Mikael Bergstrand: Dags för Jonson att betala tillbaks!
Nedräkningen inför den kommande säsongen fortsätter. Ska denna bli bättre än den förra? Eller kommer Siggi bli den första tränaren för säsongen att få sparken? Sanningen, enligt dagens krönikör, är att framtiden ligger i händerna på en 33-årong från Kumla. Mattias Jonson kostade stora pengar och måste börja leverera.
I juli 2005 skrev Mattias Jonson efter en tids spekulationer på för Djurgården, mitt under brinnande säsong. Totalt hamnade kostnaden för att få landslagsspelaren till klubben på en bit över 10 miljoner, efter en övergångssumma till Norwich och sign on-bonus till Mattias. Denna summa översteg till och med den som hade betalats för Kim Källström och förväntningarna var stora. Såhär drygt 1,5 år efteråt väntar vi fortfarande på att de förväntningarna skall infrias. När jag tänker tillbaks på Mattias tid i Djurgården hittills dyker tre minnen upp. Det är dels hans debut, ett 35 minuter långt inhopp i förlustmatchen borta mot Helsingborg (0-2) där matchovanan var tydlig, men det syntes ändå att detta var en klasspelare. Dels är det sista matchen samma säsong, 8-1 hemma mot Elfsborg, där Jonson gjorde ett enkelt mål och var bra mot ett mycket blekt motstånd. Dels är det hans insats i bortamatchen mot IFK Göteborg 2006, där han var bäst på plan, stod för en assist och ett mål, men ändå fick se sitt Djurgården förlora med 3-2.
Är då detta allt? Har en (numera före detta) landslasspelare som kostade nästan 11 miljoner och sannolikt har en av de högsta lönerna i laget bara bidragit med enkla mål i redan avgjorda matcher och bra insatser när resten av laget klappar igenom? Nej, Jonson har gjort viktiga mål (två matchavgörande, två poängräddande, bland annat) och varit en ledargestalt i många matcher och har vunnit två titlar, men personligen är jag inte nöjd. 2005 stod Mattias inte för många avgörande insatser och 2006, som var året då han skulle vara ordentligt samspelt med övriga laget blev ett praktfiasko för hela föreningen.
Det är nu, 2007, som Mattias Jonson äntligen ska vara den ledargestalt och klasspelare som behövs för att Djurgården ska bli ett lag som har med guldstriden att göra. Det är också han jag tror kommer att vara våran viktigaste spelare i år. Landslagsrutinerad, Premier League-rutinerad, uppskattad för sitt flit, sin styrka, sitt fotbollskunnande, det finns ingen i truppen som har meriter som han, han är visserligen inte lagkapten, men samtliga spelare i laget ser upp till honom, det kan jag sätta mitt vänstra träben på. Kommer Jonson igång så kan han dra med sig ett helt lag och det kommer att behövas. Det finns nämligen inte så mycket spetskvalité i övrigt i truppen.
Det är lika bra att slå fast det direkt, ska det till en topplacering måste samtliga spelare höja sig och kuggspelarna, Tourray, Johannesson, Arneng och Kusi-Asare prestera på samma nivå som de gjorde 2005. Att spelarna skulle underprestera lika mycket som 2006 känns mycket osannolikt och i år är såväl truppen som ledarstaben bättre (den senare kan ju knappast ha blivit sämre, i alla fall) och i supporterleden känns det positivt. Min förhoppning för den kommande säsongen är framförallt att den känsla av brist på ansvarstagande och proffsighet som Kjell Jonevret förde med sig skall jobbas bort och att det nya spelsystemet skall falla väl ut och få igång målproduktionen. Jag vill återigen se ett DIF med energi, offervilja och spelglädje. Några fler förhoppningar har jag faktiskt inte, en topplacering vore givetvis skönt, men kommer spelet igång kommer nog resultaten också, placeringen känns inte som det viktiga. Detta är säsongen då glädjen ska återfinnas och tåget som till slut ska ge guld, med den rutinerade räven Jonson vi spakarna, så sakteliga rullas igång!
Säsongens...
...Genombrott: Sölvi Ottesen
...Flopp: Toni Kuivasto
...Nyckelspelare: Mattias Jonson
...Målkung: Mikael Dahlberg
...Slutplacering: 2
