Krönika: Det har verkligen slarvats med det taktiska
I en intervju på FotbollDirekt.com talar Djurgårdens högerback Matias Concha om sin framtid. Han passar även på att gå till angrep mot klubbledningen. - Det slarvades för mycket med de taktiska bitarna i år, säger han till sajten och bekräftar därmed en misstanke som länge grott i mig och många andra.
Ni vet hur det är. Innan match sitter man där med en öl och diskuterar allt mellan himmel och jord (eller i alla fall mellan målbur och målbur) kanske tycker en i sällskapet att en spelare borde matchas mer, kanske tycker han att någon i motståndarlaget borde värvas eller kanske tycker han att den egna tränaren formerar laget fel. Ofta finns det en i sällskapet som alltid håller på det egna lagets agerande med orden ”ni ska se att det blir bra tillslut” eller ”de vet nog vad de gör”. Den personen var jag. Jag känner att jag måste erkänna det nu, och jag måste även göra avbön. Niklas, jag hade fel. Du hade rätt, de visste inte alls vad han gjorde och det blev inte alls bra, ryktet talade sant. Han var en pajas.
För de allra flesta som läser detta nu verkar inget av det jag nyss skrivit begripligt. Ett kort referat därför: Det är eftermiddag på en balkong i Täby, Djurgården ska strax möta Häcken på bortaplan och jag och en vän ska se matchen på en lokal pub. Vi ska strax gå men ännu sitter vi kvar och pratar taktik. Niklas har hört från en initierad källa med erfarenheter av såväl Kjell Jonevrets som Rickard Norlings ledarskap hur de skiljer sig. Medan Norling (som vi numera alla vet med alltför stor tydlighet) är en extremt noggrann taktiker är Jonevret mer en glad och trevlig kille som får spelarna glada (eller för att använda källans egna ord; en pajas) utan kunnande nog för taktiska genidrag.
”Du ska se att det blir bra tillslut” sa jag och menade att klubbledningen ”nog visste vad den gjorde”, kanske var det inte så viktigt med små taktiska manövreringar om man istället hade klasspelare motiverade till stenhårt arbete. Och att motivera spelarna trodde jag (och tror fortfarande) att Jonevret var bättre på än motparten i Solna. Kanske överskattade jag betydelsen av en motivator, eller så överskattade jag Jonevrets egenskaper som sådan, eller (vilket kanske är mest troligt) kvävdes dessa egenskaper i takt med att Kjells humör gav vika för pressen. Kvar blev då bara den taktiska oförmågan. I desperata försök att vända trenden blev Jonevret tillslut tvungen att ge sig in i den taktiska djungeln. Man skapade först en fyndig 4-3-3/4-5-1-hybrid och därefter en 4-4-2 med en fri Sjölund-roll till vänster.
Båda bra idéer som skulle kunna funkat men Jonevret glömde en detalj, modellerna förankrades aldrig i truppen och resultaten blev bara ännu mer förvirrade och tveksamma spelare. En annan del till varför dessa taktiska förändringar inte föll bättre ut är att de inte gavs nog tid att sjunka in, det blev ett hattande fram och tillbaka mellan olika taktiker. Tydligast var detta under sommaren när många supportrar reagerade på varierandet mellan det som på pappret var 4-3-3 eller 4-4-2 men i praktiken dessutom var ett myller av variationer även av dessa båda.
Just detta skiftande fram och tillbaka är det som Matias nu går till angrepp mot.
- Vi borde nött mer taktiskt och fått alla att veta sina roller. Så var det inte nu. Vi började byta spelsystem nästan till varje match, säger han till FotbollDrekt och fortsätter:
- Många av de nya blev aldrig riktigt inspelade.
Att en av styrkorna i DIF har varit att alla spelare vetat sin roll kan inte ha gått någon förbi. Under den uttjatade manualens dagar var det extra klart, men även sen den försvunnit har man byggt sin framgång på att ha tydliga roller som alla ska känna till. Att det nu inte längre är så kan man sörja av mer än nostalgiska skäl. Och även om man när man nu letar ny tränare till föreningen kanske inte har den proffsaktuelle Concha närmast på näthinnan bör man nog ändå begrunna hans rekomendatition:
- Jag tycker det behövs någon som styr upp lite. Vi har många unga spelare i laget, så det behövs.
