AIK–Djurgården 1–1
Abgar Barsom var banans kung när Djurgården kämpade in kvitteringen mot ett tandlöst hemmalag.
”Det var en match med två halvlekar” är en stående klassiker på diverse floskellistor. Det som upphovsmannen ville uttrycka illustrerades dock med all önskvärd tydlighet i dagens derby.
28 000 åskådare såg en tät, intensiv och bra match. I inledningen bytte lagen halvchanser, men redan efter tolv minuter hände det som kommer att ge Magnus Samuelsson några sömnlösa nätter: mittbacken slog hål i luften när han försökte rensa bort en luftpastej; derbyspecialisten Nebojsa Novakovic snodde åt sig bollen, gled igenom och lobbade in ledningsmålet över en Isaksson på halvdistans.
Efter målet tappade djurgårdarna i intensitet. AIK tilläts kontrollera matchen. Mittbacksparet Lucic/Kibebe tog relativt enkelt hand om de många fruktlösa långbollar som skyfflades upp mot Johan Wallinder och Stefan Bärlin. Bärlin hade för övrigt en tung afton och byttes ut strax före halvtid på grund av sin ofullständigt läkta lårskada. Jones Kusi-Asare – pigg, oförutsägbar och företagsam – ersatte.
Den enda riktigt bra målchansen från Dif:s sida i första halvlek stod Abgar Barsom för då han bröt in från kanten och sköt ett markskott som tvingade Daniel Andersson att tippa bollen till hörna. Överlag saknades spelbredd och överlappningar och attackerna strandade nästan alltid mitt i banan.
När AIK gick till anfall var det distinktare, snabbare och farligare. Nebojsa Novakovic var emellanåt glimrande. Särskilt många riktigt heta målchanser blev det dock inte.
– Vi spelade klent och med för dålig aggressivitet i första. För mycket ”pussy”, kommenterade Sören Åkeby.
Så hände något efter paus. Rehn, som varit bra i första halvlek, blev ännu bättre och nådde stundtals upp till den nivå han visade under fjolåret. Markus Karlsson och Niclas Rasck vågade komma framåt och gav den nödvändiga påfyllningen för att skapa bra tryck. Magnus Pehrsson vann bollar på löpande band. Mittbackarna täppte till. Jones Kusi-Asare snubblade med sig omöjliga passningar och skapade farligheter. Och framför allt: Abgar Barsom. Om han var bra mot Trelleborg var han fenomenal mot AIK. Dribblingar, passningar, närkamper, häpnadsväckande nedtagningar och vassa skott.
Bollen befann sig under större delen av andra halvlek i Djurgårdens ägo och på AIK:s planhalva. Gång på gång var bortalaget nära att tråckla sig igenom, och man kom allt närmare Daniel Anderssons målbur. Den store regissören var Abgar Barsom. Likt Frankrikes spelare sätter sin tilltro till Zidane förlitade sig djurgårdarna på 23-åringen med den fina tekniken. Visste man inte vart bollen skulle spelas passade man den till Barsom, som nästan hela tiden stod för något konstruktivt. Vid ett tillfälle gjordes tre AIK-spelare bort inne i straffområdet varpå ett väggspel med Stefan Rehn var ytterst nära att resultera. Nästa gång avlossade Barsom ett fräsande skott som Daniel Andersson bara kunde mota.
AIK stack upp i sporadiska kontringar. Två blev farliga och båda slutade med långskott – ett från Martin Åslund som Isaksson tippade över ribban, ett från Sharbel Touma som susade strax över.
Djurgården kom i anfallsvåg efter anfallsvåg; AIK:arna blev alltmer passiva och sjönk ner i knät på sin målvakt. Den främsta orsaken till tillbakafallet var dock ett riktigt dåligt mittfält. Åslund krigade bra, men i övrigt var det nattsvart. Mattias Thylanders kvaliteter är än i dag oklara. Daniel Tjernström gjorde ingen människa glad. Touma tycktes vad än kvällstidningarna påstår märkbart störd av häcklingarna och visslingarna från södra läktaren. Och Thomas Lagerlöf, som kom in i andra halvlek, snarast bekräftade de omdömen som brukar fällas från den mer kritiska delen av Råsundapubliken.
Hur svagt AIK:s mittfält än presterade och hur aggressivt Djurgården än spelade stod det alltjämt 1–0 på tavlan när 86 minuter var spelade. Efter ännu en farlighet, där Andreas Johansson var ytterst nära att få till ett avslut från nära håll, slog Abgar Barsom den sista av Dif:s sex hörnor. Bollen nickades ut till Jones Kusi-Asare. Resten är som det brukar heta historia. ”Doktorn”, ”Spökplumpen”, ”Mr. Jones”, kärt barn har många namn, och nu är han Djurgårdens supportrar mer kär än någonsin. Ynglingens volleyskott från 20 meter dök otagbart ner invid Daniel Anderssons högra stolpe och betydde slutligen rättvisa 1–1.
Minuterna senare hade Stefan Rehn ett utomordentligt frisparksläge efter att Teddy Lucic obstruerat Kusi-Asare, men skottet flög metern över ribban.
Resultatet får anses som ganska rättvist. Djurgården hade fler avslut både totalt och på mål och större bollinnehav. Om kvitteringen kommit tidigare kunde man faktiskt ha rubbat storebror AIK och tagit alla tre poängen. Men med kvällens matchutveckling känns ändå oavgjort som en halv seger.
– Skillnaden mot första halvlek var att vi stod upp mycket bättre samt att ytterbackarna kom med ordentligt i anfallsspelet. I andra spelade vi ju ”kvadraten” med AIK. Vi gör en helgjuten laginsats. Jag vill dock framhäva Abbe Barsom och Stefan Rehn, säger en nöjd Sören Åkeby.
Kommer första trepoängaren på måndag hemma mot ett Halmstad ur slag?
Byten Dif:
42 min Stefan Bärlin (ut)-Jones Kusi-Asare (in)
69 min Johan Wallinder (ut)-Stefan Bergtoft (in)
76 min Stefan Bergtoft (ut)-Mikael Dorsin (in)
Övriga på bänken:
Rami Shaaban, mv
Richard Henriksson
