Rubrik saknas
"Jag ser inga spår av den kraftulla, fokuserade satsning som man såg under åren 2002-2003 eller för den delen lite av 2005. Vi har t ex bara TVÅ renodlade anfallare i laget, och bara en av dom har levererat i år! Vi har INGA naturliga ytterbackar efter Stoltz och Concha, båda numera skadade. Vi har fortfarande inte tillsatt platsen som nummer tio efter Adde, utan istället sökt tillfälliga lösningar i egna leden (Abbe, Hysén, Magro, etc etc) eller haft lyckan med en formtoppad Daniel Sjölund."
Jag drömmer mig tillbaka till en stekhet klippa, där jag sitter med tidningen i näven och vattnet strax nedanför fötterna. Rubriken lyder "Elmander till DIF" och jag myser. Inte på grund av det fina vädret eller det faktum att jag är ledig minst ett par veckor till, utan snarare för min gamla lagkompis Johan valt det enda rätta, spel i landets kaxigaste, snyggaste och bästa förening, Djurgårdens IF.
Att Dubbel-Bo lyckades med en sådan värvning (eller det är väl bättre att säga "lån") var vid den här tidpunkten inte lika stora nyheter som kontrakterandet av Kim Källström inför säsongen. Det var snarare ett bevis på några mycket viktiga punkter:
1. Man visste vad man ville ha för typ av spelare
2. Man visste vilka spelare som var den typen
3. Man bestämde sig för att få hit dom, oavsett vilket, helt enkelt för att det inte finns något bättre än att spela i Djurgårn.
Med "man" menar jag givetvis både Bosse Andersson, Bo Lundqvist och tränar-paret för tiden i fråga, Snuffe Åkeby och Zoran Lukic. Det fanns en vision, en vilja och en klar och tydlig linje i hur och vilka spelare man värvade. Det breddades när det behövdes och spetsades när det behövdes. Mest spetsades laget till. Säsongen efter kom Kuivasto, den Ouden, Stenman och Jesper Blomqvist till laget. Fyra värvningar som utgjorde till en början både spets och bredd, men som med tiden mest kom att bli spets med Stenman direkt in i laget, Kuivasto som den stora backklippa vi saknat och holländare med målsinne av högsta klass.
Efter guldet med dessa herrar i spetsen hände något. Fokus började så smått försvinna i den tid vi kallar den löjliga säsongen. Visst tillkom ändå spelare av klass i form av Hysén och Abbe Barsom, men den riktiga spetsen infann sig inte. Säsongen 2004 blev således också ett mellanår, med cupvinst och kryss borta mot Juventus som dom stora utropstecknen. En halvskadad dansk värvades också detta år vill jag minnas, men att ingående diskutera dennes kvaliteter ter sig
ganska meningslöst, eller hur?
Efter detta har EN ENDA klassvärvning skett, nämligen den av Mattias Jonson, och jag och många med mig undrar vad som har hänt? Var har hänt med dom kaxiga värvningarna, dom klockrena värvningarna, dom NÖDVÄNDIGA värvningarna? När Dorsin stack efter halva säsongen 2003 agerade BoBo blixtsnabbt och knöt till sig Fredrik Stenman. Den fingertoppskänslan och den reaktionssnabbheten mot ett akut behov är något jag saknar i dagens DIF.
Det kan vara intressant att se lite närmare på värvningar som gjorts den senaste tiden, och bakgrunden till dom;
2005:
Ibrahim Ba - Köptes som ett rent affärsnamn. Fick uppmärksamhet i tidningarna, gjorde inte mycket rätt på plan.
Felix Magro - Efter en stark slutspurt med Landskrona där Magro ofta på egen hand styrde upp spelet så hände... ingenting, när han kom till DIF. Skadad ofta förvisso, men har sällan visat den spets som man trodde han hade. Har antingen varit skadad eller inte presterat ordentligt sedan dess.
Nomvethe - Denna snabba sydafrikan knöt kontakter med DIF via sin agent, och fick således ett kontrakt. Ett mycket lyckat drag från alla parter, då Nomvethe visade sig vara både teknisk, toksnabb och målfarlig. Bidrog med en hel del på sin korta tid i DIF.
Nämner som sagt inte Jonson eller Larsen då dessa herrar talar för sig själv. Larsen kom dessutom 2004...
