- -
Gefle IF - Djurgården 2-0
Djurgården har under 2000-talet visat att man är duktiga på att utveckla talanger. Kim Källström, Andreas Isaksson, Johan Elmander, René Makondele och Yannick Bapupa. Ja, ni läste rätt. Idag avgjorde de två sistnämda mot sitt forna lag.
Precis som det sett ut många gånger tidigare i år spelade Djurgården tempofattigt, viljelöst och rentav lojt. Mot ett ruggigt hemmastarkt Gefle på plastgräs som dessutom slåss för sin överlevnad fungerar det inte.
Hemmalaget fick en pangstart och skapade tre kvalificerade chanser på bara sju minuter. Den första stod matchens lirare Makondele för när han rann igenom i kanten av straffområdet och avslutade ur dålig vinkel. Johan Claesson var nära på att göra 1-0 i den sjunde minuten på ett skruvat skott utanför straffområdet, men stolpen räddade Djurgården och Dembo Tourray den gången.
1-0 kom istället minuten efter då Daniel Westlin märkbart enkelt fick gå förbi Toni Kuivasto och Robert Stoltz, peta in bollen till Makondele som får all tid i världen att placera in bollen. Dembo chanslös, undermåligt försvarsspel av Djurgården.
Gefle byggde vidare på sin drömstart och även om Djurgården hade mest boll var det hemmalaget som stod för chanserna. I 16:e minuten får man en dubbelchans där båda skotten skickligt räddas av Djurgårdens store gambian i målet. Tippningen över mål på Bapupas retur var riktigt snygg. Bästa chansen till 2-0 fick Gefle i 20:e matchminuten där Makondele – som var överallt i inledningen – gör ett magnifikt förspel till Westlin som slår ett lågt inlägg mot Bapupa. Denne får dock ingen riktig träff och Dembo kan ta hand om bollen efter att ha gjort en bra räddning. Samtidigt säger Cain Dotson, expert på PPV; ”Jag har aldrig sett Gefle spela såhär bra offensiv fotoboll i år”.
Först efter 20 minuter verkade Djurgården ha vaknat till någorlunda. Ett par inläggschanser signerade Enrico vaskades fram och i 25:e minuten får Jones en bra kvitteringschans, men hans hårda nick gick tyvärr mitt på Mattias Hugosson i Gefle-målet. Ett fint inspel av Enrico bäddade för den chansen. Jones följde upp med ett stolpskott tre minuter senare ur lite sne vinkel (gjorde 1-0 mot Kalmar i fjol i exakt samma läge). Detta var Djurgårdens enda riktigt bra period under matchen, och den varade i ca tio minuter. För efter Jones stolpträff dog matchen igen och lagen gick till halvtidsvila.
Andra halvlek blev om möjligt sämre sett ur Djurgårds-perspektiv. Precis som i första halvlek räknades chanserna till två; en stolpträff av Jones (igen) samt en mycket tveksam offside-avblåsing där samme Jones Kusi-Asare troligtvis hade gjort mål. I övrigt var det i de flesta anseenden likt den första halvleken – geistlöst och avvaktande från DIF:s sida, desto piggare från Gefles.
Jones andra stolpträff för matchen kom i den 47:e minuten då han trixxade med bollen vid straffområdeskanten, skapade sig lite yta och avslutade snabbt mot krysset, men bollen gick som sagt i stolpen och ut.
Därefter dröjde det till 65:e minuten till nästa chans. Djurgården blixtrar till samtidigt som Gefle blir passiva. Rasck sätter igång uppspelet och hittar snyggt med en precis passning till Enrico. Brassen tar emot, vänder upp snabbt och får till ett instick till Jones som dock blåses av för offside. Ingen repris kunde avslöja något, men den kändes tveksam. Samme Rasck byts ut i den 74:e minuten mot Komac.
I 76:e var det ridå ned för Djurgårdens del. Firma Makondele/Bapupa ligger bakom målet. René gör ett strongt förarbete mot ett passivt DIF-försvar och hittar Bapupa som petar bollen förbi sin motståndare och avslutar med en yttersida, perfekt vid stolproten. Snyggt, men katastrofalt försvarsspel av Djurgården och framför allt Robert Stoltz än en gång som halkar och inte klarar av att hålla Bapupa. Resten av matchen spelas av ren formalitet. Gefle segerdefilerar smärtfritt.
I ärlighetens namn kändes det aldrig som att Djurgården skulle kunna hota Gefle efter 1-0-målet. Man var uddlösa och tafatta, långsamma i tanke och fötter och framför allt inte hungriga. Att prata guld nu är löjeväckande. Det är inte ens värt att titta i tabellen. Man hoppas bara att Djurgården kan göra denna plågsamma års upplaga av Allsvenskan kortare genom att åtminstone kämpa sig genom matcherna och klara sig med hedern i behåll. Kanske till och med göra en hyfsad avslutning på ett misslyckat år för att få lite upprättelse och bjuda fansen på någon form av glädje.
Är det för mycket begärt?
---
I vilket fall som helst är det kul att se hur Dembo har utvecklats den här säsongen. Två, tre högklassiga räddningar idag. DIF har säkrat målvaktsposten för tre säsonger framåt, sedan väntar proffslivet för gambianen?
Jones river jäkligt bra på egen hand och klarar till och med av att skapa chanser på egen hand. Rascken går in och gör en bra match. Enrico blandar och ger, men är i alla fall initiativrik. Med han på planen kan något utöver regelboken hända.
