Gästkrönika: Har Kim gått på proffsmyten?
Stade Rennais - även känt som Rennes - är en klubb vars representationslag huserar strax ovanför det franska nedflyttningsstrecket. I första hand spelar man för att inte förlora. Europaspel är kanske en dröm, men i verkligheten orealistiskt. Nu är allsvenskans bäste spelare på väg dit - varför?
Den franska högstaligan är naturligtvis generellt sett överlägsen vår egen allsvenska. Men Stade Rennais är definitivt inte överlägset Djurgården på någon punkt. Jag vågar påstå att om DIF fick en säsong i Frankrike skulle man placera sig i mittenskiktet - före Rennes. Även i övrigt borde Djurgårdens attraktionskraft väl kunna motsvara den franska klubbens - ett topplag i Sveriges huvudstad som ska kvala till Champions League kan väl inte vara helt åt skogen..?
Nu verkar det dock som att jag och Kim Källström inte är överens på den punkten. DIF:s unge stjärna säger sig vara smickrad av Rennes intresse och är själv intresserad av en flytt. Det gör mig både förvånad och lite besviken. Är det så illa att spela i Djurgården?
Missförstå mig inte, jag ser gärna att våra spelare för möjligheten att prova vingarna utomlands, samtidigt som klubben (eller bolaget) tjänar sig en acceptabel hacka. Visst vore det ultimata att Kim spelade 15 år till i DIF, men en spelare som han ska självklart ut och härja söderöver. Så är fotbollen, och det tror jag inte att någon har invändningar mot. Däremot är det sättet det nu ser ut att ske på som bör ifrågasättas.
Unga spelare borde vilja flytta för utvecklingens skull. För chansen att få gå vidare i karriären i en bättre och större klubb. Pengarna är inget gångbart skäl för en välavlönad 21-åring - och det tror jag faktiskt inte heller att det är i det här fallet.
Det handlar snarare om Myten om Proffsvärlden - skickligt hopsnickrad och underblåst av agenter och andra rådgivare. I "Europa" är gräset alltid grönare. Bland Sveriges unga stjärnor är uppfattningen att det är "proffs" man ska vara, i alla fall om man vill ha lite status. Se bara på Johan Elmander. Att sedan kanske laget är sämre, fansen färre och tystare och utvecklingsmöjligheterna sämre spelar uppenbarligen ingen roll.
Ett annat franskt mittenlag, Racing Strasbourg, verkar ha en begåvad ledning. De har upptäckt vilket jättelik guldgruva dagens allsvenska utgör. Här dräller det av kompetenta fotbollsspelare, flera av dem unga, som inget hellre vill än att bli "proffs". De vill så gärna "ut i Europa" att de mer eller mindre tvingar sina respektive klubbar att släppa dem till reapris. Sedan Strasbourg upptäckte detta har man inhandlat DIF:s Mikael Dorsin och Landskronas superlöfte Alexander Farnerud till priser som endast med mycket god vilja kan betraktas som marknadsmässiga. Nu verkar också MFF:s Daniel Majstorovic vara på ingång.
Skambud? Kanske. Men i en affär är det alltid säljaren (i det här fallet tyvärr också "varan") som bestämmer om prisnivån är acceptabel. Det är alltså bara att gratulera Strasbourg till en bra och billig affär. Det finns dock skäl att oroa sig.
För vad händer om fler av kontinentens B-lag får samma lysande idé? Att resultatet skulle vara förödande för svensk fotboll behöver man inte tvivla på. Det finns dussintals allsvenskar som skulle göra ett gott jobb i det franska mittenträsket.
Och det är just det som känns så olustigt i affären Kim Källström. En ung svensk spelare av hans kaliber ska inte flytta till Stade Rennais.
Det är ett hån att Djurgårdens mittfältsmotor snart kan vara klar för ett franskt bottenlag, till råga på allt för en alldeles för låg transfersumma. Ett hån mot DIF-publiken, svensk fotboll och framför allt mot Kim själv.
Om nu ingen större klubb är beredd att lägga upp de miljoner Kim är värd, så vänta då! Herregud, pojken är 21 år. Hade han närmat sig de trettio hade desperationen varit förklarlig, men som det är har Kim all tid i världen på sig. Dessutom: ett år till med allsvensk toppstrid, europaspel och landslagsspel kan väl knappast vara underutvecklande..?
Det sägs att en flytt till Rennes skulle vara "ett steg på vägen" för Kim. Så är det absolut. Frågan är bara vilken väg?
