Krönika: Vad behöver DIF?
Det är ovanligt tyst kring Djurgården för tillfället. I vanliga fall brukar mängder av rykten florera om spelare som kan vara på väg till eller från föreningen.
Det enda av större värde och intresse hittills är Markus Karlssons provspel med Willem II. Spelare som Andreas Isaksson, Kim Källström och Andreas Johansson har inte nämnts i media - ännu.
Att det är få rykten om spelare på väg bort innebär då givetvis att det även blir få rykten om spelare som är på väg in. Den lovande finske mittfältaren Aleksei Eremenko finns på Djurgårdens önskelista, men frågan är bara hur högt upp han finns på den. Även IFK Göteborgs mittfältare Martin Ericsson säga vara en intressant spelare för Djurgården.
För att Martin Ericsson skall hamna i Djurgården krävs det nog att Kim Källström försvinner. 23-årige Ericsson tog ett rejält kliv framåt i utvecklingen föregående säsong och blev en av Allsvenskans bättre spelare. Att han skulle våga ta chansen att kriga med Kim Källström om en plats på Djurgårdens mittfält känns föga troligt. I IFK Göteborg har han haft en offensiv roll på mittfältet, men någon "tia" (Andreas Johansson) i Djurgården blir han nog aldrig med tanke på att hans steg inte håller världsklass.
Vad kan Djurgården då tänkas att behöva förstärka laget med nästa säsong? I lagets bakre regioner är en försäljning av Andreas Isaksson ingen katastrof. En kompetent ersättare till honom finns redan i Dembo Tourray även om han har en bit upp till Isaksson-klass. En back-up till Dembo kan nog utan svårigheter plockas från någon av de lägre divisionerna.
På backsidan behövs en högerfotad spelare som kan spela ute på kanten. 35-årige Niclas Rasck håller säkert i Allsvenskan ett år till, men en spelare för framtiden skulle egentligen ha behövts redan förra säsongen.
En lucka i mittförsvaret ser ut att lämnas öppen eftersom Markus Karlsson ser ut att vara på väg bort från Djurgården för att söka lyckan utomlands. Senaste budet är danska Aalborg. En lucka som kan bli mycket svår, och dyr, att täppa igen. Här kan inte Djurgården fylla på bakifrån med Rickard Henriksson eller Elias Storm. Ingen av dem har de ledarkvaliteter som Markus Karlsson har. Det har inte heller Toni Kuivasto. Finnen är en lysande försvarsspelare, men verkar sakna de ledaregenskaper som tex Patrik Eriksson Ohlsson besitter. Här kan Djurgården stöta på problem.
Inom landets gränser är Peo ett av de bättre alternatven, men efter Partizan-petningen så är nog varken Peo eller Djurgården intresserade av en sådan lösning. Frågan är bara vart man kan hitta en spelare av Toni Kuivasto-klass med Peos ledaregenskaper?
Kim Källström har mer eller mindre varit klar för 50 klubbar ute i europa. Han är dock fortfarande kvar i Djurgården, men självklart så är det bara en tidsfråga innan han lämnar Djurgården. När ekonomin ute i europa har kommit i kapp verkligheten så kommer Kims marknadsvärde att sjunka och då kommer säkert hugade spekulanter att vilja lägga vantarna på honom. Chansen att Kim blir kvar ökar dock så länge Lars-Tommy inte ger honom en riktig chans i landslaget. Om Kim försvinner så tror jag att Djurgården är helt rätt ute om de håller ögonen på Martin Ericsson, vars kontrakt går ut i sommar.
I anfallet finns det många alternativ. Med fyrtornet Geert den Ouden i mitten får anfallet tyngd. Runt honom vimlar det av kvicka, små tekniska spelare. Här har Durgården många alternativ som även har goda framtida utvecklingsmöjligheter. Förhoppningsvis så kan Jesper Blomqvist fortsätta spela fotboll med Djurgården även nästa år. Hans rutin behövs och hans spelmässiga kapacitet behöver ingen ifrågasätta. En spelare som skulle vara mycket intressant att se i Djurgården är Elfsborgs Samuel Holmén, 19. En kvick spelare som inte är rädd för att utmana sin back.
Geert den Oudens målskytte i all ära, men komplement till honom behövs i mitten beroende på vilket motstånd Djurgården möter. Daniel Sjölund visade under hösten att han är ett bra alternativ. Daja är mer lik Johan Elmander i sin spelstil även om han inte är lika stark och lång som hollandsproffset. Däremot så springer han minst lika mycket och är dessutom mer teknisk än Johan. Därför är det glädjande att se att Djurgården väljer att köpa loss honom från Liverpool. I bakgrunden lurar Pär Cederqvist och om han fortsätter att gå framåt så kan han kanske under året kliva in som tung ersättare om den Ouden sviktar.
Som det känns nu så kommer vintern bara att bli en lång väntan på att få reda på vilka spelare Djurgården kommer att få ha kvar. Så länge spelarna är kvar så kommer vi nog att få klara oss utan snaskiga rykten och drömvärvningar.
Som vanligt så hävdar jag att kontinuitet är viktigast i ett lag. Känner man sig trygg i sin omgivning presterar man bättre.
Till sist så hoppas jag att Djurgården inte slänger ut dyra pengar på någon 30-åring med karriärstoppen bakom sig. Bygg för framtiden och inte bara för i morgon. Fast det tar jag för givet att Bosse & Co redan gör.
