Gästkrönika: Tåget har kommit drygt halvvägs - Del 2/3
5. Anfallet
"Med tillgång till Elmander under åtminstone vårsäsongen ser anfallet betydligt bättre ut än vad det gjort tidigare och det skulle förvåna mig om det inte är en förhållandevis hög siffra i kolumnen för antalet gjorda mål när halva serien har spelats."
Onekligen stämde denna analys bra. Nu har Elmander försvunnit och jag var mycket orolig att DIF återigen skulle hamna i ett spel där vi inte kommer tillräckligt snabbt till öppna lägen utan tvingas rulla bollen runt motståndarnas handbollsförsvar. Hemmamatcherna mot MFF och ÖIS visade tydligt att denna oro var befogad. Johan Elmanders löpningar och snabbhet gav Djurgården en möjlighet att variera spelet mellan långa och korta passningar. I superettan räckte det med Stefan Bärlin för att snabbt ta sig till motståndarnas straffområde, men erfarenheten från de senaste 2,5 åren visar att vi behöver en spelare av Elmanders klass för att lättare få in bollen i mål.
Nu har Elmanders efterträdare, Geert den Ouden, fått visa upp sig i knappt två matcher. Jag måste medge att min oro är betydligt mindre även om jag fortfarande tycker det är för tidigt att andas ut. Klart är i alla fall att holländaren tycks veta var motståndarnas mål är beläget och det måste vara oerhört skönt för honom att ha fått en så fantastisk start. Dessutom tycker jag att han har visat att han har bra spelförståelse, bra skott med båda fötterna och att han är ganska stark och även rätt snabb på korta sträckor. Däremot kanske han inte är lika snabb som Elmander på längre sträckor vilket gör honom till en sämre kontringsspelare. I Champions League-kvalet tror jag att Elmanders snabbhet hade varit att föredra, men i allsvenskan där vi ofta har bollen på motståndarnas planhalva kan Geert den Oudens kvaliteter i bästa fall visa sig mer värda än Elmanders.
Den tveksamhet jag kände initialt för den Ouden har övergått till någonstans mellan försiktigt positiv och positiv. Det som var ett frågetecken börjar bli misstänkt likt ett rakt utropstecken, men det behövs några fler matcher innan jag säger "succé!". Alldeles oavsett om det blir braksuccé eller bara lagom bra måste jag ändå säga att det är intressant i sig att Djurgården skriver ett 2,5-årskontrakt med en spelare från den holländska förstadivisionen.
6. Rutin och Utveckling
Med halva facit i hand tycker jag att det står klart att Stefan Rehns rutin saknas. Jag tror inte att vi hade tappat ledningen mot AIK med Rehn på planen (vi tappade visserligen 2-0 mot just AIK våren 2002, men den matchen var av en helt annan karaktär). Och jag tror att det kommer fler tillfällen under höstens riktigt heta matcher där man skulle ha önskat sig Stefans lugn och glimt i ögat på planen.
Inte desto mindre har laget fortsatt att utvecklas. Jag tycker att Babis har gått framåt och blivit jämnare. Dessutom jobbar han, tillsammans med resten av anfallet, bra hemåt i defensiven vilket jag tror är ytterligare en förklaring till de få insläppta målen. Källström har varit lite ojämn, men är han kvar när transferfönstret stänger tror jag att han kommer höja sig ett litet snäpp till.
Bland övriga spelare tycker jag nog inte att någon gått bakåt. De flesta håller minst samma nivå som förra året. Fortfarande bör dock Makondele, Spong, Storm och Henriksson utvecklas lite till om de vill aspirera på en plats i startelvan. Detsamma gäller sannolikt också Sjölund och PC även om jag fortfarande sett dem något för lite. Bapupa är ett intressant trumfkort om han kommer ikapp träningsmässigt.
7. Spelarförändringar
Så länge transferfönstret är öppet är det svårt att göra en ordentlig bedömning av DIF:s styrka inför allsvenskans andra halva. Några fler spektakulära nyförvärv räknar jag inte med, men det finns säkert en hel del jobb att göra för att snabbt försöka få in nykomlingarna i gänget och få dem insatta i DIF:s spelsätt.
Vad beträffar de nya spelarnas kvaliteter har jag redan berört Kuivastos och den Oudens. Fredrik Stenman har visat upp sig i ungefär tio minuter och gjorde det bra. Framtiden får visa hur bra han kan bli. Vad gäller Jesper Blomqvist så känns det som en chansning utan risk. Av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara börjar jag dessutom tro att det kommer visa sig bli en riktig lyckträff. En skadefri Blomqvist i form kommer att passa suveränt i Djurgården.
När det gäller eventuella ytterligare spelarförluster är det svårare att veta vad man ska tro. Det allvarligaste hotet gäller ju självfallet Kim Källström. Skulle Kim bli såld minskar chanserna till guld högst väsentligt. I princip tror jag att de är obefintliga i ett sådant läge. Men även försäljningar av Isaksson, Mackan eller Adde skulle vara mycket kännbara.
Ska DIF ha en reell chans på guldet vill jag helt enkelt inte se fler spelarförsäljningar.
[Del 3/3 hittar du här]