Rubrik saknas
Det är ingen vanlig match som väntar i kväll. Det är en match som betyder oerhört mycket för Djurgår’n som förening, oss som supportrar och inte minst för Sverige som fotbollsnation. Det är i en mörk och avlägsen håla i det forna Östeuropa som svensk fotboll ska återfå lite av den glans som många påstår ha falnat men som nog egentligen aldrig fanns där till att börja med.
Svensk fotboll har på senare år blivit alltmer avlägsen de riktigt stora matcherna. Inte sedan 2000 har ett svenskt lag deltagit i gruppspelet i Champions League, inte heller har framgångarna i tröstpristurneringen UEFA-Cupen varit många. Detta har vi alla hört till leda varför vi inte vill höra det igen. Jag ska därför inte upprepa det men måste ändå säga att det ligger någonting viktigt i det ändå. Vad vet inte jag, men att ett land av Sveriges sort inte ens är med på banan längre måste ha någon betydelse.
Man kan välja att bortse från det och bara se kvällens match för vad den är. En kvalmatch i raden till en turnering inget svenskt lag har något i att göra.
Jag väljer dock det andar alternativet. Där matchen är den kanske allra sista chansen för ett svenskt lag att nå penga- och prestigefyllda Champions League. Hela Sverige räknar med oss ikväll. Hela Sverige behöver oss ikväll. När Hevré Piccirillo blåser i pipan klockan åtta ikväll (svensk tid) representerar inte Hysén, Dembo och de andra inte längre framförallt sig själva utan något som är så oändligt mycket större än så. De representerar en svältfödd nations samlade drömmar om framgång eller åtminstone acceptans. Det är ett tungt ok att bära, men spelarna måste växa med uppgiften och ta sig an ansvaret.
För de spelare som inte är uppgiften mäktiga finns egentligen bara ett en möjlighet; stöd och trygghet. Hjälp från andra spelare, ledare i föreningen men framförallt från de av oss supportrar som tagit sig ner till Slovakien. Det är ni som har möjlighet att ta ner kraven, det är ni som är med; alltid, oavsett och ni ska för alltid leva på en högre nivå än oss andra. Det är såna som ni som kan göra skillnad.
Ni, och spelare med spetskompetenser.
Just detta är ett begrepp som fått föra en allt mer undanskymd roll i laget och i hela föreningen. Det kan jag köpa, man har bytt stil något och det har hittills gett oss ett SM-guld och ett Cup-guld. Men i matcher som denna måste just denna gamla slitna Zoran-fossil plockas fram igen och få blomma i ohämmad prakt.
Ikväll är vi inte Djurgår’n längre, ikväll är vi hela Sverige. Det är en ovan roll för alla utom möjligen Mattias Jonson. Just därför måste den skicklige yttern våga ta plats. Krisen på ytterbacksplatserna kommer säkerligen innebära ovanligt låga utgångspositioner för både Jonson och Tobias Hysén (och då ska man ändå bära i minnet att Ruzomberok redan på Råsunda räknade dessa båda herrar som ytterbackar) men de måste även komma med framåt. Håller vi nollan går vi vidare, ja, men det gör vi inte. Vi kommer alltså behöva göra minst ett mål framåt. Därför kommer inte tokdefensiv räcka. Jonevret har även lovat en anfallslusta och det tycker jag bådar gott.
Champions League är en dröm. För Djurgår’n och resten av Sverige. Jag hade önskat ett mål till på Råsunda för att våga kalla läget gynnsamt. Det kan ta slut ikväll. Fortsätter Hyséns formsvacka, om Quirno inte gör mål och Ruzomberok utnyttjar vårt försvagade ytterförsvar kan det ta slut med buller och bång om mindre än tio timmar.
Men det kan också vara ikväll det börjar. Om vi bara inte släpper in fler mål än vad vi gör kommer kvällens match bara ha varit en försmak av det som komma skall. Då kan vi börja drömma på riktigt.
Själv drömmer jag om bengaliska eldar på San Siro, frihetssånger på Camp Nou och lite grann om Claes Runheim och Thomas Nordahl. Det är dags att förverkliga drömmar, dags att skapa klassiker.
Heja Djurgårn!!!
