Jonson tilldelas matchens utropstecken
Första halvleken i Göteborg bjöd på underhållande och rolig fotboll. Båda lagen skapade flertalet chanser och publiken fick se hela tre mål. Allt som allt tror jag djurgårdspubliken var nöjd med det egna lagets insats men även matchen som helhet. En av de få gångerna den här säsongen som man kan konstatera att Djurgården var delaktig i en rolig fotbollsmatch. Men sen, som så många gånger förut, kom andra halvlek.
Långbollarna fick slås i lugn och ro och tas emot perfekt på bröstet. Forwards löpte på ytor ute på kanterna. Jonson och Davids fyllde på bra med härliga löpningar. Det var roligt att se Djurgården spela fotboll i första halvlek. Alla vågade hålla i bollen och slå den lite svårare passen. Speciellt kul var det att se laget spela så här när de mötte en av förhandsfavoriterna på bortaplan. Ni får komma ihåg att inför den här säsongen så tippade varannan expert Göteborg före Djurgården i sluttabellen. Ni får också komma ihåg att både Göteborg och Djurgården har underpresterat den här säsongen. Matchen hade alla förväntningar för att bli en riktig rysare. Att då Djurgården gick ut och spelade en sådan bra första halvlek är härligt. Speciellt när matchen överlag var underhållande och rolig.
Mitt utropstecken i första halvlek går till en av mina favoriter – Mattias Jonson. Även om inställningen och humöret var bra så hamnar utropstecknet på Mattias för hans medverkan i båda målen. Det är skönt att se att Mattias vågade stå på benen vid första målet och sedan sätta den så distinkt i bortre gaveln. Det är även skönt att se att Mattias, vid andra målet, med känsla vågade passa när han likaväl kunde gå på skott själv. Det är kul när ett dyrt förvärv visar att pengarna är väl investerade.
Frågan som säkert fler än jag undrar över när det gäller vad som hände i andra halvlek: vad sades i omklädningsrummet?
Djurgården hamnade, precis som så många gånger tidigare, mellan offensivt vågat spel och defensivt kontringsspel. Vissa spelare ville pressa medan andra ville falla. Publikens frustration var tillbaka. Huvuden på sned med sura miner. Skrik och uppgivenhet. Gamla vanliga historien hade kommit tillbaka och även om jag inte borde vara förvånad kändes det knappt verkligt. Spelarna ska inte kunna gå ut och spela en andra halvlek utan självförtroende och utan idéer efter en sådan första halvlek.
Mitt frågetecken i andra halvlek går också till en av mina favoriter – Pa Dembo. Jag tycker det både är roligt och oförklarligt hur Djurgårdens bästa spelare den här säsongen kan fumla så mycket med bollen under en och samma halvlek. När bollen seglade över Dembo för tredje gången på kort tid och gick i stolpen trodde jag det var dolda kameran. Och visst är det på gränsen till ironi att artiklar om att Dembo tycker sig vara redo för nästa steg i karriären spridits mellan olika internetsidor och tidningar just före dagens match.
Men hoppet lever kvar. Fyra matcher kvar varav tre måste-vinna-annars-pinsamt-matcher. Vi kan fortfarande chocka gnegget!
