Krönika: Partizan - dagen efter
Långfingrar, ölsejdlar och ett helvetets oväsen. Summering och tankar kring matchen mot Partizan Belgrad.
Det är tungt att kunna konstatera att Djurgården har spelat färdigt ute i europa för den här gången. En resa till Belgrad var allt vi fick uppleva. Vi fick dessutom uppleva en riktig holmgång på Råsunda. Nästan 29000 personer försökte med alla tänkbara medel hjälpa fram Djurgården till nästa kvalomgång. Vi lyckades sånär. En mycket billig straff och ett bra motståndarlag grusade planerna.
Matchen mot Partizan Belgrad var annars mycket bra. Den första halvleken genomförde Djurgården på ett formidabelt sätt och 1-0 var i underkant. Om Bapupas skott som träffade stolpen hade gått in hade Djurgården med all sannolikhet gått vidare. Nu gjorde skottet inte det och då är det onödigt att spekulera i vad som kunde ha hänt.
Det skrattas säkert gott på Djurgårdens bekostnad runt om i Sverige i dag. Givetvis så finns det även många som började sympatisera med Djurgården under matchens gång, men de allra flesta är säkert nöjda med att Djurgården fick lämna kvalet redan nu. Det finns säkert en och annan som menar att Djurgården skämde ut sig, men dessa tomtar saknar både en och två hästar i stallet. Djurgården gjorde en bra match. De hade Partizan Belgrad på gaffeln. Med lite mer marginaler på rätt sida och en mindre bortalagsälskande domare hade det kunnat gå vägen. Jag är stolt över Djurgårdens prestation och även fast det känns tungt en dag som denna så kan jag gå med huvudet högt.
Fjolårets matcher på hemmaplan var lite halvkalla. Det ville aldrig riktigt tända till på läktarna i matcherna mot FC Köpenhamn och Bordeaux. Mot Partizan Belgrad var det dock annat. Råsunda kokade från start till mål. Det var sydeuropeisk stämning under matchen på både gott och ont. Klacken sjöng mycket och bra, och östra hängde på. När Partizanerna hade bollen ljöd visselorkanerna konstant. Hela Råsunda var med på noterna. Det var så hett och laddat att det även spårade ur på sina ställen. Saker och ting kastades in på planen under matchens gång. Mynt och ölmuggar haglade över motståndarna. En kvällstidning drog på och skrev att det var ölsejdlar som kastades in. Det är imponerande att få en plastmugg till en ölsejdel. Lite stök på läktaren fick vi också se vilket gjorde det hela än mer pinsamt. Tyvärr så kanske det inte bara blir pinsamt, det kan bli dyrt också.
Innan matchen bjöd den något kritiserade TIFO-gruppen på ett nytt arrangemang. Om de tidigare har haft svårt att samla in pengar så tror jag garanterat att det kommer att gå bättre efter detta TIFO. Ett färgsprakande arktifo med texten "FORZA" gav gruppen rejäl revansch. Tack skall ni ha!
Bland spelarna på planen kunde man plocka ut Andreas Johansson som russinet i kakan. Addes sommarform håller i sig och förhoppningsvis hänger både formen och sommaren kvar ett tag till.
Vänsterbacken Fredrik Stenman visade dubbla långfingrar mot Partizan-klacken. Kanske inte så jätteklokt, men väl så underhållande. Fortsätter Fredrik med lite härliga uttalanden i pressen kombinerat med lite obscena gester kommer han att bli en stor publikfavorit. Att han dessutom presterar på fotbollsplanen gör inte saken sämre.
Välkommen in i spelet, Jesper Blomqvist!
Partizan Belgrad avgjorde Allsvenskan. Tack!
Enköping på lördag. Jonny Rödlund-Kieron Dyer 5-0
