- -
Rubrik saknas
Djurgården tog en oerhört viktig bortaseger mot Häcken, men gjorde det med ett oerhört dåligt spel. Man lyckades tack vare en oerhört effektiv målskytt som haft oerhörda skadeporblem. Shades of 2005, någon?
Vi minns det väl alla, den första halvan av säsongen 2005 var stundtals riktigt dålig spelmässigt, men målen trillade ändå in tack vare en stor, stark dansk på topp, en dansk som gjorde mål på nästan allt. Efter säsongen betonades att en mycket viktig anledning till guldet var att Djurgården lyckats vinna även dessa matcher, då man långa stunder varit spelmässigt underlägsna sina motståndare.
Igår såg Djurgårdens spel under första halvlek till och med sämre ut än våren 2005, ja, faktiskt till och med sämre än –99 och för den delen de andra mindre lyckade åren på 90-talet. Anfallsspelet var så obefintligt att det enda som förtjänade att nämnas är Daniel Sjölunds försök till volleyskott efter 40 sekunder - som säkert hade blivit ett jättesnyggt mål om han hade träffat bollen – och Abgar Barsoms fina inlägg med vänsterfoten, som tyvärr inte hittade rätt adress då man sällan hade fler än två spelare i straffområdet.
Häcken skapade desto mer. Robert Mambo-Mumba var verkligen på hugget och hade kunnat överlista Dembo Tourray både en och två gånger, om inte denne hade gjort en stormatch. Två fenomenala räddningar och en av ganska hög klass stod Dembo för i första halvlek, alla på skott avfyrade av Mambo-Mumba. Den bästa chansen hade han efter en fin frispelning från Teddy Lucic, men bollen gick via Dembos fingerspetsar tätt utanför stolpen till hörna.
Det är svårt att sammanfatta den första halvleken bättre är Markus Johannesson: ”Vi har tur som har med oss 0-0.” Ett annat bra citat ur Djurgårdssynpunkt är ett som alla som spelar Football Manager känner igen: ”Domaren har gjort oss alla en tjänst genom att blåsa av”
Det var tydligen hårda ord som växlades i Djurgårdens omklädningsrum i halvtid, ord som gav effekt. Tempot i den andra halvleken var högre, Djurgården lät inte Häcken kontra lika ostört som i andra halvlek, fast chanserna uteblev. Det var först i matchens 59:e minut som bortalaget fick sitt första skott mot mål, men då blev det också utdelning direkt. En fin djupledsboll från Andrej Komac gav Mattias Jonson ett bra läge, han väntade in Jones Kusi-Asare, som fick bollen och stötte in den i mål. Målet var otroligt orättvist sett till hur matchen hade varit innan, men det kom som en stor lättnad, det syntes på såväl spelare som ledare.
Tio minuter senare fick Mambo-Mumba sitt andra gula kort för dagen och blev mycket onödigt utvisad. Då var det mer eller mindre ridå, Häcken. Hemmalaget hade inte skapat något i andra halvlek innan utvisningen och gjorde det inte efter den heller, istället kunde Djurgården ta det lugnt och ro hem matchen utan problem. 0-2-målet gjordes även det av Kusi-Asare i öppet mål efter en kall framspelning av Jonson. Innan dess hade Barsom genom ett skott från sin vänsterbacksposition och Sjölund genom en nick också varit nära att punktera matchen.
Som sagt, tre oerhört viktiga poäng och upp till en andraplats i tabellen, det som återstår nu är att följa resten av omgång elva och se hur många lag som går förbi oss och hur långt avståndet till Hammarby blir. Tre poäng var en absolut nödvändighet för att hänga med i toppen, men faktum kvarstår, bra mycket bättre än som mot Häcken måste Djurgården spela för att kunna vara med och slåss om SM-guldet och för att kunna slå Ruzomberok. Första halvlek var en fullständig katastrof, det enda som fungerade hyfsat var backlinjen som gjorde sitt bästa utan stöd från mittfältet. Och så Dembo förstås, vår målvakt förtjänar en stor eloge. Jag hoppas verkligen inte att någon försöker med argumentet att det är typiskt mästarlag att vinna matcher som denna, det är att blunda för att vårat spel inte fungerar för fem öre just nu. Mycket hårt arbete återstår och det är bara att hoppas att målen som tillslut trillade in igår gjorde sitt till för att lösa upp några av de många knutar som blockerar fjolårshöstens mästarspel.
