Rubrik saknas
"Man kan BÅDE kraftigt påpeka att vi kräver handling och att vi inte är nöjda med hur säsongen ser ut, OCH säga att vi trots allt är Djurgårdare och därmed stöttar DIF i vått och torrt. Jag tror inte Kjell Jonevret, Bosse Andersson och spelartruppen mår bra av det här, men det gör å andra sidan inte vi supportrar heller."
"Det enda jag kommer säga om hela den här helt sjukt förvridna debatten om tränares och styrelsers vara eller inte vara är detta...
Det är frapperande att se fientligheten mellan de två lägren som utkristalliserat sig. Det finns ingen som helst konstruktiv debatt mellan de två utan båda sidor tävlar om vem som kan anses vara mest djurgårdare. Vill man ha Jonevret kvar är man idiot som inte förstår fotboll och vill man att Jonevret ska avgå är man en pessimistik, bortskämd
medgångssupporter.
Jag vet inte vad som är rätt att göra. Det enda jag vet är rätt är DIF. I hjärtat. Jag tycker något är fel just nu, kanske den enda åsikt som båda lägren är överens om, men att påstå att jag VET vad som behöver göras är inget annat än felaktigt. Jag respekterar båda sidors argument, och tycker båda sidor har valida sådana för sin ståndpunkt i frågan. Jag önskar bara att båda sidorna kunde se det, innan sprickan är total (för det är den inte än, men det är nära). Kritik och stöd kan ta mig fan i helvete gå hand i hand!"
Detta var egentligen som sagt det enda jag tänkte skriva i frågan, men det känns just nu som om det är mer som vill ut. Situationen är alltså som följer (självklart något hårddraget och enögt för att visa skillnaden);
- Å ena sidan har vi de supportrar som vill ha bort Jonevret som tränare, och med honom gärna Bosse Andersson också då man anser han har lika stort eller iaf liknande ansvar som Jonevret i det som hittills varit en misslyckad säsong. Som skäl till båda dessa herrars eventuella avgång ges de högt satta mål som DIF (ledning, styrelse och ledarstab) satt inför säsongen. Tre av dessa mål (CL, Svenska Cupen och Royal League) har inte uppfyllts och det fjärde (SM-guld) ser allt mer ut att glida oss ur händerna.
Dessa saker anser jag vara högst godtagbara orsaker att ifrågasätta de ytterst ansvariga för dagens DIF. Som tränare, eller ännu hellre headcoach som Jonevret egentligen ska betitlas, är man den ytterst ansvariga för slutresultatet och även i förlängningen spelet på plan då man faktiskt säger till spelarna vad som ska göras och gör byten under match etc. Man vill gärna också hävda att Jonevret kom till "ett dukat bord" säsongen 2004 och säsongen 2005. Första året kunde han knappast misslyckas då vi redan var så långt ner i gyttjan spelmässigt, och andra säsongen hade han en överjävlig dansk och revanschsugna spelare att förlita sig på. Man vill helt enkelt säga att Jonevret inte kunde göra något fel då, med tanke på den omgivning han befann sig i.
Allt detta sammanräknat anses alltså vara skäl till att kräva vår headcoach omedelbara avgång. Jag ser argumenten och håller med om de flesta om inte till och med alla.
- Å andra sidan har vi de supportrar som inte anser att Jonevret ska gå, utan istället är det spelarnas fel att vi är där vi är idag. Ett enkelt argument för detta är givetvis att det faktiskt är spelarna som SPELAR, och således är dom att lasta. Dessutom anses det enkla skäl att tidigare tongivande spelare som Tobias Hysén och Johan Arneng inte leverat på långa vägar så som vi supportrar kan förvänta oss, med tidigare säsongen på näthinnan. Till detta kan man lägga att målsprutan som vi alla trodde Quirinho skulle vara inte visade sig vara riktigt vad vi förväntat oss.
Allt detta anser jag OCKSÅ vara mycket starka anledningar till varför vi är där vi är. Om närmare 11 man underpresterar gång på gång, match efter match, så kan man till slut inte skylla på dålig form eller säga att "snart lossnar det". Det finns något djupare än så, en kollektiv kollaps som inte kan sluta på annat sätt än i fiasko.
Givetvis finns det fler åsikter än så här, och många hamnar gärna mitt emellan dessa två "falanger". Jag anser mig vara en av dom. Jag vet inte vad som behövs göras för att fixa problemet vi nu lever med, jag vet bara att problemet existerar.
En annan het potatis är att diskutera hur vi supportrar agerar i samband med dessa punkter, och det är här den berömda sprickan blir tydlig. En del anser inte att man ska lufta sin förbannelse under match, man ska istället lägga kraften på att stödja spelare och ledare tills det vändar, medans andra säger att något måste ske snarast, och gärna något drastiskt. Spelare och ledare får helt enkelt tåla kritiken. Som jag sa i mitt tidigare inlägg på forumet så har det nästan utvecklats till att bli en slags hardcore-tävling; vem är mest DIF?
Här tycker jag vi ska ta vårat ansvar som supportrar. Detta har ingenting med spelet, Jonevret, Bosse Andersson eller gräslängden på Kaknäs att göra. Det har istället att göra med relationen i den familj vi kallar Järnkaminerna, oss supportrar. Det är VI som skapar sprickan mellan oss, och vi gör det genom något som i vissa enstaka fall gränsar till
åsiktsfascism. Alla har rätt till sin åsikt, oavsett om det är för eller emot en så pass drastisk förändring som sparkande av huvudansvariga. Jag avslutade mitt forum-inlägg med att hävda att det går att vara kritisk och stödjande på samma gång och det är en åsikt jag fortfarande hävdar in i döden. Man kan BÅDE kraftigt påpeka att vi kräver handling och att vi inte är nöjda med hur säsongen ser ut, OCH säga att vi trots allt är Djurgårdare och därmed stöttar DIF i vått och torrt. Jag tror inte Kjell Jonevret, Bosse Andersson och spelartruppen mår bra av det här, men det gör å andra sidan inte vi supportrar heller. Vi kan bara agera på ett sätt, och det är under match och det är yttrande av våra åsikter. Vi kan skrika positiva och negativa saker, sjunga och vråla för det är vårt enda uttrycksmedel för vår frustration.
Spelarna och ledarna har fotbollen att ta ut frustrationen på. Träningar och matcher är deras sätt att försöka bli kvitt den ångest som säkert även dom känner, den press som säkert tynger även deras axlar. Vi är alla i samma jävla snedseglade båt just nu, och vad vi väljer att göra för att ventilera vår sjösjuka är personligt för varje supporter. Kräv avgång, kräv bättring, stöd tränaren, hoppas på bättring. Alla dessa alternativ är lika mycket värda i
mina ögon, så länge det framförs på ett sätt som dels främjar DIF och dels främjar en konstruktiv diskussion mellan supportrar och klubb.
Nej, jag vet inte det perfekta svaret på hur lösningen på vårat problem ska gå till, men jag vill i alla fall se att vi alla strävar efter att nå dit. Just nu är läget väldigt låst, och sprickan växer sig bredare och bredare för varje minut. Lyssna på vad din bänkgranne har att säga, lyssna på vad tränaren har att säga, vad spelarna har att säga, så lyssnar säkert tränaren och spelarna och bänkgrannen på vad du har att säga. Kritik och stöd, konstruktivitet och
hängivenhet kan gå hand i hand.
Can't we all just get along?
