Djurgår’ns roll i nämnda evenemang. Till VM kommer sex spelare som nu spelar eller har spelat i Djurgår’n. Samma siffror för lokalkonkurrenter som AIK och Hammarby är (bara för att jämföra inget annat) 1 nuvarande spelare och 3 spelare med förflutet i klubben. Hammarby har också 1 spelare med i VM, skillnaden är att de, efter petningen av Östlund inte har någon utflyttade spelare i turneringen.
Vad ska nu detta bevisa?
Ja, ingenting egentligen. Men det är ett intressant faktum att konstatera. Än intressantare blir det om man studerar klubbarnas representanter närmare. AIK har som vanligt nästan en hel svensk backlinje att stoltsera med. I år har de emellertid, för ovanlighetens skull, även fått med en spelare med offensiv karaktär; Derek Boateng i Ghana. Det kan man ju stoltsera med om man vill. Hammarby har faktiskt också lyckats med något ovanligt i år. De har fått med en representant över huvud taget! Deras målvakt får åka med till Tyskland som reserv till Australiens målvakts reserv.
Meningen med denna krönika är ju dock inte att driva med dessa klubbar varför jag nu släpper det och går vidare till Djurgår’ns representanter. Andreas Isaksson kommer, naturligtvis, spela en stor roll för det svenska laget i egenskap av obestridd förstemålvakt. Det intressanta är ju på målvaktsfronten snarare den andra representanten för Djurgår’n. Rami Shaaban betraktades lite som en skräll när han kom med i truppen istället för 65-årige Bengt Andersson i Göteborg.
Att Rami är med beror med all säkerhet på hans dokumenterade förmåga att komma in i stora matcher och hålla lugnet och spela på toppen av sin förmåga. Jag kan hålla med om att många av alternativen kanske är bättre målvakter i sina bästa stunder. Men om Sverige laddar för en kvartsfinal och Isaksson går sönder på träning känns det som en chansning att slänga in Alvbåge, Gustafsson eller Andersson. Med Rami, däremot vet man vad man får och det, vill jag lova, är den absolut viktigaste egenskapen hos en uttalad reservmålvakt. Reservmålvakt är ju förövrigt en helt ny roll i det svenska landslaget. Visst har vi tidigare haft en förstemålvakt och en målvakt som stått bakom honom (Lasse Eriksson bakom Ravelli och Magnus Kihlstedt bakom Hedman) med det har snarare rört sig om vanliga målvakter som inte varit bra nog att peta förstealternativet. I Rami har Sverige för första gången en målvakt vars hela väsen skriker ”RESERVMÅLVAKT” och det tror jag är det bästa. Det tror jag kan bli avgörande om något skulle hända Isaksson.
I backlinjen har DIF bara en representant; Fredrik Stenman. Också Fredrik sågs av många som en liten skräll när truppen presenterades och i sällskap med Kalle Svensson får man väl säga att han är truppens minst väntade namn. Konkurrensen på hans position var emellertid inte mördande, vänsterbacksreserven var nästan vikt för en ex-djurgårdare. Enda andra alternativet var ju egentligen Micke Dorsin, men i takt med att Rosenborg börjat tappa sitt tidigare så stora försprång i Norge och nu snarare blivit ett sämre mittenlag har Dorsin kommit längre och längre ifrån landslaget. Stenman till Tyskland känns som det rätta valet. I fallet Dorsin känns det som att det rätta valet vore att komma hem igen, men detta är ingen silly season krönika så hela den diskussionen släpper jag härmed.
På mittfältet i Sverige har vi två djurgårdsanfallare i Jonson och Elmander, båda två tror jag konkurrerar lika mycket på ytterkanterna som i anfallet och i alla fall Jonson kommer nog vara Lagerbäcks förstaval som inhoppare (vare sig en ledning ska försvaras eller kvitteras). Elmanders speltid är svårare att sia om men klart är att han mot Finland spelade sig förbi rosenberg i kön. Antagligen står han dock fortfarande bakom både Jonson och Allbäck, men räkna med åtminstone lite speltid för den gamle nian.
Slutligen och kanske mest intressant är ju den eviga frågan Källström/Svensson på mitten. Lagerbäck har väl länge fasthållit att dessa båda herrar enbart konkurrerar om en enda plats, den som offensiv, central mittfältare. Att Kim nog skulle kunna testas i den defensiva rollen har inte verkat aktuellt, ej heller att Svensson mycket väl kan spela på en kant.
Det första alternativet är egentligen ingenting jag skulle vilja se i ett mästerskap, där krävs det en kämpe av Linderoths art, men Svensson på kanten håller jag fortfarande som den bästa svenska uppställningen med nuvarande formation. Att döma av rapporteringen från landslagets träningsläger verkar även Lagerbäck nu börja se detta som ett alternativ, och det känns ju bra. Nu kan det dock bli så att denna problematik helt löser sig själv i och med att Källström nyligen bytt upp sig till det bästa laget i hela Frankrike samtidigt som Svensson, inte heller det för så länge sen, bytte till det bästa laget i hela Sjuhäradsbygden.
Man brukar i vanliga fall försöka undvika den typen av petningar. Att byta spelare i detta skede innebär alltid en risk. Det sätter press på den nye samtidigt som det deklarerar ett missnöje med den gamle. Den nye kommer då att spela under stor press och om han inte gör succé och man måste byta tillbaka då har man verkligen en kris.
Källström är dock en ovanlig spelartyp och är det någonting man såg under tiden han var i Djurgår’n så var det att den grabben blir bara bättre och bättre ju mer press man sätter på honom. Och Anders Svensson är heller inte typen som surar igen över en petning i landslaget. Därför säger jag: ”Kasta in Kim direkt mot Trinidad och sätt lite extra press på honom, då får vi se en Kim som dominerar så som vi vet att han kan” faller han sedan igenom kan man alltid byta tillbaka Svensson och skylla på att vi ville ge Kim chansen mot det lättaste motståndet.
Faller han inte igenom utan tar för sig som han kan är det mycket möjligt att han växer ut mer och mer för varje match som går och då, då kan inte jag säga var hans gränser för turnieringen går.
***
För övrigt anser jag att det inte är någon skam i att byta efter sextio minuter
