Intervju med Tobias Hysén

En person som snabbt blev publikfavorit och viktig kugge i Djurgården var Tobias Hysén. Han kom och glänste 2004 och 2005 var han en av de stora anledningarna till Djurgårdens guld. 2006 gick det tillsammans med laget mindre bra och för nya tag bytte Tobbe klubb till England och Sunderland. Forum 1891 kontaktade Tobias Hysén angående livet i Sunderland samt om tiden i Djurgården. - Publiken i Sunderland är stor men jag vet inte om det finns något här som slår Djurgårdens klack, berättar han.

När jag först får tag på Tobias är han och handlar mat i någon av Sunderlands butiker. Han meddelar att han ska åka med laget för bortamtach i FA-cupen mot Preston på lördag. Efter en del samtal beslutar vi tillsammans att vi kör intervjun på måndagen. Jag blev smått imponerad av hur angelägen Tobias var att jag skulle få intervjun. Sådant upplever man sällan i dag. Jag inleder med frågan om han lyckats stadgat sig i staden och klubben. Hysén inledde tiden i Sunderland med hotellboende och utan sin flickvän. Nu bor flickvännen med honom och de har tillsammans ett fint boende.
- Vi har köpt hus som ligger 25 minuter utanför Sunderland i en ort som heter Durham. Vi bodde på hotell första månaden och sedan hyrde vi en lägenhet under ungefär en och halv månad innan alla papperna med huset blev klart. Vi flyttade in i huset i november så vi har bott där i ungefär två månader. Och nu var det lite folk över här i julas så nu känns det att man fallit på plats.

Om vi tittar mer fotbollsmässigt, hur är Keane som tränare?
- Jag tror inte han är som alla tror, att han skriker och gapar, utan han är ganska lugn. Sedan är det väldigt skillnad på förste tränare i England jämfört med Sverige, i alla fall har jag den erfarenheten. Tränarna i Sverige pratar mer med spelarna än vad de gör i England. I England är det mer att tränarna är tränare och spelarna är spelare. Keane tar ut laget och kör taktik, men han är inte med på träningarna särskilt mycket. Han är ju på träningarna för att kolla hur vi ser ut och så, berättar Hysén men fyller i snabbt:
Nu har han i och för sig spelat på träningarna under senaste tiden då det fattats lite spelare, så han kan kliva in ibland när det behövs.

Håller han som spelare fortfarande?
- Jag tror säkert han kunde fortsatt spela om han ville, men han tar det ganska lugnt när han är med oss. Han är ju bara med när det fattas någon gubbe.

Om du jämför Keane med Jonevret - vad är det för skillnad på de två?
- Det är nästan som natt och dag. Det viktiga för Jonevret var mer det sociala. Han var väldigt mån om att spelarna skulle kunna prata med honom om det var något. Det var kanske det som blev hans fall till slut. Jonevret blev nästan mer som en kompis och till slut trodde väl vissa att man kunde påverka tränarnas beslut. Och när det inte gick blev vissa nästan förbannade. Keane är som sagt mer för taktik och spelet. Här är det mer skillnad på tränare och spelare.

Tillsammans med Djurgården hade du en dålig säsong jämfört med 2004 och 2005. Vad hände?
- Jag har suttit sömnlös flera nätter och snackat med farsan, med polarna, med alla i Djurgården och försökt ta reda på vad som gick snett 2006 och det är jäkligt svårt. Det gick helt enkelt inte lika bra för laget som tidigare. Det kan ju låta som bortförklaring men flera tongivande spelare skadade sig. Sjölund skadades sig under lägret på Kanarieöarna, Arneng var ju med om en familjetragedi och i första matchen blev Jonson utvisad. Flera tongivande spelare kom efter. Men det är nog en blanding av allt möjligt. Jag menar det gick ju så bra i Royal League där jag vann skytteligan. Det kändes så konstigt när det sedan gick dåligt. I början skyllde vi på planerna, sedan blev planerna bra fast vi fortsatte att spela dåligt och då sjönk ju självförtroendet. För min egen del är jag beroende av andra spelare som Concha, Arneng, Sjölund och Johannesson. De leverade alltid till mig med fina passningar och så. Jag tappade liksom spelet i djupled som vi ofta körde med.

