Rubrik saknas
Inför varje djurgårdsmatch tänds hoppet om att det skall lossna. Att vi åter skall få se hur det väloljade spelsystemet 4-3-3 kör över motståndare efter motståndare. Under matchen mot Helsingborg ropades det på Kjell Jonevrets avgång. Jag ser en annan väg till ett tolfte SM-guld – ett systemskifte.
Jag har gillat den så omtalade djurgårdsmanualen alltsedan den såg dagens ljus. Att ha den i ryggen kändes tryggt, med den skulle föreningen nå framgång. Fler spelare från de egna leden skulle slussas in i A-truppen, väl där skulle de känna igen spelsystemet – 4-3-3. I årets lag är de egna talangerna lätträknade, det finns inga.
Ett annat skäl till att jobba efter ett visst spelsystem är att spelarna alltid skall veta hur de skall agera på planen, såväl defensivt som offensivt. Mot Henrik Larsson & co såg det många gånger virrigt ut, inte minst i försvarsarbetet. Detta är det första som måste åtgärdas om DIF skall bli en segermaskin i höst. Att det inte fungerar beror på hårt ställda krav från fans, lagledning och en högt satt målsättning inom truppen. Och med det sargade självförtroendet som Djurgården i nuläget lider av klarar spelarna inte av detta.
Ytterligare en orsak till att Jonevret bör ta sig en funderare kring hur han formerar laget på Olympia om en knapp vecka är anfallsspelet. För jag såg ljusglimtar på Råsunda igår. Det blixtrade till några gånger när Johan Arneng och Andrej Komac med precisa passningar hittade ytan bakom HIF:s ytterbackar. Mattias Jonson och en för dagen pigg Stefan Batan fick då göra det de är bäst på – löpa i djupled. Tyvärr gjorde oskärpa och för få spelalternativ i boxen att målen uteblev, jag tror de kommer nere i Skåne på söndag istället.
Jag vill att trojkan bestämt sig för att temporärt satsa på ett nytt spelsystem. Får jag bestämma blir det ett 4-4-2, jag är egentligen motståndare till att frångå manualen men i dagsläget finns ingen annan utväg. Med det föreslagna bytet skulle spelare med spring i benen som Jonson och Batan få nyckelroller. Fjolårets bäste – Tobias Hysén – skulle användas i en forwardsroll, komma till fler avslut och på så vis återfå självförtroendet. Dessutom skulle problemet om vem som skall axla Andreas Johanssons roll som ”tia” lösas – resten av säsongen spelas utan en sådan.
Visst, det sägs att Enrico kan bli hur bra som helst och visst, Daniel Sjölund skall inte lastas för att offensiven gått i baklås på slutet men just nu klarar ingen av den rollen som lagets kreatör. Djurgården kommer inte att ta hem guldet 2006 för att laget charmat Fotbollssverige och spelat den bästa fotbollen. Istället återfinns laget i tabellens topp om de i tid anpassar sig och därmed får plats med de för dagen bästa spelarna i startelvan.
Säsongen 2007 vill jag åter se DIF spela sitt karakteristiska 4-3-3 med en acklimatiserad Enrico, en Daniel Sjölund av modell 2005 eller varför inte en värvningsbomb som offensiv spets på mittfältet. Systemskiftet skall alltså bara vara temporärt.