2006:
Lance Davids - Bjöds som så många andra spelare in till provspel och träning med DIF. Gjorde tydligen bra ifrån sig på första träningslägret för säsongen och erbjöds ett långtida kontrakt pga detta. Har sedan dess inte haft en plats i startelvan och på senare tid inte ens i matchtruppen.
Quirino - Mycket goda meriter på pappret samt goda kontakter med Atletico Minerio gjorde att DIF beslöt sig för att göra sin dyraste värvning sedan Mattias Jonsson. 14 miljoner kronor lades på spelaren som hittills gjort ett mål för DIF. Numera bänkad till förmån för erkänt målfarlige Jones Kusi-Asare.
Robert Stoltz - När Fredrik Stenman, en vindsnabb och offensivt skolad ytterback, försvann till tyskland beslöt sig DIF för att ta in denna norrlänning, en klart mer traditionell ytterback med defensiven som största styrka. Stoltz har dels varit skadad, men även haft enorma svårigheter med att anpassa sig till Djurgårdens sätt att spela, offensivt men även till viss del defensivt. Numera långtidsskadad och ersatt av Abgar Barsom.
Stefan Batan - En väldigt lovande spelare och en av få som kom undan Assyriskas vistelse i Allsvenskan med hedern i behåll. Värvades framför näsan på AIK och har varit en mycket frisk fläkt den gångna säsongen. Numera är han dock inte ens med i truppen. Vem vet? Troligen bara Jonevret.
Andrej Komac - Värvarteamet hade satt sikte på Robert Koren, landsman till Komac, sedan denne närmast på egen hand spelat ut DIF i Royal League. När man sedan skulle se denne Koren "in action" blev man istället än mer imponerad av Komac och fokus byttes snabbt från Koren, en målfarlig offensivt kreativ spelare, till Komac, en Arneng-kopia. Komac skrev på ett långtida kontrakt och har sedan dess haft en plats i startelvan där han varken gjort till eller från egentligen. En arbetsmyra men knappast en spelare som täckte ett akut spelarbehov.
Enrico - Kompis med Quirino. Bosse Andersson skulle se på spelare över i Brasilien och blev under en match där alldeles fantastiskt imponerad av denne unge brasilianare. Enrico sågs i rollen som "nummer tio", en plats i laget som DIF haft förtvivlat svårt med sedan Andreas Johansson stack till Wigan. Enrico bjöds in till provspel och har nu skrivit på ett kontrakt med DIF. Dock har han knappt hunnit spela något än då övergången har dragit ut på tiden.
Vad vill jag då ha sagt med allt det här? Jo jag försöker söka svaret på hur tänkandet i DIF-staben går när man knyter till sig spelare. Om man tittar på ovan nämnda herrar så ser man ett oroväckande mönster, och det är att nästan ingen av dom har värvats med någon större tanke bakom. Antingen har spelaren imponerat i enstaka matcher (Enrico, Komac), på träningsläger (Davids) eller liknande, eller så har man helt enkelt chansat (Quirino). Jag ser inga spår av den kraftulla, fokuserade satsning som man såg under åren 2002-2003 eller för den delen lite av 2005. Vi har t ex bara TVÅ renodlade anfallare i laget, och bara en av dom har levererat i år! Vi har INGA naturliga ytterbackar efter Stoltz och Concha, båda numera skadade. Vi har fortfarande inte tillsatt platsen som nummer tio efter Adde, utan istället sökt tillfälliga lösningar i egna leden (Abbe, Hysén, Magro, etc etc) eller haft lyckan med en formtoppad Daniel Sjölund.
Varför har vi ingen fokus i scoutingen? Varför har många av dessa spelare mer eller mindre tagits in på chans? Varför räcker det med att imponera på träningsläger, vanliga veckoträningar, ha gjort mål i brasilianska ungdomslandslag eller helt enkelt "vara en bra kille" för att få kontrakt med DIF? Varför får jag känslan av att man inte längre ser behovet, scoutar den rätta spelaren och sedan knyter honom till sig? Många frågor och inga svar kan tyckas, men jag hoppas innerligt att jag efter den här säsongen kan titta tillbaka på denna något frustrerade krönika och inse mina egna
brister, istället för brister hos DIF's ledning.
Mot nya vinster! Forza DIF!