I Sunderland har du spelat 14 matcher (7 från start) av 28 matcher och gjort två mål - hur ser du på det?
- Självklart är det inte kul när man inte får spela. Jag har ju varit van att spela 20-25 matcher per säsong så det är klart att det är en ovan situation för mig. Jag var förberedd på mindre speltid än i Djurgården även om jag trodde jag skulle få mer speltid än jag fått. Men senast i ligan gjorde jag mål så förhoppningsvis stärker det min position. Nu i FA-cupen fick vi en man utvisad och då bytte Keane ut mig efter 38 minuter. Fast han berättade för mig att det var ren slump att just jag blev utbytt den här gången och att nästa gång kanske det blir en annan.

Funderade du ett tag på att lämna Sunderland?
- Klart att man tänkte så ibland då det gick tungt och jag knappt fick spela. Det är aldrig kul att sitta på bänken, eller läktaren för länge. Ett tag kände jag att jag inte riktigt var i Keanes planer för att jag inte var i form. Och att lämna en klubb kan vara smart. Jag spelar fotboll för att det är vad jag älskar. Skulle jag vara här för en fet lön skulle jag kunna sitta här och se matcherna från läktaren, men jag vill spela. Så jag tänkte att ett byte i kanske form av lån vore bra så jag fick spela. Men när jag pratade med folk sade de att det var för tidigt för att ge upp. Så kände jag i början men att jag skulle lämna Sunderland var aldrig på allvar.

Berätta om övergången från Djurgården till Sunderland.
- Allt gick väldigt fort. Jag fick höra av min agent att de tittat på mig när vi spelade mot Helsingborg men Sunderland hade inte lämnat något bud. Dagen efter får jag och Djurgården reda på att de lämnat ett bud så jag snackar med Bosse Andersson bland andra och frågar vad de känner. Jag tänkte att ett miljöombyte kunde vara bra för både mig och Djurgården. Så jag berättar att jag gärna ville gå till Sunderland, Djurgården accepterar budet och jag åker över för att se klubben och skriva kontrakt. När jag kom dit sade att de ville ha mig direkt. Jag skrev på och det var tänkt att jag skulle åka hem igen men då bytte klubben tränare så jag fick vara kvar lite längre. Sista matchen med Djurgården var mot Kalmar och den blev som ett antiklimax för mig. Jag ville verkligen prestera och göra mål men det gick inte så jag kunde inte ge alla runt omkring ett fint avslut.

Vad saknar du mest med Djurgården?
- Egentligen allting. Det var som när jag kom till Djurgården, då saknade jag Häcken och Göteborg mycket. Fast nu är det lite annorlunda, nu saknar jag Sverige och polarna. När jag snackar med Sjölund och Arneng så saknar man ju Sverige och Djurgården. Då känner jag att jag vill tillbaka till laget, Kaknäs, Stadion och allting. Fast nu när jag hörde att de börjat med försäsongsträningen blev jag inte så sugen, skrattar Tobbe.
Men jag försöker hänga med hur det går för Djurgården så jag läser en del på Svenska Fans och Djurgårdens hemsida.

När du kommer tillbaka till Sverige, blir det hem till Göteborg eller Djurgården?
- Det är som jag sagt hela tiden, den dagen jag flyttar hem för gott flyttar jag till Göteborg. Det är staden jag växt upp i och det är mitt hem. Men om jag flyttar hem tidigare än planerat, säg i sommar, så vill jag nog inte stanna i Sverige för alltid. Och då kommer jag gärna till Djurgården. Sedan är det en fråga om klubben vill ha mig. Men när jag flyttar hem för gott är det Göteborg som gäller.

Hälsning till alla blåränder?
- Jag följer Djurgården fortfarande, det är jävligt kul att se hur det går för er. Jag skriver en del i gästboken på dif.se och läser på Svenska Fans. Jag skriver inte på hemsidan för en klapp på axeln utan för att jag följer Djurgården. Och är det någon som undrar något är det bara att kontakta mig. Sedan är det så att arenan här är större och det är lite mer folk på matcherna, men klackar som i Sverige existerar inte här. Publiken här är stor men jag vet inte om det finns något här som slår Djurgårdens klack.

Vi tackar Tobbe för intervjun och önskar honom fortsatt lycka i Sunderland!