Artikelserie: Taktik i Djurgården del 4 av 5
Mattias Jonson berättar om grunderna för offensivt respektive defensivt taktikspel i Djurgården. – Bara att ösa, framåt och inåt. Nja, även om kommentaren kännetecknar allas bild av landslagshjälten fick vi reda på lite mer än så.
Unikt på SvenskaFans kan du följa en artikelserie på fem delar som handlar om djurgårdstaktik. Artiklarna publiceras här på forumet en artikel varje vecka. Som grund för artiklarna har fem personer inom Djurgården intervjuats: en målvakt, en back, en mittfältare, en anfallare och en tränare. Varje artikel utgår från en intervju och får därför en specifik lagdel som fokus. Artikelserien har börjat bakifrån med målvakterna och kommer att avslutas med tränarna. Varje artikel innefattar både defensiv och offensiv taktik. Artikelserien har nu nått del fyra, som handlar om hur anfallet fördelar arbetsuppgifterna.
Självklart är det nästan omöjligt att inte välja Djurgårdens mest rutinerade spelare när det handlar om taktik för anfallarna. Mattias Jonson, evighetsmaskinen med erfarenhet från flera slutspel med landslaget och en proffskarriär i både England och Danmark blev den som fick svara på våra frågor. Mattias var den första av alla fem Djurgårdare som tog sig tid att prata med oss. Ute på soliga Kaknäs kom han gående före alla andra från planen. Så tidigt att han till och med fick vända tillbaka för att avsluta träningen innan vi fick avsluta vår intervju.
Vill Djurgården spela med hög eller låg press i försvarsspelet?
– Tanken är att du, som forward, ska pressa så hårt du bara någonsin kan utan att gå bort dig. Som ytter är du speciellt viktig i försvarsspelet i och med att yttrarna faller ner och bildar någon form av 4-5-1. Tanken är sedan att nian ska styra spelet mot en kant så att vi sedan kan hjälpa honom i pressen och flytta över laget.
Nästan alla lag försöker styra motståndarnas uppspel till en specifik yta och sedan vinna boll där. Och oftast brukar den här ytan vara centralt högt upp i banan. Är detta något ni pratar om i Djurgården?
– Ja absolut, vi har ju tre gubbar i mitten. Jag tror alla lag söker att vinna boll högt och sedan spela i djupet eller på fötter och sedan spela djupt. Det är inget unikt utan det gäller bara att ha folk som springer rätt.
Har nian alltså en viktig roll i och med att han ska välja en kant där ni sedan ska hjälpa till med pressen?
– Ja, han har en viktig, men svår roll. Han möter två mittbackar som enkelt kan spela runt honom.
Vi säger att motståndarna har bollen på er vänsterkant. Vad gör du då som högerforward?
– Jag faller ner och in i banan.
Om motståndarna spelar förbi er yttrar hjälper mittfältet er med en överflyttning?
– Ja. Jag tror att 100 % av alla nordiska lag arbetar med överflyttningar av mittfält. Men det är viktigt att komma ihåg att det är bollen som bestämmer din position. Om bollen är på en viss plats har du en position och om bollen befinner sig på en annan plats får du en annan position.
Nu går vi över till offensiven. Om bollen befinner sig på andra kanten vad är det sagt att du ska göra då?
– Bara ösa. Framåt och inåt. Ös.
Har ni inövade löpningskombinationer? Exempelvis om du och nian löper åt ena hållet så ska den andra yttern komma fri.
– Ja det finns det (hemlighetsstämplat vår anmärkning) och det hoppas jag att det finns hos alla lag. Jag tror att alla lag har koll på hur alla andra lag spelar. Men ibland fungerar det inte. Man är beroende av motståndaren.
Hur föredrar Djurgården att avsluta? Inlägg skott eller djupledslöpningar.
– Där är vi väldigt flexibla.
Mattias Jonson, i likhet med Daniel Sjölund i senaste artikeln, bekräftar att det finns inövade spelkombinationer och varianter där olika löpningar ska öppna upp olika ytor att komma fri på. Att vi inte lyckas få reda på mer om dessa kombinationer ska vi nog inte känna oss nedslagna över, det är snarare bra att Djurgården har taktiska hemligheter, och det är likaså bra att dessa hemligheter kan hållas just så hemliga som det är avsett. Om man sedan kan se dessa varianter omsatta i praktiken är dock en helt annan fråga.
Defensivt säger Mattias att han, när bollen befinner sig på andra kanten, ska falla ner och in i banan. Johannesson sa, i sin intervju, att man inte ville ha ner yttrarna för långt utan att de snarast skulle understödja mittfältet. Mittfältet är självklart nyckeln till en lyckad defensiv, därför är det bra att få in en extra mittfältare som kan hjälpa till med de överflyttningarna. Nackdelen med en sådan defensiv är, som vi tidigare varit inne på, ytterbackarna. Något riktigt svar på detta problem har vi inte fått. Akta bollar bakom, sa Johannesson, men problemet har väl i år oftare varit att motståndarna kommit upp med yttermittfältare OCH ytterback och övermannat Concha eller Stoltz, eller vem som nu spelat.
Vi måste slutligen erkänna att när Mattias beskrev den offensiva taktiken, sin roll när bollen befinner sig på andra kanten, som ”bara att ösa” blev vi lite oroliga för att den här artikelserien skulle komma att bli en makaber föreställning i planlöshet. Men faktum är att sett i ljuset av övrig taktik är det inte en helt dum taktisk instruktion. Ty hur man än planerar och formerar så handlar fotboll till syvende och sist om att springa, kämpa och slita. Det gäller bara att ösa.