Rubrik saknas
Ekonomisk ligger vi bättre till än någonsin, men frågan är om inte alla dessa misslyckade Europa-äventyr tar bort lite av våra investerares anfallslusta. De vill säkerligen ha valuta för sina spenderade miljoner och har inte lika stort tålamod som vissa luttrade supportrar.
Åtskilliga timmar och pengar har jag spenderat på Djurgården. Åtskilliga gånger har jag gått hem ledsen, besviken och förgrymmad. Antingen är det ett sent kvitteringsmål eller så är det en bedrövlig domarinsats som har förstör tillställningen. Men då och då händer det, små ljus i mörkret dyker upp. Ett exempel på det är Kusi-Asares reduceringsmål nere i Slovakien.
Matchen ser ut att glida oss ur händerna men vår ängel räddar oss. Allt är frid och fröjd, vi är på väg mot fyra nya matcher i Europa. Lyckan är total.
Sen kommer 3-1, som en kniv i hjärtat på mig och alla andra som brinner för DIF. Jag sträcker upp mina armar i luften och undrar varför. Hur kan det få hända?
Kommer 2-1 målet bara för att jag ska få hopp, tro på miraklet i Slovakien. För att sedan sparka undan mina båda ben och våldta mig långsamt.
Varför kommer 1-1 målet mot Elfsborg i matchens sista spark? Varför inträffar Ailtons kvittering i en match vi fullständigt kontrollerar? Varför får Johannesson rött kort i säsongens viktigaste match för en situation som för jämnan renderar i ett gult? Och varför får jag ingen reaktion, varför fortsätter bara eländet? Kan någon dra åt handbromsen innan vi får börja om i Superettan.
Jag kan prata hur mycket jag vill om otur, domarskandaler och onda andar. Det som hände i Slovakien var ett bevis på hur rädda svenskar är för det okända. Varför ska vi vara rädda för ett slovakiskt mästarlag, varför tror vi inte på oss själva. Vi måste våga tro att vi kan klara det.
Under två möten med Ruzomberok skapar vi inte mer än 4-5 kvalificerade målchanser. Vi förmår inte att behålla bollen i vår ägo på offensiv planhalva och det enda som man kan se som godkänt är effektiviteten.
Jag undrar varför Jonevret inte skiftar kant på ytterbackarna så vi i varje fall kan ha en ytterback som kan följa med uppåt.
Jag undrar varför bytena kommer så sent, när matchen glider oss ur händerna redan under första kvarten.
Jonevret hänger löst just nu och det har jag full förståelse för, samtidigt kan inte Rehn och Sandberg vara speciellt nöjda med sitt jobb. De har som uppgift att sköta den dagliga träningen. Det är deras uppgift att se till att spelarna anpassar sig till ”DIF-modellen” och spelmässigt har den här säsongen varit ett stort misslyckande.
Ekonomisk ligger vi bättre till än någonsin, men frågan är om inte alla dessa misslyckade Europa-äventyr tar bort lite av våra investerares anfallslusta. De vill säkerligen ha valuta för sina spenderade miljoner och har inte lika stort tålamod som vissa luttrade supportrar.
Bosse sa att vi skulle vara steget före, men just nu är vi två steg efter spelmässigt, och ett steg efter organisatoriskt. Frågan är om vi hinner ikapp.
