Gästkrönika: Gamar
"Ingen vet om det är han. Ingen vet om det var han som utförde mordet, ingen vet om det är han som figurerar på bilderna."
Gamar. Det är vad de är. Gamar. Vilka då? Jo, självklart våra olika mediakanalers företrädare med tabloidernas murvlar i spetsen. Som aldrig tvekar eller tänker en sekund för länge i jakten på smaskiga fakta. Förresten behöver det inte alltid vara fakta, det är det smaskiga som är det väsentliga.
Flera personer i min närhet som arbetar inom eller åt DIF Fotboll på ett eller annat sätt har blivit kontaktade av dessa människor och fått frågor om mannen som just nu sitter gripen (inte häktad), misstänkt (inte dömd) för att ha utfört mordet på utrikesminister Anna Lindh. Eller för att åtminstone vara den person som blivit benämnd "NK-mannen".
Ingen vet om det är han. Ingen vet om det var han som utförde mordet. Ingen vet om det är han som figurerar på bilderna. Inte ens hans egen mor vet enligt vad som sägs i medierna. Vad vi dock vet är att han redan har pekats ut som skyldig, att han redan har dömts. I media.
Jag blir upprörd, besviken, chockad, förbannad och ledsen när jag ser vad tidningarna skriver och när jag förstår hur de jobbar. Hur kan de? Hur orkar de? Varför gör de som de gör? Varför godkänner de ansvariga denna sortens arbetsmetoder?
Jag förstår till fullo att medierna har ett ansvar och en skyldighet att informera allmänheten om vad som händer i vårt samhälle. Jag förstår likaså att det här är en väldigt exceptionell situation där vanliga lagar och regler kanske inte gäller.
Men ändå, jag baxnar ändå när jag ser hur det här ärendet har skötts i media. Tidningar i Spanien, Finland och Danmark har publicerat ett foto på honom. De har likaså publicerat hans dopnamn. Visserligen har inte svensk media gått så långt, men det är väl ungefär det enda de inte har gjort i sin iver att stämpla och döma den här mannen i förväg. Ett (visserligen digert) brottsregister och samstämmiga uppgifter från släktingar, vänner och andra som stött på killen i sina dagar gör att en bild av ett känslokallt, psykopatiskt monster målas upp. Många av detaljerna som nämns må vara sanna, men jag undrar ändå vad som ger våra journalister rätten att gemensamt skapa denna bild? Man lyfter fram det negativa, och enbart det negativa, och struntar fullkomligt i eventuella konsekvenser.
Vidare exempel på mediabevakningens strategier och misstag: på löpsedlarna idag torsdag kan man läsa om den "misstänkte mördaren". Det är ju för väl att de åtminstone har vett att skriva att han faktiskt bara är just misstänkt än så länge - problemet är bara att ordet "misstänkt" är skrivet i en väldigt mycket mindre teckenstorlek än ordet "mördare". Borde det inte vara precis tvärtom?
En annan detalj är från gårdagens Aftonblad: man publicerar bilder från gripandet av mannen i tisdags kväll - problemet här var bara att man "råkade" publicera bilder på mannens kamrat som också togs in för förhör, istället för på den man nu har i förvar. Skamligt, lågt och oförsvarligt.
Sen har vi då det här med att den gripne mannen av en slump råkar ha DIF som sitt favoritlag. Man undrar hur det är väsentligt? Jag förstår att det kan vara intressant att han har umgåtts i våldsamma kretsar, att han har varit med och slagits i samband med fotbollsmatcher, men att skapa en "vinkling" utifrån detta är för mig ofattbart.
Egentligen borde det ju vara lika rimligt att dra fram om han eventuellt tillhör någon bokklubb (läser han Stephen King-böcker? - psykopat!), vilken sorts film han tycker om (gillar han blodiga skräckfilmer? - då måste han vara skyldig!) eller vilken hans favoritmaträtt är (blodpudding? - det är kört för dig grabben!). Fotbollen är för honom, precis som för många av oss andra, ett tidsfördriv, en fritidssyssla, så långt ifrån politisk verksamhet och - givetvis - eventuella mord man kan komma. Tyvärr finns det ju personer som försöker använda fotbollsarenor till att sprida diverse suspekta budskap, men den kopplingen tycker jag är precis lika långsökt och irrelevant som den medierna nu gör när man bjuder in Mats Jonsson till diskussioner i tv-sofforna.
Jag känner inte killen personligen, så jag kan egentligen inte påstå att detta är ett försvarstal för honom. Det är mer det att jag försöker försvara den demokratiska tanken, tanken om att vi lever i ett fritt samhälle, och - inte minst - tanken om att INGEN MÄNNISKA SKA DÖMAS UTAN RÄTTEGÅNG.
Jag kan såklart inte säga att han är oskyldig, för det vet jag inget om - min poäng är att ingen annan vet det heller, så varför tror sig då så många veta det? Varför tänker ingen två steg längre, varför tänker ingen på vad som händer om det nu visar sig att han är oskyldig till anklagelserna som nu riktas mot honom? Vad händer med hans liv? Vilken sorts liv kommer han komma ut till?
Jag blir ledsen och uppgiven.
