-
Rubrik saknas
Målsnåla smålänningar på besök mot ett skadedrabbat Djurgården. Är det upplagt för 0-0 eller kommer något av lagen äntligen få spelet att stämma och bjuda publiken på lite mål?
Det är lika bra att säga det direkt, jag brukar vara bra på att klunsa (sten-sax-påse). Jag har en inarbetad strategi som brukar ge ganska stor framgång, framförallt har den fungerat bra på jobbet. Jag brukar öppna med en sten och sedan en sax. Har den stackarn som vågat sätta sig upp mot mig inte förlorat då, så knäcker jag honom slutgiltigt med en till sten. Självklart går taktiken att anpassa till situationen också, men sitter för det mesta perfekt.
I torsdags ville ingen i redaktionen skriva denna artikel, så vi gjorde en kluns på flera. Där fallerade min taktik fundamentalt och jag förlorade tre gånger i rad. Det är förklaringen till att denna artikel kan vara lite torr, inte nog med att jag inte ville skriva den, min stolthet har fått sig en törn också.
Hur som haver, Kalmar FF på hemmaplan. Själv har jag svårt att lägga hemmamatcherna mot smålänningarna på minnet, det känns som att det mest brukar vara spel mot ett handbollsförsvar som förr eller senare brister i matcher som inte betyder så mycket, med 2004 som undantaget. Faktum är att vi bara har mött Kalmar på hemmaplan tre gånger på 2000-talet. 2002 sänkte Andreas Johansson gästerna med ett straffmål i avstängde Kim Källströms frånvaro, 2004 kontrade en överviktig brasilianare sönder DIF och 2005 fick Toni Kuivasto bli matchvinnare som tvåmålsskytt i en match som slutade 3-1 och som även innehöll två röda kort.
I år är det två lag med sämre självförtroende än förra året som ställs mot varandra. Djurgården är guldfavoriterna som inte har fått spelet att stämma och Kalmar ett lag som helst plötsligt börjat släppa in mål nästan som ett normalt allsvenskt lag. Vad talar då för en bra match? Inte särskilt mycket, för att vara ärlig, men som Felix Magro uttrycker i intervjun idag är det högst prioriterade idag tre poäng. Som vanligt spelar det ingen roll hur man slår Kalmar, bara man gör det, men en vinst idag kan också ge spelarna något av självförtroendet tillbaka, något som kommer behövas för att lyfta laget.
Djurgården har, som tidigare denna säsong, skadeproblem. Nu är backlinjen visserligen nästan helt återställd, Concha är matchklar, Stoltz har spelat med U-laget och bör kunna spela om det behövs, och mittback 3 – Sölvi Ottesen - är tillbaks, även han. Istället är det på mittfältet det ser tunt ut. Barsom, Arneng och Árnason har skadeproblem och riskerar att missa matchen, Magro är återställd, men sannolikt inte redo för en match från start och Komac är avstängd efter tre gula kort. Skulle alla dessa fem få stå över matchen lämnas vi med följande mittfältare: Bergtoft, Enrico och Sjölund. Då även Johannesson och Rasck kan spela på mitten är det nästan omöjligt att förutse hur startelvan kommer att se ut. Kusi-Asare förutsätter jag kan spela.
Vädergudarna verkar ge oss uppehåll och till och med lite sol, men frågan är vad vi vill ha av fotbollsgudarna: Ett tidigt mål eller ett sent? Att få in en tidig boll på Kalmar brukar kunna vara bra, då laget då måste flytta upp och blotta sig bakåt, men samtidigt har Djurgården i år visat sig mindre bra på att hålla ledningar. Det kanske är bättre att grabbarna får vara på tårna i 95 minuter och kriga sig till tre poäng? Nej, usch, ibland är det jobbigt att vara supporter, jag får sluta skriva nu och hoppas att jag kan somna. Och att jag kan utveckla min strategi i sten-sax-påse. Och att jag inte måste skriva så många införartiklar i framtiden. Och att Djurgårn vinner, också.